Haggadah

Ur tidskriften Shabbat Shalom

(något bearbetad av K.Blad)

Värden:

Abrahams, Isaks och Jakobs Elohim, vi kommer inför dig i kväll. Du är källan till allt vad vi är och har. Vi har vigt denna kväll för att minnas dina mäktiga gärningar… .

Den här kvällen är en mycket unik kväll och vi ska vara med om en alldeles speciell fest. Vi ska fira pesach (), vilket är det hebreiska ordet för påsk. Det du nu håller i din hand kallas för haggadah och det betyder berättelse. Det vi kommer att äta, göra och säga är en berättelse om Elohims frälsning och om hur han alltid står vid sitt ord.

Alla:

I gemenskap med nära och kära har vi nu samlats för att fira denna sedermåltid – denna heliga fest så fylld av symboler. Tillsammans med hela Israel knyts vi nu samman med det som varit, är och ska komma.

Värden:

Påskberättelsen är en berättelse som har berättats i tusentals år. Den talar om mirakulös förändring: från slaveri till frihet, från desperation till hopp och från mörker till ljus. Dess storhet är Elohims storhet. Dess tidlöshet kommer från den eviga sanningen om Elohims ständiga engagemang för sitt folk.

   (Värden går till ytterdörren och sänder ut en inbjudan i mörkret till alla fattiga och ensamma utan familj att komma och vara med och fira denna fest. Ingen ska sitta ensam utan familjegemenskap den här kvällen! Går sedan tillbaka till bordet.)

   När vi nu före solnedgången tänder festljusen, ber vi om att Elohims Ande ska lysa upp denna påskmåltid, så att den kommer att betyda något alldeles speciellt för var och en av oss.

Hadlakat ner shel yom tov -

(Festljusen tänds)

Värdinnan (tänder två ljus):

*Baruch atah Evige eloheynu melech haolam asher kideshanu bemitsvotav vetsivanu lehadlik ner shel yom tov.

Lovad vare du, Evige, vår Elohim, världens Konung, som  avskilt oss med dina bud och bjudit oss att tända festens ljus.

Värden:

Vi kommer att dricka av vinrankans frukt fyra gånger under denna sedermåltid. Två gånger före själva måltiden och två gånger efter. De fyra bägarna vin representerar de fyra uttryck för Elohims frälsning som återfinns i 2 Mos 6:6, 7.

*Den första bägaren kallas: Helgelsens eller Avskiljandets bägare.

Alla:

*”Jag är Den Evige. Jag skall föra er ut från tvångsarbetet hos egyptierna.”

Värden:

*Den andra bägaren kallas: Plågornas, Frälsningens eller Räddningens bägare.

Alla:

*”Jag är Den Evige. Jag skall… rädda er från slaveriet under dem.”

Värden:

*Den tredje bägaren kallas: Återlösningens eller Försoningens bägare.

Alla:

*”Jag är Den Evige. Jag skall… återlösa er med uträckt arm och genom stora straffdomar.”

Värden:

*Den fjärde bägaren kallas: Erkännandets, Rikets eller Lovprisningens bägare.

Alla:

*”Jag är Den Evige. Jag skall… ta er till mitt folk och vara er Elohim.”

KADDESH

(Helgandet eller avskiljandet av måltiden)

Värden:

På påsk firar vi frälsningen och friheten och vi kommer därför att dricka alla dessa bägare. Nu ska vi dricka den första bägaren: Helgelsens eller Avskiljandets bägare. (Värden häller upp den första bägaren.)

Att helga betyder att avskilja. Elohim avskilde sitt folk från egyptierna och gjorde dem till sitt egendomsfolk. På samma sätt önskar Den Evige avskilja oss från synden och döden. Vi avskiljer nu denna stund för att ära och upphöja vår Elohim.

Låt oss tillsammans stå upp och prisa vår Elohim:

*Baruch atah Evige eloheynu melech haolam bore pri hagafen.

Lovad vare du, Evige, vår Elohim, världens Konung,som skapat vinrankans frukt.

   (Värden smakar på vinet.) Vi ska nu dricka denna bägare medan vi sitter skönt tillbakalutade i våra bekväma stolar. Slavar kan aldrig slappna av, när de äter och dricker. Men vi är inga slavar. Elohim har gjort oss FRIA! Var så god och sitt!

  (Alla sitter bekvämt tillbakalutade mot kuddarna i sina stolar som ett tecken på frihet och dricker denna bägare. Häll upp nästa bägare men drick den inte ännu!)

Låt oss fortsätta att prisa Den Evige!

Alla:

*Baruch atah Evige eloheynu melech haolam shehecheyanu vekimanu vehigianu lazman haze.

Lovad vare du, Evige, vår Elohim, världens Konung, som gett oss liv och uppehållit oss och fört oss fram till denna högtid.

URECHATS

(Tvättning av händerna)

Värden:

Elohim befallde Aron att tvätta sina händer och fötter, innan han närmade sig Den Eviges altare i (Elohims)tjänst för sina bröder och systrar. Vi tvättar våra händer som ett tecken på vår längtan att leva ett rent liv i Den Eviges vilja i tjänst för varandra. (Värden tvättar händerna. Häller lite vatten från vattenkannan över händerna i skålen.)

Alla:

”Vem får gå upp på Den Eviges berg? Vem får träda in i hans helgedom? Den som har oskyldiga händer och ett rent hjärta.” (Ps 24:3, 4)

KARPAS

(Pånyttfödelse och förnyelse. Äta av färska gröna primörer)

Alla:

”Men Israels barn suckade och klagade över sitt slaveri, och deras rop över slaveriet steg upp till Elohim. Elohim hörde deras klagan och kom ihåg sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. Och Elohim såg till Israels barn, och Elohim kändes vid dem som sina.” (2 Mos 2:23-25)

Värden:

Vi drack av det röda vinet och påmindes om påsklammets blod på våra dörrposter. Blodet som räddade oss till livet. Detta gröna (håller upp persiljan) påminner oss om isopen som vi använde, när vi strök blodet på våra dörrposter, medan vi ännu var slavar. Det salta vattnet (lyfter upp skålen med saltvattnet) påminner oss om alla de tårar vi fällde i vår fångenskap och det påminner oss också om Röda havets vatten som vi fick gå igenom för att bli räddade.

Alla:

Det gröna påminner oss också om, att påsk är en högtid som infaller på våren, när hela jorden väcks till liv igen och börjar grönska. Detta gröna (persiljan/bladsellerin) representerar livet som skapats och uppehålls av en allsmäktig Elohim.

Värden:

Låt oss doppa våra grönsaker i det salta vattnet medan vi tackar och prisar Den Evige. (Alla doppar sina gröna kvistar i saltvattnet.)

*Baruch atah Evige eloheynu melech haolam bore pri ha’adamah.

Lovad vare du, Evige, vår Elohim, världens Konung,som skapat det som växer på jorden.

(Alla äter vårprimörerna doppade i saltvatten.)

Sång:  Avadim Hayinu

Avadim hayinu, hayinu

Le Faro be Mitsrayim, be Mitsrayim

Avadim hayinu

Ata, ata, benei chorin

Avadim hayinu

Ata, ata, benei chorin, benei chorin

(Vi var Faraos slavar i Egypten. Nu är vi fria barn.)

YACHATS –

(Brytandet av det mellersta matsahbrödet. Gemenskap i delandet)

Värden:

(Lyfter fram de tre matsahbröden.) Detta är osyrat bröd och det kallas matsah () i den hebreiska grundtexten. Det finns ingen jäst i det här brödet. Den där dagen när vi befriades från slaveriet i Egypten och Elohim förde oss ut ur träldomslandet var det mycket bråttom. Denna brådska illustrerar vi även med en jacka hängande över stolsryggen. ”Ni skall ha kläderna uppfästa med bältet kring höfterna och ha skor på fötterna och stav i handen. Och ni skall äta det snabbt.” (2 Mos 12:11) Ingen hade heller hunnit baka vanligt bröd med jäst i den dagen! För att fira den mäktiga befrielsen har Den Evige inbjudit oss att varje år vid den aktuella tidpunkten ”äta osyrat bröd i sju dagar”. (3 Mos 23:6)

   Dessa tre matsahbröd talar om enhet. En del menar att de pekar på översteprästen, leviterna och hela folket – enhet i tillbedjan. Andra säger, att dessa bröd representerar Abraham, Isak och Jakob. Isak var villig att låta sig offras, men Elohim sände en vädur i hans ställe. Det mellersta brödet är även en bild på påsklammet.

   Detta är lidandets bröd som vi fick äta i Egypten. Låt alla som är hungriga komma och äta. Låt alla som har det svårt dela påskens hopp! (Bryter det mellersta brödet mitt itu. Lägger tillbaka den mindre halvan. Sveper in den större delen i en servett.) Vi tar detta mellersta matsahbröd (bilden på påsklammet) och bryter det i två delar. Den större halvan sveper vi in i en servett. Denna kallas nu för ”afikoman” som betyder ”dessert” eller ”det som kommer efter”. Senare ska vi dela detta bröd tillsammans, precis som påskoffret delades av alla en gång i Jerusalem. Att dela bröd uppfattas i många kulturer som ett tecken på gemenskap.

   (Nu får alla barn blunda och afikoman göms någonstans i rummet. Det blir sedan barnens uppgift att finna detta bröd efter maten. Den som finner det får då en belöning. Alternativt läggs afikoman i sin servett på bordet och alla barnen vakar noga över det. Någon gång under kvällen/måltiden i ett obevakat ögonblick tar någon vuxen och gömmer det, utan att barnen märker det.)

MAGGID –

(Berätta påskberättelsen vilken målar ett universellt mönster på Elohims frälsning ut ur slaveri, synd, desperation och problem och in i Elohims vila, där han uppehåller och sörjer för allt. Läs från 2 Mos 12 och/eller berätta med egna ord på det sätt som passar just dina bordsgäster bäst. Glöm inte att berätta i jag-form. Du var där! Kom ihåg att detta är en fest och att Elohim speciellt sagt till om, att den är till för barnen! Vi är alla Elohims barn. Frälsningen och friheten är värd att firas i en värld som dignar av bundenhet och ofrihet. Men det behöver inte vara så! Elohims starka arm har berett en väg ut i friheten!)

Värden:

”När era barn frågar er: Vad betyder den här Elohimstjänsten? skall ni svara: Det är ett påskoffer åt Den Evige, därför att han gick förbi Israels barns hus i Egypten när han slog egyptierna, men skonade våra hus.” (2 Mos 12:26, 27)

Alla barnen:

*Ma nishtanah halailah haze mikol haleilot!

Hur annorlunda är inte denna kväll mot alla andra kvällar?

Yngsta barnet (som klarar av att läsa utantill eller innantill. Låt eventuellt alla barnen vara med):

1.       Alla andra kvällar äter vi vanligt bröd eller matsah. Varför äter vi bara matsahbröd (osyrat bröd) i kväll?

2.       Alla andra kvällar äter vi alla möjliga olika sorters grönsaker. Varför äter vi bara bittra örter i kväll?

3.       Alla andra kvällar brukar vi inte doppa vår mat en enda gång. Varför doppar vi den två gånger i kväll?

4.       Alla andra kvällar sitter vi vanligt vid bordet eller lutar oss mot ryggstödet när vi äter. Varför sitter vi bara bekvämt tillbakalutade när vi äter i kväll?

Värden:

En gång var vi faraos slavar i Egypten men Den Evige, vår Elohim, räddade oss ur allt det hemska. Om inte Den Evige – välsignat vare hans namn – hade fört oss ut ur Egypten, hade vi varit slavar där än i dag och (vänd till barnen) ni också! Därför firar vi i kväll en fest, där allt som har hänt, händer och ska hända liksom finns på en gång. ”Kom ihåg den här dagen då ni drog ut ur Egypten, ur träldomshuset, för med stark hand förde Den Evige er ut därifrån. Och därför får inget som är syrat ätas… I sju dagar skall du äta osyrat bröd.” (2 Mos 13:3, 6)

Alla:

En gång var vi slavar, nu är vi fria. Låt oss dela detta bröd med alla som hungrar och längtar efter att vara med och dela påskens hopp.

RACHTSAH

(Tvättning av händer)

Värden:

Låt oss ännu en gång påminnas om vårt behov av renhet inför Elohim och tvätta våra händer, innan vi äter av det osyrade

*Baruch atah Evige eloheynu melech haolam asher kideshanu bemitsvotav vetsivanu al netilat yadaim.

Lovad vare du, Evige, vår Elohim, världens Konung, som

helgat oss med dina bud och bjudit oss att skölja händerna.

(Vattenkannan, skålen och handduken går runt till alla.)

MOTSI – 

(Välsignelsen över brödet. Värden håller upp de tre matsahbröden)

*Baruch atah Evige eloheynu melech haolam hamotsi lechem min haarets.

Lovad vare du, Evige, vår Elohim, världens Konung, som frambringar bröd ur jorden.

MATSAH –

Värden:

Vi ska nu strax smaka på matsahbrödet. (Strör lite salt på brödet. Bryter bitar av den halva av det mellersta brödet som inte gömts undan och delar ut till alla.) Salt hörde till offren i templet. Det mellersta brödet representerar påsklammet som offrades.

   Låt oss prisa Den Evige, för att han sagt i sitt ord, att vi ska äta matsahbröd under hela påsken!

*Baruch atah Evige eloheynu melech haolam asher kideshanu bemitsvotav vetsivanu al achilat matsah.

Lovad vare du, Evige, vår Elohim, världens Konung, som  avskilt  oss med dina bud och bjudit oss att äta matsah.

(Alla äter – bekvämt tillbakalutade)

Värden:

Elohim ödmjukade oss och lät oss hungra för att pröva oss och för att våra hjärtans innersta känslor skulle uppenbaras. Sedan gav han oss manna, himmelsk mat. Han beskyddade oss och försåg oss med allt vad vi behövde, för att vi skulle ”förstå att människan lever inte bara av bröd, utan av allt som utgår från Den Eviges mun”. (5 Mos 8:3) Vår kläder slets inte ut på fyrtio år! Och våra fötter svullnade inte, när vi gick på de vassa stenarna.

Alla:

Den här kvällen äter vi bara matsah, därför att räddningen kom så snabbt, att vi inte ens hann baka vanligt bröd. Vi blandade bara mjöl och vatten och plattade ut till kakor som ökensolen fick baka/torka. Elohim gick före och vi skyndade oss allt vi kunde för att följa honom. Påsklammets blod – vårt älskade lilla lamm – som vi haft hemma i huset sedan den tionde nisan – dess blod var struket på våra dörrposter. Vi lever allihop, men hos egyptierna gråter man över alla döda barn! De strök inget blod på sina dörrposter. Alla djur, barn, mammor och pappor, alla lämnar vi nu det hemska slaveriet.

Värden:

Surdeg är en symbol på synd och onda böjelser. Synd är slaveri under satan. Nu har vi gjort oss av med all surdeg. Elohim har frälst oss och vi äter bara matsah och befriade skyndar vi efter Den Evige ut i FRIHETEN.

MAROR – 

(Äta bittra örter)

Värden:

”Men ju mer man plågade dem, desto mer förökade de sig och desto mer spred de ut sig, så att man hyste fruktan för Israels barn.” (2 Mos 1:12)

(Lyfter upp de bittra örterna från sederfatet)

*Baruch atah Evige eloheynu melech haolam asher kideshanu bidevaro vetsivanu al achilat maror.

Lovad vare du, Evige, vår Elohim, världens Konung, som

helgat oss med dina bud och bjudit oss att äta bittra örter.

(Alla tar lite av de bittra örterna och äter tills tårarna börjar rinna. Ha ett glas vatten upphällt och ta en klunk ifall det skulle bli för starkt.)

KORECH –

(Att äta matsahbröd med bittra örter)

Värden:

Påsklammet skulle ”ätas tillsammans med osyrat bröd och bittra örter”. (2 Mos 12:8) Alla andra kvällar äter vi olika slags välsmakande grönsaker. Den här kvällen äter vi bittra örter. (Bryter bitar av det översta matsahbrödet och delar ut till var och en. Alla doppar brödet i de bittra örterna och äter.)

Alla:

Den här kvällen äter vi bittra örter och vi upplever bitterheten i slaveriet. Tårar rinner ner från våra kinder.

Värden:

Andra kvällar brukar vi inte doppa vår mat över huvud taget. Vi har tidigare i kväll doppat persiljan/sellerin i saltat vatten och känt smaken av tårar och vi har nu doppat matsahbrödet i bittra örter.

   (Lyfter skålen med charoset från sederfatet.) Arbetet med att göra tegel är fruktansvärt tungt. Charoset liknar bruket vi gjort tegelstenar av. Den söta smaken är hoppet om den frälsning och befrielse som Elohim lovat – både den vi redan upplevt och den slutliga totala befrielsen som ännu ligger framför.

   (Bryter det understa matsahbrödet och delar ut. Alla doppar brödet både i de bittra örterna och i charoset.)

Alla:

Vi doppar de bittra örterna i charoset och vi vet, att även de bittraste omständigheter kan fyllas av sötman av det hopp vi har i Elohim. (Alla äter.)

Värden:

”På den dagen skall du förklara för din son: Detta gör jag på grund av det som Den Evige gjorde för mig, när jag drog ut ur Egypten.” (2 Mos 13:8) Det var inte bara våra fäder som Den Evige – välsignat och upphöjt vare hans namn – räddade ut ur Egyptens slaveri. Han räddade även mig! Den här kvällen sitter vi alla bekvämt tillbakalutade mot våra mjuka kuddar. Slavar kan inte vila ut på det här sättet, men ingen som Den Evige befriat från Egypten är längre slav! Vi är alla FRIA!

   *Torahn säger, att vi ska berätta om uttåget ur Egypten för våra barn. Fyra gånger kommer Elohim med den här uppmaningen. Fyra söners frågor målar upp fyra sätt, på vilka vi människor möter Elohim, när han kommer och erbjuder sin frälsning.

Värden:

*Den förste sonen är en vis son. Han vill verkligen veta allt om påsken och han vill förstå innebörden av det som händer under sedermåltiden. Han ska få undervisning. Vi blir alla visa av att söka Den Evige.

Alla:

*Den vise kan bli ännu visare. ”Ge åt den vise och han blir ännu visare. Undervisa den rättfärdige och han lär sig mera.” (Ords 9:9)

Värden:

*Den andre sonen är en oförståndig son. Han frågar: ”Vad betyder allt detta för er?” Han drar sig undan ett personligt engagemang och går därför miste om frälsningens glädje.

   Eftersom han säger ”för er”, visar han, att han ställer sig utanför gemenskapen och du bör svara honom: ”Detta gör jag för vad den Evige gjorde för mig, när jag drog ut ur Egypten. Mig inte dig – om du hade varit där, hade du inte blivit befriad.”

Alla:

*”Frälsningen är fjärran från de oElohimaktiga, ty de frågar inte efter dina stadgar.” (Ps 119:155)

Värden:

*Sedan möter vi den enfaldige sonen som säger: ”Vad betyder det här?” Ge honom ett rakt svar. Torahn gör den enfaldige vis. Berätta för honom om kraften och godheten i Elohims frälsning. Berätta om hur Elohim med mäktig arm förde oss ut ur Egypten.

Alla:

*”När dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt enkla människor.” (Ps 119:130)

Värden:

*Till sist har vi sonen som inte förstår, vad han ska fråga om. För honom måste du berätta klart och tydligt, om Den Eviges räddning i går, om hur han frälser i dag och om den slutliga befrielsen.

Sång: ”El Shaddai” eller någon annan sång som handlar om den Allsmäktiges mäktiga gärningar.

Värden:

Elohim förde våra förfäder ut från avElohimadyrkan till tjänst för honom. ”Min fader var en kringvandrande aramé.” (5 Mos 26:5) ”Så säger Den Evige, Israels Elohim: På andra sidan floden bodde era fäder i forna tider, och även Tera, Abrahams och Nahors far. Där tjänade de andra Elohimar. Men jag hämtade er fader Abraham från andra sidan floden och lät honom vandra genom hela Kanaans land, och jag gjorde hans avkomma talrik. Jag gav honom Isak, och åt Isak gav jag Jakob och Esau… Men Jakob och hans söner drog ner till Egypten.” (Jos 24:2-4)

Alla:

Lovad vare han som håller sina löften till Israel! Den Helige, lovad vare han, planerade ett slut på slaveriet. Han planerade att göra som han berättat för vår fader Abraham i Fredsförbundet. ”Det skall du veta att dina efterkommande skall bo som främlingar i ett land som inte är deras. Där skall de bli slavar, och man skall förtrycka dem i fyrahundra år. Men det folk som gör dem till slavar skall jag döma. Sedan skall de dra ut med stora ägodelar.” (1 Mos 15:13, 14)

Värden:

I sin trofasthet sände Elohim en befriare. Hans namn var Mose. I fyrtio år utbildades han som en kunglig son vid hovet i Egypten. I fyrtio år var han sedan fåraherde i Midjans land. Under denna tid ropade vi till Elohim i vår nöd och han hörde oss.

   (Om det finns tid så läs gärna hela Ps 105 där psalmisten lovsjunger Elohim, för att han är en Elohim som står fast vid sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob.)

Alla:

*”Han är Den Evige, vår Elohim, över hela jorden når hans domar. Han tänker för evigt på sitt förbund, på det ord han påbjudit för tusen släkten, på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak. Han fastställde det för Jakob som en stadga, för Israel som ett evigt förbund. Han sade: Åt dig ger jag Kanaans land, det skall bli er arvedel… De vandrade från folk till folk, från ett land till ett annat. Han tillät ingen att skada dem… När han sände hungersnöd över landet så att de led brist på bröd, då sände han en man framför dem, Josef som blev såld till slav… Och Israel kom till Egypten, Jakob blev gäst i Hams land. Den Evige gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än deras ovänner.” (Ps 105:7-24)

Värden:

*”Men egyptierna behandlade oss illa, förtryckte oss och lade tungt arbete på oss. Då ropade vi till Den Evige, våra fäders Elohim, och Den Evige hörde vår röst och såg vårt lidande, vår nöd och vårt betryck.” (5 Mos 26:6, 7) ”Han sände Mose, sin tjänare, och Aron som han utvalt. De gjorde hans tecken bland dem och under i Hams land.” (Ps 105:26, 27)

Alla:

Den Evige uppenbarade sig för Mose på Sinai och han berättade sitt namn: YHVH som betyder ”Jag är den Jag Är” och han gick med Mose för att strida mot Egyptens alla Elohimar som höll farao och alla egyptierna i ett järngrepp.

Värden:

Elohim var tvungen att sända tio förfärliga plågor, innan segern över avElohimarna var vunnen och farao tillät Israels barn att dra ut ur Egypten. Segern över Egyptens Elohimar innebar även en befrielse för egyptierna, men den föregående striden var dramatisk.

   En full bägare med vin representerar glädje. Glädjen över befrielsen dämpas av allt lidande som föregick den. Oskyldiga drabbades. Låt oss nu ta ”Frälsningens/Räddningens bägare” (som även ibland kallas ”Plågornas bägare” på grund av att räddningen föregicks av de tio plågorna) och i medlidande med alla som drabbades doppa vårt finger i detta vin och tömma ut en droppe på tallriken (eller på ett matsahbröd) för varje plåga som vi räknar upp.

1.       Nilens vatten förvandlades till blod. (Alla doppar och droppar!)

2.       Egypten översvämmades av paddor. (Doppa och droppa!)

3.       Stoftet på marken förvandlades till myggsvärmar. (Doppa och droppa!)

4.       Egypten förstördes av flugsvärmar. (Doppa och droppa!)

5.       Boskapen drabbades av pest. (Doppa och droppa!)

6.       Bölder på människor och djur. (Doppa och droppa!)

7.       Hagel, dunder och eld som slog ned växter, människor och djur. (Doppa och droppa!)

8.       Gräshoppor som åt upp allt som fanns kvar på marken efter haglet och elden. (Doppa och droppa!)

9.       Ett kompakt mörker som var så tätt att man inte kunde se varandra under tre dagar. (Doppa och droppa!)

10. Allt förstfött bland egyptierna dog både bland människor och

      djur. (Doppa och droppa!)

(Drick inte denna bägare ännu!)

Pesach –

(Mordängeln gick förbi husen med påsklammets blod på dörrposterna)

Värden:

Rabbi Gamaliel (han som en gång var lärare åt aposteln Paulus) lärde, att den som inte förklarat innebörden av påsklammet, det osyrade brödet och de bittra örterna misslyckats i sin uppgift att berätta om påsken.

Alla:

Vi har redan städat bort all surdeg ur våra hem och vi har ätit av det osyrade brödet och vi rycktes med i brådskan, när uppbrottets och befrielsens stund närmade sig. Vi har också ätit av de bittra örterna och våra tårar rann, när vi upplevde slaveriets bitterhet.

Värden:

Efter den nionde plågan skedde en dramatisk förändring av hela händelseförloppet. (Lyfter upp det rostade lammbenet från sedertallriken.) Detta lammben är en bild på det lamm, vars blod ströks på alla Israels barns dörrposter som ett tecken på deras villighet att göra precis det som Elohim sagt, att de skulle göra, hur obegripligt det än verkade. En lydnad som resulterade i liv och befrielse. Påsklammet är ingången till liv och frihet – det viktigaste i hela påskfirandet!

Alla:

*På tionde dagen i denna månad skall varje familjefar ta sig ett lamm, så att varje hushåll får ett lamm… Ett felfritt, årsgammalt lamm av hankön skall ni välja ut… Ni skall förvara det till den fjortonde dagen i denna månad. Då skall hela Israels menighet slakta det i skymningen. Och man skall ta av blodet och stryka det på båda dörrposterna och på övre dörrträet i husen där man äter det. Köttet skall ätas samma natt. Det skall vara stekt över eld och ätas tillsammans med osyrat bröd och bittra örter… Ni skall ha kläderna uppfästa med bältet kring höfterna och ha skor på fötterna och stav i handen. Och ni skall äta det snabbt. Detta är Den Eviges påsk… Blodet skall för er vara ett tecken på de hus där ni är, ty när jag ser blodet skall jag gå förbi er. Ingen straffdom skall drabba er med fördärv, när jag slår Egyptens land.” (2 Mos 12:3, 5-8, 11, 13)

Värden:

Påsklammets blod räddar våra liv. Egyptierna har inget blod på sina dörrposter och deras förstfödda kommer alla att dö den här natten. Den Evige genomför det han har sagt och klagan och gråten blir hjärtskärande och farao kommer äntligen att ge upp och låta oss lämna Egypten. Med hast bryter vi denna natt upp och börjar vår vandring mot friheten.

   Det är något mycket märkligt med offrandet av påsklammet. Elohim bad oss att offra detta lamm medan vi ännu befann oss i Egypten och medan vi ännu var slavar! Vi hade inte ens hunnit bli en nation och löfteslandet hade ännu ingen sett. Sinai, förbundet och Elohims förbundsord låg ännu sju veckor framåt i tiden, men det var genom att här och nu lyda ett obegripligt bud och slakta ett påsklamm och stryka dess blod på våra dörrposter som våra liv räddades och befrielsen blev möjlig! Avsaknaden av blodet på dörrposten (det vill säga ohörsamhet mot detta Elohims bud) resulterade i död. Denna död av vår gamle slavägares undersåtar var sedan det som gjorde, att denne äntligen gav upp och släppte oss ur sitt järngrepp. Det var genom påsklammets blod som frälsningen/befrielsen blev möjlig.

Alla:

”Och Den Evige förde oss ut ur Egypten med stark hand och uträckt arm, med stora och fruktansvärda gärningar, med tecken och under.” (5 Mos 26:8)

   Det var Den Evige själv som förde oss ut ur Egypten – inte en människa inte ens en ängel!

Värden:

Efter den första påsken i Egypten fick påsklammet bara offras i tabernaklet, senare i templet. I dag finns inget tempel, men detta lammben (håller upp lammbenet) är en symbol på påsklammet.

   (Lägger tillbaka lammbenet och lyfter upp det rostade ägget doppat i aska.) Det här ägget symboliserar templet som brändes och lades i aska och ruiner år 70 e Kr och vårt hjärta är förkrossat och bedrövat.

Alla:

”Offer som Elohim vill ha är en förkrossad ande, ett förkrossat och bedrövat hjärta.” (Ps 51:19)

Värden:

Detta ägg påminner oss också om ett andra frivilligt påskoffer som kallades för chagigah. Med detta offer ville den tillbedjande visa, att han längtade efter frid och gemenskap med Elohim och hans folk. Några ser även en bild på nyfödelse och evigt liv i äggets form. Det finns ingen början och inget slut på ägget.

   Låt oss äta av det här ägget som ett ”gemenskapsoffer” och komma ihåg, att glädjen i ett offer kan omslutas av tårar. (Delar ägget i små bitar och delar ut. Alla doppar bitarna i det saltade vattnet och äter.)

Plågornas/Frälsningens/Räddningens bägare

Värden:

Vi ska nu strax dricka den andra bägaren med vin. Denna bägare kallas ibland för Plågornas bägare (med tanke på plågorna som föregick befrielsen). Ibland kallas den för Frälsningens eller Befrielsens/Räddningens bägare.

Låt oss tillsammans prisa vår Elohim för frälsningen:

*Baruch atah Evige eloheynu melech haolam bore pri hagafen.

Lovad vare du, Evige, vår Elohim, världens Konung, som skapat vinrankans frukt.

(Alla dricker)

Värden:

En gång i tiden när pilgrimerna kom till templet och man skulle gå de femton trappstegen upp från kvinnornas förgård, brusade lovsången från tillbedjande människor. Ett tacksamhetsutrop för varje trappsteg. Hur stor är inte Elohims godhet mot oss! För var och en av hans kraftfulla, nådefulla och kärleksfulla gärningar utropar vi fyllda av ödmjuk tacksamhet och förundran: Dayenu – det skulle ha räckt med detta!

Sång: Dayenu, – Det skulle varit tillräckligt.

Ilu, ilu hotsianu

Hotsianu mi Mitsrayim

Mi Mitsrayim hotsianu, dayenu

Da-dayenu, da-dayenu, da-dayenu, dayenu, dayenu, dayenu

Da-dayenu, da-dayenu, da-dayenu, dayenu, dayenu

(Om han bara hade fört oss ut ur Egypten skulle det varit tillräckligt)

Värden:

Alla som inte kan denna glada hebreiska sång, kan ändå stämma in med miljoner andra denna kväll och med generationer före oss genom att läsa texten på svenska till Den Eviges ära, medan vi i tanken går de femton trappstegen upp mot templet – platsen där Den Evige åskådliggjort försoningens mysterier:

Om han endast hade fört oss ut ur Egypten men inte straffat egyptierna – skulle det varit tillräckligt! Dayenu!

Om han hade straffat egyptierna men inte krossat deras Elohimar – skulle det varit tillräckligt! Dayenu!

Om han bara krossat deras gudar men inte slagit deras förstfödda söner – skulle det varit tillräckligt! Dayenu!

Om han hade slagit deras förstfödda söner men inte gett oss deras rikedomar – skulle det varit tillräckligt! Dayenu!

Om han hade gett oss deras rikedomar men inte kluvit Röda havets vatten för oss – skulle det varit tillräckligt! Dayenu!

 Om han hade kluvit Röda havets vatten för oss men inte lett oss genom det på torr mark – skulle det varit tillräckligt! Dayenu!

Om han hade lett oss genom Röda havet på torr mark men inte dränkt våra förföljare i havets djup – skulle det varit tillräckligt! Dayenu!

Om han hade dränkt våra förföljare i havets djup men inte gett oss allt vad vi behövde i öknen under fyrtio år – skulle det varit tillräckligt! Dayenu!

Om han hade gett oss allt vad vi behövde i öknen under fyrtio år men inte gett oss manna att äta – skulle det varit tillräckligt! Dayenu!

Om han hade gett oss manna att äta men inte gett oss sabbaten – skulle det varit tillräckligt! Dayenu!

Om han hade gett oss sabbaten men inte fört oss till Sinai berg – skulle det varit tillräckligt! Dayenu!

Om han hade fört oss till Sinai berg men inte gett oss sin Torah – skulle det varit tillräckligt! Dayenu!

Om han hade gett oss sin Torah men inte fört oss in i Israels land – skulle det varit tillräckligt! Dayenu!

Om han hade fört oss in i Israels land men inte byggt tabernaklet och templet åt oss – skulle det varit tillräckligt! Dayenu!

Om han hade byggt tabernaklet och templet åt oss men inte byggt sitt Utvalda Hus – skulle det varit tillräckligt! Dayenu!”

Alla:

”Om dina väldiga gärningars makt skall man tala, och din storhet skall jag förkunna. Man skall utbreda ryktet om din stora godhet och jubla över din rättfärdighet.” (Ps 145:6, 7)

   (Läs Ps 113, 144 eller sjung lovsånger med samma tema!)

SHULCHAN ORECH –

(Själva påskmiddagen – festen)

Värden:

Nu har vi kommit fram till festmåltiden och det är dags att avnjuta all den goda maten. Detta är festen för barnen i alla generationer och vi ropar Abba Fader! Det är en glad fest, det är livet, frälsningen och befrielsen i alla generationer som ska firas. Elohim har gjort allt för oss! Låt oss alla väl smaka!

   (Alla tar del av bordets läckerheter!)  

Vad skulle Jeshua ha gjort?