Varför hebreiska uttryck

En fråga har inkommit till Messianska Föreningen:Shalom!

Tack för intressant undervisning som ofta rör om i tankevärlden. Jag gillar sådant. Läser således mailen med stort intresse, även om jag inte delar er uppfattning i allt. Har dock i all ödmjukhet en liten fundering som det skulle vara roligt att få svar på. Varför kan ni inte använda stavningar, ord och begrepp som vi svenskar är vana vid? Varför måste det skrivas Jeshua, talmidim, osv. Går det inte bra att skriva Jesus, Jerusalem, lärjungar etc.

Det kanske har någon betydelse som jag ej förstått, i sådana fall är jag tacksam för att få veta dessa. Som det är nu känns det för mig nästa lite löjligt (ursäkta ordvalet, men det är så jag känner) att hela tiden byta ut ord, namn mm. mot någon slags "svebreiska". Hade, när jag för många år sedan pluggade, förmånen att i ett specialarbete jag gjorde vid ett antal tillfällen sitta tillsammans med rabbin Aron Katz som då arbetade i Stockholm. Han kunde verkligen bibeln, även N.T. Han använde konsekvent uttal som vi använder. Jesus, Jerusalem osv. Jag lärde mig oändligt mycket av denne man, men inte att ändra på namnen mm. som jag kunde. Har jag missat något någonstans? Tacksam för svar.Med en önskan om välsignelse över Er och Ert arbete  

Shalom broder! Tack för ditt brev. Dina frågor är viktiga och jag skall försöka svara på dem på bästa sätt.Vi lever i tider när allt skall bli upprättat som står skrivet i profetorden, Apg 3:21. Därför finns det en stark rörelse, som är inspirerad från himlen, som syftar till att upprätta, inte bara de hebreiska orginalbegreppen, som fanns hos författarna till bibelns 66 böcker, utan också till att upprätta det hebreiska språket. 

Originalspråket som Adam och Eva talade var gammalhebreiska. Om man tittar närmare på 1 Mos 1:1 ser vi att det finns ett extraord mellan orden "Gud" och "himmel". Det är ordet "ET" som skrivs med den första och den sista bokstaven i det hebreiska alfabetet, alef och tav. Man skulle därför kunna översätta så här: "I begynnelsen skapade Gud Alef-Tav (som motsvarar A-Ö), himmel och jord." Det är inte en perfekt översättning, men därifrån har rabbinerna dragit slutsatsen att det första som Gud skapade var det hebreiska alfabetet. De första människorna talade hebreiska. Det språket upplevde inte några förändringar under så gott som de två tusen första åren av mänsklighetens historia! Den judiska traditionen lär oss att den kända skolan som Sem och Eber grundade i Yerushalayim blev kallad "Shem och Evers skola" och senare "Ebers skola". I den skolan blev originalspråket troget bevarat sedan Adam, efter språkförbistringen vid Babels torn. Detta originalspråk fick namnet "hebreiska" (på hebreiska "ivrit"), från namnet Eber. Från början förekom inte några förändringar i människans tanke när det gäller språket. I Babel hände därför något inom människans hjärna som gjorde att originalspråket blev förvrängt. De olika språken blev en produkt av förändringar i människans tanke. Det blev inte bara en omedelbar uppdelning av originalspråket i olika språk, så att den ene inte förstod vad den andra sade, se 1 Mos 11:7, utan denna gudomliga dom över talförmågan, gör att människan ju längre tiden går så småningom förändrar de olika språken.Gammalsvenskan är inte likadan som den moderna svenskan. Denna process av förändring i språket är ett resultat av det som hände i Babel. På hebreiska betyder ordet babel förvirring, blandning.  I Sefanja 3:9 står det skrivet:

"Då skall jag ge folken renade läppar, och de skall alla åkalla YHWH's namn och tillsammans tjäna honom."  

Den hebreiska texten säger ordagrant ungefär så här: "Ty då skall jag för folken förändra en klar läpp (= språk), så att alla åkallar YHWH's namn och tjänar honom med en enda axel." Det verkar som om profeten talar om det hebreiska språkets upprättelse för alla hednafolk efter Messias' återkomst (se Sef. 3:8). Genom den frälsningsprocess som Gud för ut till hela världen, kommer även originalspråket – hebreiskan - att upprättas bland alla jordens folk. Under tusenårsriket kommer alltså ingen att tala svenska, engelska eller spanska. Alla kommer att tala ren hebreiska och med en mun åkalla det Namn som är över alla namn, Israels Guds Namn, YHWH, välsignat vare Hans Namn! I Sefanja 3:8 finner vi, i den hebreiska originaltexten, alla de 27 olika bokstäverna som finns i det hebreiska alfabetet, inklusive de 5 slutbokstäverna. Det är den enda versen i hela Bibeln där alla bokstäverna förekommer. Och i följande vers finns alltså löftet om upprättandet av ett klart språk, som hänsyftar till hebreiskan, Israels Guds språk. Anledningen till att vi använder de hebreiska termerna är att vi vill vara med i processen att återupprätta orginalbetydelsen av orden i Skriften, som blivit förvridna av den kristna traditionen då man översatte de hebreiska begreppen till grekiska och andra språk. Det grekiska ordet Christós, (som i de svenska översättningarna translittererats - inte översatts - till "Kristus"), var från början enbart en översättning av det hebreiska ordet Maschiach. Men vi ser att genom århundradenas lopp, har detta ord fått en helt annan innebörd än det hade från början. Om vi skulle göra en allmän förfrågan inom den svenska kristenheten i stort, där vi då inkluderar den svenska kyrkan, den katolska kyrkan och de evangeliska frikyrkorna, och ta reda på hur många som kopplar ordet Kristus till den judiska översteprästen som tjänade i templet i Jerusalem, skulle vi nog inte få så många positiva svar. 

Hur många av de kristna i Sverige förstår innebörden av ordet Kristus? De flesta kristna kanske tror att ordet Kristus är ett personligt namn och många kopplar samman ordet med ett krucifix. Vi skulle kunna gå till en bibeltext och se ett exempel på hur begreppen blivit förvridna till att få en annan betydelse än de hade från början. I 1 Johannes brev 5:1 står det skrivet: "Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud..."  Hur många svenskar tror att Jesus är Kristus? Kanske majoriteten. Varför det? Jo, därför att de tror att ordet Kristus har att göra med honom som hänger på ett kors, så som den romersk katolska kyrkan och de lutherska kyrkorna avbildar honom. Var det detta som juden Yochanan (Johannes) tänkte när han skrev sitt första brev? NEJ! Har alla dessa fötts av Gud som tror att Jesus är Kristus, såsom han blivit målad av den katolska och lutherska kyrkan? NEJ, för den Kristus som de tänker på är inte den Kristus som Johannes tänkte på när han skrev. Vad betyder då ordet Kristus för en jude?Det betyder den hebreiske Messias. 

Vem är då Messias enligt hebreiskt tänkande? På den frågan kan vi här inte svara på ett uttömmande sätt. Men vi kan säga att, enligt det hebreiska traditionen, finns det två huvuduppgifter för Messias: För det första talar vi om Messias ben Josef (Josefs son), som är ett begrepp som talar om en lidande Messias, enligt det som är profeterat i de hebreiska Skrifterna, se 1 Mos. 3:15; Psalm 22; Jesaja 53 m.fl. Detta uppdrag blev slutfört vid Messias' människoblivande för nästan 2000 år sedan. Första gången som ordet ha-mashiach (Messias) förekommer i Bibeln, är i 3 Mosebok kapitel 4 där det finns på tre ställen, i versarna 3, 5 och 16. Där talar det om den smorde prästen. I detta kapitel ger Gud instruktioner om syndoffret som resulterar i att man får förlåtelse från de synder man begått. Det är mycket intressant att ordet förekommer för första gången i Bibeln just i samband med syndoffer! I Talmud står det skrivet i Sanedrín 98, sid 2: "Rabbi Yochanan sade: Messias - vilket är hans namn? ... Och våra rabbiner sade: "den bleke"... är hans namn, som det står skrivet: 'Det var verkligen våra sjukdomar som han bar, och våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara piskad, sårad av Gud och pinad'".  

Den andra uppfattningen om Messias har att göra med Messias ben David (Davids son), som talar om en triumferande Messias, enligt vad som profeterats i de hebreiska Skrifterna, 2 Samuelsboken 7:13; Jesaja 9:2-7; 11:1-10 m.fl. Denna uppgift kommer han att uppfylla när han kommer tillbaka för att regera över alla nationer utifrån Israels land, med Yerushalayim som huvudstad. 

För att kunna förstå ordet Messias, som översatts till Kristus, kan vi inte gå till det grekiska språket, eftersom, enligt vad jag erfarit, ordet Christós inte fanns i den klassiska grekiskan, utan blev ett nyuppfunnet ord som skapades av de judar som översatte hebreiska texten till grekiska, för att på något sätt kunna uttrycka en hebreisk verklighet. I Septuaginta (som är den grekiska översättningen av Tanach, som kallas G.T.) finner vi det grekiska ordet Christós som översättning av det hebreiska ordet MASHIACH. Ordet Christós kommer från ordet Chrio som betyder "stryka", eller "gnida lätt", "stryka ut", "smörja". Mashiach betyder "Smord". Studiebiblen skriver i sitt 5:e band under ordet Christós, sidan 956:"Benämningen Crestos/Kristus för Messias är alltså ursprungligen inte vald av den kristna församlingen utan övertogs från det gammaltestamentliga gudsfolket." Det grekiska utrycket Ho Christós (Messias i bestämd form) lät för grekerna ungefär som "Den Smörjde".

Om man nu inte förstår den hebreiska bakgrunden med att hälla olja på präster, kungar och profeter vid deras invigning, är det omöjligt att förstå djupet i betydelsen av denna titel. När de hebreiska orden blev översatta till andra språk, bl.a. grekiska, fanns en risk att förlora den hebreiska orginalbetydelsen av orden. I början var det ingen risk eftersom alla de som översatte Bibeln till grekiska var judar som rörde sig i en hebreisk tankevärld. Men efter några hundra år blev de hellenistiska begreppen och den klassiska grekiskans betydelse av de översatta orden tillsammans med platoniska begrepp det som tog överhanden över den hebreiska betydelsen av orden i Bibeln. Allt detta resulterade i att man kom in på ett förödande villospår från det som ursprungligen hade varit en upprättad och tillrättalagd judendom som gjorts av själve Messias. En ny religion, kristendomen, skapades som väldigt lite liknade den judendom som Messias och hans sändebud ("apostlar" - om vi nu vill tala grekiska), hade praktiserat och undervisat. När ordens betydelse ändras, blir budskapet inte längre detsamma och resultatet av predikan och undervisningen kan aldrig bli detsamma! Detta är anledningen till att vi använder hebreiska ord, inte för att vi är emot de grekiska eller latinska orden, som blivit inlånade i det svenska språket, utan för att vi är emot den vilseledda förståelsen av den hebreiska betydelsen av orden. Under det första århundradet efter Messias betydde det grekiska ordet Christós (som ordet Kristus kommer från), inget annat än Messias. Se texterna i Johannes 1:41 och 4:25 där man i den grekiska översättningen kan finna orden "Messian" och "Messias". 

I Yochanan (Johannes) 1:41b står det skrivet: "Vi har funnit Messias (på grekiska "Messian") - det betyder Kristus (på gr." Christós ")." Det är märkligt att översättarna inte har översatt det grekiska ordet Christós, utan bara skrivit ordet Kristus, som inte har någon betydelse i det svenska språket. På grekiska har ordet en betydelse, den "Smörjde" eller "Smorde". Man borde ha översatt texten så här: "Vi har funnit Messias - det betyder den Smorde." Då hade den gett mer rättvisa åt den grekiska texten, efterom ordet Christós har en betydelse på grekiska språket. På hebreiska betyder ordet Maschiach den "Smorde" (med den heliga oljan för att på så sätt kunna utföra ett gudomligt uppdrag som präst, profet eller kung). I Yochanan (Johannes) 4:25 står det skrivet: "Jag vet att Messias (gr. "Messias") skall komma, han som kallas Kristus (gr. " Christós ")..." Här har vi ytterligare en text där vi i grekiskan finner ordet Messias. Ordet Christós borde här översättas som den "Smorde" (eller "Smörjde"). Än en gång har översättarna valt att inte översätta det grekiska ordet Christós, utan man har translittererat det till "Kristus". Är vi medvetna om att ordet "Kristus", som vi finner i de svenska översättningarna av Bibeln, inte har blivit översatt till svenska? Översättningen av det ordet är "(den) Smorde". 

Varför reagerar man inte när man i den svenska Bibeln finner ord som Kristus, apostel, evangelium, djävul och evangelist? Och varför reagerar man inte när man i kristenheten hör ord som biskop, diakon och kyrka? Inget av dessa ord är svenska. De har alla lånats från det grekiska språket. När vi säger "evangelisera" pratar vi alltså ett slags grekenska! Varför översatte man inte orden apostel, evangelium och djävul till svenska? Varför reagerar man inte likadant över att det finns en massa grekiska ord i Bibeln och i kristna sammanhang? Därför att man vant sig vid dessa grekiska lånord. Problemet uppstår emellertid när man kopplar bort den hebreiska orginalbetydelsen av dessa ord och förstår dem utifrån ett kyrkohistoriskt perspektiv som inte har något som helst att göra med den judendom som praktiserades av Messias' första efterföljare. Orden "biskop" och "evangelist" låter inte judiskt. Det ordet finns på grekiska i Paulus brev! Men där har de inget som helst med den katolska och lutherska kyrkan att göra. De grekiska orden "biskop" och "evangelist" är ord som har att göra med den judiska synagogan. Men det har man helt kommit ifrån i den kristna världen! Varför reagerar man negativt när man stöter på uttryck som "talmidim" och "Yerushalayim" och andra hebreiska orginalutrryck? Det kan bero på olika anledningar. När en person har vant sig vid ett visst religiöst språkbruk, är det mycket svårt att ändra sig och det är alltid svårt att lära om. De nya orden låter lustiga och främmande därför att man inte vant sig vid dem. Det blir en slags kulturchock. Men han har inte tänkt på att de ord som han vanligtvis använder inte heller är ursprungliga. Många ord som används är utländska utan att man är medveten om det. En annan anledning, som kanske är den viktigaste, är att under de århundraden som följde templets förstöring år 70 efter Messias, och den judiska nationens förstöring år 135 e.M., och längre fram när kristendomen började bildas som en totalt separerad del från Israel och det judiska folket, kom det in mycket starka antijudiska andemakter med syfte att separera de troende i den judisk-messianska rörelsen från allt som hade med judiskhet att göra. Å ena sidan fanns det populära tänkandet att den grekiska kulturen och det grekiska språket var betydligt högre i status än den judiska kulturen och det hebreiska språket. Och å andra sidan kunde det grekiska språket användas i hela den västra delen av romarriket för att sprida det glada budskapet om frälsning genom Messias' död och uppståndelse. Detta resulterade i att risken för att det judiska budskapet blev förvanskat och förstått utifrån ett grekiskt perspektiv på tillvaron.

Således förvanskades så begreppen till att få en grekisk innebörd och budskapet blev anpassat till den grekiska kulturen och förlorade så småningom sin judiska originalitet. Med avsikt att av-judaisera budskapet om Messias och hans Sändebud, föredrog man alltså att ändra på alla de ord som lät judiska och införa begrepp som var helt skilda från det hebreiska tänkandet. Det var därför bättre att tala om en kristen "Kristus" än om en judisk Messias, som fötts av en Maria i stället för en Mirjam. Sanningen är den att den levit som skrev den första boken i det Förnyade Förbundets Skrifter (felaktigt kallat "Nya Testamentet") inte hette Matteus, utan Matittyahu, eller Matti. Johannes hette inte så utan Yochanan. Dessa personer var judar och de hade judiska namn. 

Messias var inte kristen. Han startade inte kristendomen. "Apostlarna" var inte kristna. Paulus slutade aldrig upp att vara jude. Han praktiserade judendomen under hela sitt liv, enligt Lukas andra bok (Apostlagärningarna) 21:20b-24 där det står skrivet: 

"När de hörde det prisade de Gud och sade: 'Du ser, broder, att det finns tiotusentals judar (vilket betyder fler är 30.000) som har kommit till tro, och alla håller de strängt på lagen. Nu har de hört sägas att du (Paulus) lär alla judar ute bland hedningarna att avfalla från Mose och säger till dem att de inte skall omskära sina barn eller leva efter våra seder. Vad gör vi nu? De får under alla förhållanden höra att du har kommit. Följ därför vårt råd. Vi har fyra män som har avlagt ett löfte. Ta dem med dig och rena dig tillsammans med dem och betala för dem, så att de kan låta raka huvudet. Då kommer alla att förså att inget av det som de har hört om dig är sant, utan att du själv håller fast vid lagen och lever efter den.'"  

Aposteln Paulus lärde INTE att judar måste upphöra att omskära sina barn och sluta att praktisera det som Gud hade befallt Avrahams fysiska avkomlingar i enlighet med omskärelseförbundet i 1 Mos. 17. Det fanns ingen sanning i det som ryktades om Paulus då man anklagade honom för att han lärde judar att avfalla från Mose (Toráns instruktioner), och upphöra med att omskära sina barn och sluta att hålla de judiska sederna, som förts över genom den muntliga Torán, den muntliga traditionen. Rabbi Shaul visade genom att utföra offer i templet att han fortfarande var trogen förbundet med fäderna och höll fast och levde efter både lagen och de judiska sederna, jfr. Apg.28:17. I den Kungliga Koden (Nya Testamentet) kan jag inte se att lärjungarna använder begreppet "kristen" på sig själva. I Lukas' andra bok (Apg.) ser vi att Messias' efterföljare kallade sig för "troende", "lärjungar" och "heliga". De kallade sig också för "bröder" (=syskon). Ordet "kristen" verkar mera vara ett pådyvlad benämning från de utomstående, enligt vad vi ser i de tre texter där ordet förekommer i den grekiska texten, Apg. 11:26;26:28 och 1 Pet. 4:16. Det är inte ett ord som lärjungarna använder när de talar om sig själva. Vi har ett liknande uttryck som användes för många år sedan i Sverige om de troende, ordet "läsare". Min morfar Rudolf Danielsson, (som var en av pingstväckelsens pionjärer), berättade en gång för mig att de i början blev kallade för "fallarna" eftersom det ofta hände att de föll under Elohims (Israels Guds) kraft under den första tiden från år 1921 och framåt. "Fallarna" var det ord som de utomstående satte på dem. På den tiden hade de inte någon benämning. Längre fram började de kalla sig för "pingstvänner". Av denna anledning vill vi inte kalla oss för kristna, eftersom Bibeln inte uppmanar oss att göra det. Det är bättre att använda andra uttryck som talar om vilka vi är.

En av anledningarna till att vi inte kallar oss för kristna är den totala förändring från ursprunget som det ordet fått i den kristna världen i stort. För oss messianska troende, liksom för Jeshua och hans tidiga efterföljare, är Moseböckerna grunden för den gudomliga skriftliga uppenbarelsen. Sedan kommer Profeterna och Skrifterna som två våningar till på samma bygge.Det är detta som vi kallar för Gamla, eller Första Förbundet, på hebreiska säger vi TaNaCh (från hebreiska orden "Torá" (Instruktion), Neviim (Profeter) och Ketuvim (Skrifter), den Bibel som Jeshua använde, se Lukas 24:27), och som felaktigt kallas för "Gamla Testamentet". Sedan fick vi det Förnyade Förbundets Skrifter, eller Brit HaChadashah, som vi också kallar för "Kungliga Koden", eftersom det är Hans Majestät Konung Jeshuasutläggning av Tanach, alltså den "Kungliga Koden", det som felaktigt kallas för "Nya Testamentet". Vi anser att den Kungliga Koden är Guds inspirerade Ord lika väl som Tanach, men vi lägger inte den som grund för den skrivna uppenbarelsen, eftersom grunden redan är lagd, Moseböckerna. Den Kungliga Koden är som taket på bygget. Vi kan inte ta bort grunden och två våningar på bygget och nöja oss med taket, för då får vi inte hela den gudomliga uppenbarelsen. Vi kan inte heller vända huset upp och ner och lägga taket som grund, för då blir alltihop snett. 

Det Förnyade Förbundet, den Kungliga Koden, skrevs för att ge en rätt förklaring av det Gamla Förbundets Skrifter, i enlighet med Messias och hans Sändebud ("apostlar" på grekiska och "shaliachim" på hebreiska). Det som kallas Nya Testamentet är inte något annat än den messianska tolkningen av Torá, se Matteus 5:17-19, (där ordet "fullborda" inte betyder "avsluta" utan "ge den rätta, fullständiga betydelsen"). Den Kungliga Koden, (NT) är den "messianska talmuden", som skiljer sig från den rabbinska talmuden eftersom den är inspirerad av Guds Ande, (inte i den grekiska översättningen utan i sin orginalform på hebreiska och/eller arameiska). Den Kungliga Koden är den muntliga traditionen av Messias' utläggning av Tanach som skrivits ner av hans efterföljare. Den Kungliga Koden är Messias' förklaring av Moseböckerna, hans tolkning av det, som den kristna världen kallar "Gamla Testamentet". Grunden för "Nya Testamentet" är det "Gamla Testamentet", inte tvärt om. All undervisning som finns i Kungliga Koden är hämtad från Tanach. Nya Testamentet skrevs inte på grekiska. Därför är inte det grekiska språket grunden för våra begrepp, utan det hebreiska. För att alltså rätt kunna förstå de grekiska orden i den grekiska översättningen av Kungliga Koden måste vi gå till de hebreiska orden som översattes till grekiska. Det Förnyade Förbundets Skrifter måste läsas med hebreiska glasögon. Det Gamla Förbundets Skrifter kan inte heller förstås genom grekiska glasögon. När det nu gäller namnet på Messias måste vi alltså gå till hebreiskan för att lära känna och förstå den underbara innebörden av hans namn. I Bibeln är namnet på en person inte bara ett sätt att känna igen personen och kunna skilja den från andra personer. Varje personnamn har en betydelse som är viktig. Namnets betydelse har att göra med personens livsinriktning och/eller karaktär. Därför är namnet på Messias inte oviktigt i det hebreiska tänkandet. Om vi nu går till det grekiska ordet Iesous som i svenska översättningar skrivs som Jesus, finner vi inte någon betydelse av namnet. Iesous betyder inte någonting på grekiska. Därför får ordleken i Matteus 1:21 inte någon innebörd varken på svenska eller grekiska. Där står det: 

"Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall  frälsa sitt folk från deras synder."  

När vi läser detta på svenska kan vi inte få ihop det. Vad har namnet Jesus med att frälsa att göra? Inte heller på grekiska har denna vers någon mening, eftersom namnet IESOUS inte finns på grekiska och inte har någon betydelse, (utom i den joniska dialekten där Iesous blir genitivformen av guden Backus, dryckeslagens gud). Jesus på svenska eller grekiska har alltså inte något med frälsning eller räddning att göra. Däremot kan vi gå till det hebreiska eller arameiska språket och se att namnet Jeshua verkligen har en betydelse. Jeshua är maskulinformen av det hebreiska ordet frälsning /räddning, som är ett feminint ord, yeshuáh. Detta faktum är ett gott bevis för att Matteus bok inte skrevs på grekiska, utan på ett semitiskt språk, eftersom ordleken här inte får någon betydelse på grekiska. Hans namn skulle då, om det översattes till svenska, bli "Frälsning". Om vi översatte den hebreiska betydelsen av hans namn skulle texten i Matteus 1:21 verkligen få ett innehåll: 

"Du skall ge honom namnet Frälsning, för han skall frälsa sitt folk..."

Hans namn innefattar alltså både hans karaktär och hans livsuppgift. Han ÄR en räddare/frälsare och han är till för att frälsa det judiska folket från deras synder. Men det stannar inte där, utan han erbjuds även för alla icke-judar så att de också kan bli frälsta genom det namnet. Det står skrivet i Apg. 4:12: "Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta."  Varför översatte man inte hans namn till grekiska språket när man översatte Kungliga  Koden? Jo, därför att man normalt inte översätter namn. Man bara för över dem till de andra språken. Vi brukar inte kalla Amerikas president för herr Buske. Vi säger herr Bush, (vi använder här enbart hans efternamn som illustration).  När man nu översatte Matteus' besurah (evangelium) till grekiska, valde man att försöka överföra hans hebreiska namn till grekiska. Jeshua skrivs med de hebreiska bokstäverna yod, shin, vav och ayin. På grekiska finns inte det hebreiska ljudet SH (som i shalom) och därför användes ett vanligt s-ljud. A-ändelsen är på grekiska en feminin form och därför bytte man ut a-ljudet mot den maskulina ändelsen -s. När man då försökte transliterera Jeshua till grekiskan blev det IESOUS. Det var allstå ett gott, men ändå ett haltande försök att uttala ordet i dess orginalform. Nu finns det en äldre form av namnet Jeshua, Yehoshua, eller rättare Yahushua. Men det kan vi inte gå in på vid detta tillfälle. (Den som vill veta mer kan beställa bandet om Namnet Jeshua från Messianska Föreningen Shalom.) 

Är det då fel att använda namnet Jesus?Nej, det kan vi inte säga, men det är mer korrekt att använda hans egentliga namn Jeshua eller Yahushua. Det viktiga är inte hur vi uttalar hans namn utan vad vi har för attityd i hjärtat när vi använder hans namn. Fadern ser till våra hjärtan och han vet vem vi menar när vi säger Jesus, förutsett att vi baserar oss på Skrifternas uppenbarelse av honom. När jag bodde i Spanien kallade de allra flesta spanjorer mig för Estefan, eftersom man inte använder två konsonanter efter varandra i början av ord. De har inte lärt sig att lyssna på det sättet, och därför kunde de inte uttala mitt namn så som mina föräldrar gav mig det. Om någon nu tittade på mig och sa Estefan, eller t.o.m. använde den spanska formen av detta grekiska namn, Esteban, så visste jag ju att det var mig de tilltalade. Därför svarade jag dem eftersom jag visste vad de menade, trots att de intekunde uttala mitt namn på ett rätt sätt. På samma sätt är det med Jeshua, han och hans Fader vet vem vi menar om vi nu under många år har kallat honom för Jesus. Men det var en del spanjorer, om än ytterst få, som verkligen satte sig in i mitt liv och fick reda på att mitt egentliga namn inte är Estefan utan Stefan. De gjorde sig då besväret att kalla mig för mitt verkliga namn, av kärlek ock respekt. Och det uppskattade jag naturligtvis. På samma sätt är det när vi tränger oss närmare Jeshua för att få reda på hans verkliga namn och dess innebörd, profetiska betydelse och livsfunktion i och genom det judiska folket. Då respekterar vi honom som den rabbi han verkligen är och som den Konung han verkligen är, Hans Majestät Israels Konung Jeshua! När Josef, som är en profetisk förebild av Messias ben Yosef, gav sig tillkänna för sina bröder, använde han inte det namn som Farao gett honom, Safnat Panea, utan han sa: "Jag är Josef". På samma sätt håller nu Jeshua på att uppenbaras för sina judiska bröder med sitt hebreiska namn Jeshua, (eller Yahashua). Judarna tycker inte om namnet Jesus Kristus för det namnet användes genom hela världshistorien till att döda judar. Hitler dödade judar i Jesu Kristi namn! Är det inte nu dags att kalla honom vid hans rätta namn? 

Varför använder vi de hebreiska orginalorden? Det gör vi å ena sidan för att attackera den antijudiska andemakt som finns inom den kristna världen och som har skadat det hebreiska folket så mycket. Om någon känner vrede eller avsky när namnet Jeshua uttalas beror det på att han är påverkad av en antijudisk andemakt som reagerar mot det namnet. Det blir mer förföljelse när man använder namnet Jeshua än när man använder namnet Jesus, för namnet Jeshua har större påverkan i den andliga världen. Det står skrivet i Mattityahu 24:9b: "Ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull." Vilket namn skapar mest hat, Jeshua eller Jesus? Å andra sidan använder vi de hebreiska termerna för att markera att vi har att göra med en hebreisk tankevärld och så göra det lättare för folk att förstå orginalbegreppen i de Heliga Hebreiska Skrifterna som blev givna av Israels Gud och förmedlade till världen genom judarna. Det är hög tid att förstå att Bibeln är en hebreisk bok från 1 Mosebok till Uppenbarelseboken! Utan en hebreisk förståelse av Skrifterna, kommer vi aldrig att kunna vara en del av den rörelse som nu verkar till återupprättelse av ALLT som Gud förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tid, se Apg. 3:21. I Sakarja 9:13 står det skrivet:

"Ty jag skall spänna Juda som min båge och lägga Efraim som pil på den, jag skall väcka upp dina söner, du Sion, mot dina söner, du Javan, och göra dig lik en hjältes svärd."  

Vi skulle kunna förstå uttrycket "dina söner, du Sion" som de hebreiska begrepp som fötts av Israel, och uttrycket "dina söner, du Javan" som de grekiska begrepp som fötts av hellenismen och den grekiska filosofin. (Javan är det hebreiska namnet för Grekland). Vi kan alltså tolka denna profetia och hävda att tiden kommer, ja den är redan här, då det blir ett krig i den andliga världen mellan de grekiska begreppen, som kommer från "fursten över Javan" som invaderade den "kristna" världen och ledde den på villovägar, och de hebreiska begreppen, som gavs av Israels Gud. Det hebreiska språket talades av alla människor under nästan 2000 år av historien innan Babels torn. Därefter kom språkförbistringen som har varat i 4000 år. Det hebreiska folket har troget bevarat originalspråket genom hela historien. Och nu, om en liten tid, när Messias kommer tillbaka, kommer detta språk att upprättas så att alla människor i alla länder talar samma språk igen, det rena språket som inte innehåller svordomar, Sef. 3:8-9. Du är välkommen att vara med i denna profetiska rörelse som håller på att förbereda världen för det som snart skall komma. Om du har blivit tvättad i Lammets blod, Israels Messias' blod, har du blivit BORTHUGGEN från den hedniska kulturen och INYMPAD i Israel, Rom. 11:17, 24. Är det då helt fel att lära sig lite av den hebreiska kulturen och känna till en del av det folk som snart kommer att regera på hela jorden, i vilket du har blivit inympad? Eller föredrar du att fortsätta i den kristna historiens felsteg och tvinga judarna att hednaisera för att kunna vara med i den grekisk-romerska kulturen som präglar en stor del av de kristna kyrkornas liv? Det är nu tid att av-hednaisera den bok som kallas Nya Testamentet så att det judiska folket och hela världen förstår att det inte är en kristen bok, utan den andra (egentligen den fjärde) delen av en helt och hållet hebreisk Bok. 

"Jag har också andra får (efterföljare av den judiske Messias) som inte hör till den här fållan (troende judar). Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli EN HJORD (Israels folk) och EN HERDE (Israels Messias)."

Yochanan 10:16  "

Se, jag skall ta Josefs stav, som är i Efraims hand, det vill säga Israels stammar, hans medbröder, och jag skall foga ihop dem med Juda, med Juda stav, så att de blir ett i min hand...

Jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg. En och samma kung skall de alla ha. De skall inte mer vara två folk och inte mer vara delade i två riken." Hes. 37:19, 22. 

Elohim har bara bara ett folk! Det är nu tid att de inympade från hedningarna förenar sig med Judas "stav" (eller träd) för att denna profetia, som hittills inte uppfyllts i historien, skall kunna uppfyllas. Nu är tiden inne och du har blivit kallad att vara en del av detta!Är du villig att vara med! 

Ketriel Blad