PESACH (Påsk) under det Första och Andra
förbundet (GT och NT)

Utdrag från undervisning, Pesach-konferensen i Vallersvik 2002
av Ketriel Blad
Del 1

Jag har rest i flera olika länder och vart jag än kommer så märker jag att G-ds folk läser väldigt lite i Bibeln. Det är en sak som oroar mej djupt. Förr så kallades de troende i Sverige för läsare. Jag vet inte vad dom skulle kalla oss i dag, tittare kanske. Det oroar mej att inte de troende känner till Skrifterna. Jeshua sade: "Ni far vilse, därför att ni inte känner Skrifterna och inte heller G-ds kraft". Så för att inte fara vilse så måste man känna till Skrifterna och G-ds kraft. Det räcker inte att bara känna till Skrifterna och det räcker inte bara känna till G-ds kraft!

Solår och månår

Solåret har 365 dagar och månåret 354 dagar. Det är alltså 11 dagars skillnad. Vad är då ett månår? Jo, det är 12 nymånader, 12 månmånader. Det innebär att om det nu är den 15 Nisan i dag så motsvarar det den 28 mars enligt det romerska året 2002. Det judiska året nu är 5762. Men nästa år så är inte den 15 Nisan den 28 mars!

Om vi jämför och räknar med den judiska kalendern så blir det olika datum i den romerska kalendern varje år. Det tar 17 år tills det kommer igen till samma datum. För att justera skillnaden mellan solkalendern och månkalendern så måste man skjuta in en extra månad då och då. Därför finns det 13 månader i månåret (det judiska året) vissa år. Ibland så blir det en skottmånad i den judiska kalendern. Den månaden kallas Adar 2. De år då det är skottår lägger man purimfesten, Ester-festen, den 13 och 14 i skottmånaden som är den sista på året.

Den bibliska kalendern

Den första månaden heter Aviv i Bibeln och den infaller i mars/april enligt den gregorianska eller romerska kalendern. Är det någon som har hört talas om Telaviv? Det är samma ord . Aviv betyder vår. Tel betyder kulle eller berg. Vårkullen! Det är väl ett härligt namn på en stad. Men efter den babyloniska fångenskapen så fick den första månaden ett nytt namn, Nisan, istället för Aviv. I den judiska kalendern idag används därför Nisan.

Det är speciellt två månader som är viktiga, den första och den sjunde.
Den sjunde månaden kallas, enligt det namn den fick under judarnas tid i Babylon, för Tishrei. Månaden Tishrei hette på Bibelns tid Etanim.

Den traditionella uppfattningen är att Adam och Eva skapades den första dagen i den sjunde månaden, månaden Tishrei. Därför har man i den judiska traditionen valt att räkna årtalen från Adams skapelse, men den kronologiska tideräkningen är osäker. Man har troligen tappat bort några år.

En ändring i den bibliska kalendern

När Herren talade till Moshe i Egypten så gav han ett budskap om att det skulle ske en förändring med kalendern och det finner vi i 2 Mos 12:1-2:

"HERREN sade till Moshe och Aharon i Egyptens land: "Denna månad skall vara den främsta hos er. Den skall hos er vara den första av årets månader."

Här har vi en befallning om att månaden Aviv, vårmånaden, skall vara den första av årets månader. Det står: "För er skall den vara det."

Det vill säga, Israel skall räkna den här månaden som den första. Underförstått kan vi läsa ut att för de andra folken är det inte så. För dem var detta den sjunde månaden och det hade det varit för Israel fram till nu. Då räknade man nyår vid hösten och detta finns kvar i den judiska traditionen. Därför kallar man den första Tishrei för Rosh Hashana, som betyder nyår eller ordagrant "årets huvud". Den infaller under september-oktober enligt den Romerska kalendern. Men HERREN sa inte att det skulle vara så i Israel. Då hamnar vi i en konflikt. Skall vi följa HERREN eller skall vi följa den rabbinska traditionen?

Rätt ordning på Herrens högtider

När G-d ville poängtera att detta skulle vara den första månaden, betyder det också att den är den viktigaste. För om man inte börjar med Aviv så blir det fel ordning på Herrens högtider, och då skulle vi få en fel uppenbarelse om Messias. HERRENS tider och högtider är nämligen skuggbilder av Messias och den Eviges frälsningplan. Det är vissa saker som HERREN vill uppenbara för oss och då vill han ta dem i rätt ordning. Placerar man nyår på hösten så blir det en omvänd ordning på HERRENS lektioner. Man skall inte börja med den tredje lektionen innan man har förstått den första. Så vi kan inte börja med Lövhyddohögtiden, utan vi måste börja med Påsken. Det är det första som G-d ville lära sitt folk. Det är det absolut grundläggande när det gäller förlossning, befrielse och frälsning. Lammets blod! Det är det första som vi måste lära oss på G-ds väg.

Pesach är Påskalammet

Därför säger den Evige: "Det här är den första månaden för er. Säg till hela Israels menighet: På tionde dagen i denna månad (Aviv) skall varje familjefar ta sig ett lamm".

Man skall förvara det i hemmet till den fjortonde dagen. Vad är det för syfte med att ha lammet hemma? Jag tror att G-d här vill lära Israel något. Bland annat så var det viktigt att se om lammet var utan lyte. Det skulle vara ett absolut felfritt lamm. Man fick inte offra ett påskalamm som hade något fel. Så man måste kontrollera lammet under fyra dagar för att se om det var felfritt.

Det andra är att lammet har en speciell karaktär och G-d vill tala till sitt folk om lammets karaktär. Jag är säker på att alla barn i Israel blev förälskade i det lilla lammet. För att inte tala om de vuxna. Det skapas ett psykologiskt budskap som går in. Här har vi ett underbart litet lamm som man kan öppna munnen på och man kan göra nästan vad som helst med och det säger ingenting. Man kan krama det, lammen är väldigt mjuka och har en väldigt fin karaktär. G-d vill lära oss något med detta. Allt det här är skuggbilder av Messias.

När skall lammet slaktas

Den fjortonde dagen då skulle man slakta det i skymningen. Här kommer vi in på något mycket intressant. Den fjortonde dagen börjar ju på kvällen och slutar på kvällen efter. Det har varit diskussioner i Israel när man skall slakta lammet, om det är första kvällen. Det hebreiska uttrycket är: "Mellan aftnarna." Vad menar G-d med det? Det var ju enkelt när Mose visade det från början men nu har det gått ca 3500 år. Under Israels kungars tid och speciellt efter kung Salomos tid, så var det ett stort avfall i Israel. Då förlorade man en hel del kunskap som hade kommit från Mose. Man förlorade en del av den muntliga traditionen. Då uppkom olika uppfattningar om när man skulle offra påskalammet. Under det andra Templets tid så fanns det två skolor, saducéerna och fariséerna. Det fanns cirka tjugo olika skolor, men vi skall tala om dessa två nu. Saducéerna ansåg att man skulle offra lammet den första kvällen, alltså när den 14:e Aviv börjar. Fariséerna sade: Nej dom skall offras på eftermiddagen den 14:e. Det fanns alltså två olika grupper av judar som offrade påskalammen vid två olika tillfällen. Så var det när Jeshua levde här på jorden. Man höll på i två dagar med att offra lammen. Och anledningen var inte bara att det var två olika skolor utan det var så många lamm som skulle slaktas, så en eftermiddag skulle inte räckt till. Det var tusentals lamm som slaktades i Jerusalem varje påsk. Dessa lamm hämtades från Betlehem. Betlehems lamm var de som tjänade som påskalamm. De var felfria! Det var bara lammen som hade fötts i Betlehem som dög att offras. Så herdarna som var ute på Betlehems ängar och vallade offerlammen var de första som fick informationen om att G-ds lamm hade fötts.

På kvällen före, då den 14:e Aviv börjar var det speciellt saducéerna som ville ha sina påskalamm slaktade. Alla 24 prästavdelningarna tjänstgjorde vid de stora högtiderna. Översteprästens lamm var det viktigaste lammet. Det bands vid altaret redan klockan nio (tredje timmen) på morgonen den 14:e Aviv och det slaktades klockan tre (nionde timmen) på eftermiddagen. När översteprästen slaktade sitt lamm genom att skära av halspulsådern så sade han: "Det är fullbordat." Varje år klockan tre på eftermiddagen ropade han ut dessa ord. När den 14:e Aviv tar slut och solen gått ner börjar den 15:e Aviv med natten, då Israel gick ut ur Egypten. Då börjar det Osyrade Brödets Högtid. När vi talar om Påsk så kan man säga att ordet Pesach har flera betydelser. Pesach betyder också själva lammet som slaktas. Så när lärjungarna kommer fram till Jeshua så säger dom: "Här har vi pesach, var vill du att vi skall äta det." Det har man översatt med: "Var vill du att vi skall äta påskalammet." Men det är samma ord på hebreiska, Pesach.

Pesach - den bibliska påsken

Pesach betyder också hela denna högtidsvecka som innefattar tre högtider. Först är det Pesach som är lammet som offras den 14:e Aviv. Sedan kommer det Osyrade Brödets Högtid som heter Chag HaMatzot, på hebreiska. Chag betyder fest, från chog som betyder cirkel, och det har att göra med att man dansar i cirkel på festerna. Så när Bibeln talar om chag så skall det vara glädje och dans. HaMatzot är bestämd artikel av matzot, det osyrade eller ojästa brödet. Det var det som vi åt i går och äter dom här dagarna. Från den 15:e till den 21:a Aviv så är det sju dagar som man äter osyrat bröd. Det är en fest! Vi skall ha fest varenda dag! Under Chag HaMatzot som är sju dagar så finns det två extra sabbater. Det är den 1:a och den 7:e dagen i högtidsveckan. Så den 15:e Aviv är en sabbatsdag. Den är inte så strikt som veckosabbaten. Det finns sju extra sabbater under året. Den första är den 15:e Aviv och den andra den 21:a Aviv. I det Osyrade Brödets Högtidsvecka finns det också en veckosabbat. Det här är jätteviktigt att vi förstår för annars så kan vi inte förstå den Kungliga Koden (NT) när det gäller Jeshuas död och uppståndelse. Vi kommer att bevisa utifrån skrifterna att Jeshua inte dog på en fredag!

Den kristna påsken

I Torá står det att efter sabbaten skall ni fira ännu en högtid. Vi skall läsa från 3 Mos 23:4: "Detta är HERRENS högtider, de heliga sammankomster som ni skall utlysa på bestämda tider".

Hur många tillhör HERREN? Då är det din Pappas högtider. Då får du gärna vara med och fira dem tillsammans med honom. För det är ju familjehögtider. Tillhör du honom så tycker jag att du skall hoppa över de obibliska högtiderna och bara fira dom som han firar.

Det är ett lagbrott att utlysa påsk på en annan tid än vad G-d har sagt.
Det är alltså synd, eftersom synd är brott mot G-ds bud. Det var det som kejsar Konstantin gjorde sej skyldig till år 325 under kyrkomötet i Nicaea. Då ändrade man datum för påsken och sade: Nej, vi vill inte fira den 14:e Aviv för att inte ha något gemensamt med "gudamördarna judarna". Så de bestämde att påskdagen skall infalla första söndagen efter nymåne efter vårdagjämningen. Den dagen firade man redan den babyloniska guden Ishtar. Han som kom ner från himlen i ett ägg. Därför heter påsk "easter" på engelska. Ishtar är en fruktbarhetsgud. Så när man firar den kristna påsken så sker det på den dag då fruktbarhetsguden Ishtar har sin högtid. Bland annat är det därför man äter ägg på påsk i den kristna traditionen.

Ett annat djur som är förknippad med denna högtid är kaninen. Eftersom kaniner förökar sej mycket snabbt har den också blivit en fruktbarhets-symbol. Man har alltså blandat en hednisk högtid med något heligt från himlen och det är en styggelse för HERREN. Det finns en kallelse från himlen till G-ds folk : "Kom ut ur Babylon mitt folk, så att ni inte får del i hennes plågor". Det kommer en dom över Babylon och den kommer snart. Och det budskap som vi har är: "Fly ut ur Babylon G-ds folk."

Bibeln lägger stor vikt vid bestämda tider. När vi läser i Danielsboken så står Antiokus Epifanes som en förebild på Antikrist och andra ogudaktiga makthavare, dessa som tog sej före med att ändra heliga tider och lagar. Det var bland annat detta som skedde på 300-talet. Man ändrade på utsatta tidpunkter i HERRENS kalender. Det är dags att komma tillbaka hem igen. G-d har eviga stadgar som inte förändras. Det är HERRENS högtider och han fortsätter att fira sina högtider om han så skall sitta själv vid bordet, men du är inbjuden att vara med. Då får du också del av de välsignelser som HERREN har bestämt att hans folk skall få del av när dom firar högtiderna tillsammans med honom.

Förstlingskärven - Omer reshit

3 Mos 23:5-14: "I första månaden, vid aftontiden på fjortonde dagen i månaden, är HERRENS påsk. Och på femtonde dagen i samma månad är HERRENS osyrade bröds högtid. Då skall ni äta osyrat bröd i sju dagar. På den första dagen skall ni hålla en helig sammankomst. Ni skall då inte utföra något arbete. Och ni skall offra eldsoffer åt HERREN i sju dagar.
På sjunde dagen skall ni åter hålla en helig sammankomst, och då skall ni inte utföra något arbete. HERREN talade till Mose. Han sade: Säg till Israels barn: När ni kommer in i det land som jag skall ge er och ni bärgar in dess skörd skall ni ta den kärve som är den första av er skörd och bära den till prästen. Den kärven skall han vifta inför HERRENS ansikte, för att ni skall räknas som välbehagliga. Dagen efter sabbaren skall prästen vifta den. Den dag ni viftar kärven skall ni offra ett felfritt, årsgammalt lamm som brännoffer åt HERREN. Som matoffer till det skall ni offra två tiondels efa fint mjöl, blandat med olja, ett eldsoffer åt HERREN till en ljuvlig doft, och som drickoffer till det en fjärdedels hin vin. Ingenting av den nya skörden, varken bröd, rostade ax eller korn av grönskuren säd, skall ni äta förrän på den dagen, inte förrän ni har burit fram offergåvan åt er G-d. Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte, var ni än bor."

Sabbaten under pesach

Om vi nu tittar på ordet sabbat här så har det flera olika betydelser liksom många andra hebreiska ord. Sabbat betyder i första hand uppstanning, paus. Sabbat betyder inte i första hand att vila. Det finns ett annat ord för vila på hebreiska. Men när vi firar sabbat så är det inte i första hand för att vila, det är en biprodukt, utan syftet med sabbaten är att man inte arbetar eller  gör intrång i skapelsen. Att helga sabbaten är att erkänna att G-d är min Skapare och att jag underordnar mej honom genom att inte göra intrång i skapelsen under sabbaten. Jag gör en paus i min uppgift som förvaltare av skapelsen. Det är alltså den första betydelsen av sabbat.

Sabbat betyder själva dagen då man gör den här pausen. Den börjar på fredag kväll när solen går ner och slutar på lördag kväll vid solnedgången.

Ordet "vecka" på hebreiska är "shavoa". Men ordet sabbat används också som beteckning på vecka. Här kommer då diskussionen: Skall vi förstå ordet sabbat i 3 Mos 23:16 som vecka eller veckosabbat.

Femtio dagar skall ni räkna, fram till dagen efter den sjunde sabbaten. Då skall ni bära fram ett nytt matoffer åt HERREN."

När skall vi fira pingst? När skall vi fira förstlingshögtiden?

Det är den stora frågan, för i texten står det inget datum när pingst skall firas. Det står inte den sjätte Sivan eller något annat. Det är ett datum som ändrar sej beroende på när man firar påsk. Här kommer vi i konflikt med den rabbinska undervisningen, och jag har en diskussion med min rabbin om detta. Han håller fast vid det ena och jag håller fast vid det andra. Och vi har sagt att varje församling får hitta sitt sätt att fira pingst.

Den fariséiska traditionen

Skall vi följa den judiska (fariséiska) traditionen så betyder sabbat i denna text, vecka, inte den ordinarie sabbatsdagen. Den 16:e Aviv skall Omer reshit, förstlingskärven viftas, anser de. Det står i vers 11: "Den kärven skall han vifta inför HERRENS ansikte. Dagen efter sabbaten skall prästen vifta den."

Då säger den traditionella judendomen att ordet sabbat här betyder inte veckosabbat, det är inte lördagen det talas om här, utan det talas om den 15:e Aviv, den extra sabbat som är inlagd i påskveckan. Så enligt den fariséiska traditionen skall kärven alltid viftas på morgonen den 16:e Aviv, alltså dagen efter den extra inlagda sabbaten. Då måste man tolka ordet "sabbater" i vers 16 som veckor. Dagen efter den sjunde veckan infaller Shavout (Pingst). Så tolkar man det i 99% av den judiska världen i dag. Eftersom man alltid börjar räkningen från den 16:e Aviv innebär det att pingst alltid infaller den 6:e Sivan.

Den sadducéiska traditionen

Här kommer jag i samvetskonflikt och säger: Nej, det kan inte betyda så! Varför skall man föra in ordet sabbat i vers 15 och säga att det betyder vecka när det finns ett ord för vecka, shavua, och när första betydelsen av ordet sabbat inte är vecka utan just veckosabbat, lördag. Jag anser att utifrån vers 15 så ser det ut som att pingst alltid skall firas dagen efter veckosabbaten, det vill säga den första veckodagen, en söndag. Det är så jag förstår det. Jag säger inte att du måste förstå det så, men det är så jag uppfattar det.

Vi läser i vers 15: "Sedan skall ni räkna sju hela sabbater från dagen efter sabbaten, från den dag då ni bar fram viftofferskärven".

Det år då Messias dog uppstod han dagen efter veckosabbaten alltså på första veckodagen som idag kallas söndag. Den messianska uppfyllelsen av Omer Reshit, Förstlingskärvens Högtid, kan ses som en bekräftelse på att den sadducéiska tolkningen var den rätta.

Uppfyllelsen av Omer Reshit

Omer Reshit är det hebreiska namnet på Förstlingskärvens Högtid.
Vi skall nu gå in på den messianska uppfyllelsen av denna högtid.
Rabbi Shaul säger att Jeshua Messias är förstlingen från de döda: "Men var och en i sin ordning: Messias som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom", 1 Kor 15:23.

Förstlingen från de döda, som Shaul talar om här, anknyter till Omer Reshit. Den messianska uppfyllelsen av Omer Reshit skedde dagen efter veckosabbaten, det var då som Jeshua uppstod.

Omer betyder kärve. Samma ord som gomer i den svenska Bibeln, som betyder både kärve och mått. Det finns en så kallad "omerräkning" mellan påsk och pingst. Från och med den första dagen efter sabbaten börjar man räkna "omer". Man räknar till 49 omer (sju fulla veckor) och den 50:e dagen infaller Shavuot (Pingst). Därför finns det en fast koppling mellan påsk och pingst.

Pingst är alltså beroende av vilken dag som påsken firas. Det är just det som är grejen. Pingst är beroende av påsk! Så om du inte har upplevt påsken kan du inte heller få del av pingsten! Det finns en personlig upplevelse av högtiderna och man måste få uppleva frälsningen först för att kunna ta emot Andens kraft och G-ds Torá. För pingst har med G-ds kraft och G-ds ord att göra.

Sann frihet leder alltid till lydnad. Det var på pingst som G-d gav lagen vid Sinai. Så friheten från Egypten var inte för att man skulle leva ett laglöst liv i öknen, utan för att man skulle få strikta regler för hur man skall leva och bete sej. Det är den sanna friheten. Det finns ingen frihet utan lagar. Jag är fri i trafiken därför att det finns strikta regler om hur man skall bete sej. Följer alla dom lagarna så blir det få olyckor.

Chag HaMatzot