PESACH (Påsk) under det Första och Andra
förbundet (GT och NT)
Utdrag från
undervisning, Pesach-konferensen i Vallersvik 2002 av S.K Blad
Del 2
Tillredelsedagar
Matt.26:17: "Första dagen i det osyrade brödets högtid... ".
Översättarna har satt in ett ord som inte finns i den grekiska texten. De har lagt till ordet "högtid" fast det inte finns i den grekiska texten. "På första av dom osyrade bröden", står det ordagrant. Det är alltså två "de osyrade bröden". Det första var då man rensade bort allt syrat bröd och sedan kommer det osyrade brödets högtid. Det är alltså två olika saker. Så det här var i samband med att man renade sina hus från osyrat bröd.
Sedan kommer det osyrade brödets högtid den 15:e Aviv (Nisan). Och här i Matt 26:17 var det den 13:e Aviv. För Yeshua firade Pesach (Påsk) en kväll innan, för han var tvungen att hänga på trä den dag då lammet slaktades i Templet. Därför var han det året tvungen att fira Pesach kvällen innan med sina lärjungar. Han skulle ju själv vara
påskalammet och dö enligt Skrifterna mellan de två aftnarna den 14:e Aviv. Vi kan läsa om detta i 2 Mos 12.
Det står likadant i Mark.14:12: "Så kom det osyrade brödens dag " - inte högtid och i Lukas står det: "Det var påskens tillredelsedag". Om vi nu tänker på att i Jerusalem så började man slakta påskalammen den 13:e Aviv på eftermiddagen och höll på hela 14:e Aviv för det var tusentals lamm som skulle slaktas.
Pesach - Påskalammet
Matt 26:17-20: "Första dagen av dom osyrade bröden gick lärjungarna fram till Yeshua och frågade: Var vill du att vi skall ställa i ordning, så att du kan äta påskalammet (Pesach). Han svarade: Gå in i staden till den och den och säg till honom: Mästaren säger: Min stund är nära. Hos dig vill jag äta påskalammet (Pesach) med mina lärjungar. Lärjungarna gjorde som Yeshua hade befallt dem och redde till påskalammet (Pesach).
På kvällen låg Yeshua till bords med de tolv."
Vilken kväll var det? Det var den 14:e Aviv som precis hade börjat efter solnedgången.
Matt 26:21-30: "Medan de åt, sade han: Amen säger jag er: En av er kommer att förråda mig. Då blev de mycket bedrövade och började fråga honom, den ene efter den andre: Inte är det väl jag, Herre? Han svarade: Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken människosonen blir förrådd.
Det hade varit bättre att han inte hade blivit född. Judas, han som skulle förråda honom, sade: Rabbi, inte är det väl jag? Yeshua svarade: Du har själv sagt det.
Medan de åt tog Yeshua ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp." Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick alla av den. Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er: Från denna stund kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger, förrän på den dag då jag på nytt dricker det nytt tillsammans med er i min Faders rike. (Det var därför han inte ville ha vinäger när han hängde på trä) När de hade sjungit lovsången, gick de ut till Oljeberget."
Vi skall läsa också i Luk 22: 7-13: "Så kom den dag i det osyrade brödets högtid - (högtid finns med i den grekiska texten) - när påskalammen skulle slaktas. Då sände Yeshua iväg Petrus och Johannes och sade: Gå och gör i ordning, så att vi kan äta påskalammet."
Nu ser vi att det var Yeshua som tog initiativet att dom skulle fira det den 13:e Aviv.
"De frågade honom: Var vill du att vi skall reda till det? Han svarade dem: När ni kommer in i staden skall en man möta er. Han bär en vattenkruka. Följ honom till det hus där han går in och säg till husets ägare: Mästaren frågar dig: Var finns det rum där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar? Han kommer då att visa er ett stort rum i övre våningen, som är iordningställt. Red till där. De gick och fann att det var som han hade sagt till dem. Och de redde till påskalammet."
"När stunden var inne, lade han sig till bords - (han satte sej inte på en stol, det var ett lågt bord, kanske trettio centimeter högt) - "Och han sade till dem: Jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar. Ty jag säger er att jag inte kommer att äta det "
Vad är "detta påskalamm"? Det är ett djur, slaktat i Templet i Jerusalem, ett fysiskt lamm som luktar, som går att ta på - "Jag skall inte äta det förrän.. " Här finns ett löfte om att han kommer att äta ett lamm igen. Var då någonstans? I Jerusalem! Var kommer det att vara offrat någonstans? Det kan man fundera på.
"Jag säger er att jag inte kommer att äta det (påskalammet) förrän det får sin fullbordan i Guds rike."
Var är Guds rike då? På jorden! Halleluja!
Det Förnyade förbundets måltid
Vers 17-23: "Och han tog en bägare, tackade Gud och sade: Tag detta och dela mellan er. Ty jag säger er att jag från denna stund inte skall dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer. Och han tog ett bröd, tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig. På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: Denna bägare är det Nya förbundet (Förnyade Förbundet) i mitt blod, som utgjuts för er. Men se, den som förråder mig, han har sin hand med mig på bordet."
Så Judas satt kvar tills han fick afikomen (det halva gömda brödstycket). Han fick inte gå därifrån dessförinnan och det verkar som om Yeshua tog den tredje bägaren innan afikomen, för den tog han efteråt och Judas gick ut omedelbart efter. Så där ser vi att det var lite annorlunda ordning.
"Ty Människosonen går bort som det är bestämt, men ve den människa, genom vilken han blir förrådd. Då började de diskutera med varandra vem av dem det kunde vara som skulle göra detta."
Vi skall se på vers 35-36: "Han sade vidare till dem: När jag sände er utan börs, utan lädersäck och sandaler, saknade ni då något? De svarade: Nej, inget. Men nu, sa han, skall den som har en börs ta den med sig, och likaså den som har en lädersäck. Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd."
Sälja sin tallit och köpa ett svärd! Hur kunde man köpa och sälja om det hade varit helgdag? Då hade dom inte kunnat göra det. Så det här är ett bevis för att det var natten till den 14:e Aviv. För när det blev ljust den 14:e Aviv så var affärerna öppna. Det var tillredelsedagen. Hade Yeshua ätit påskalammet natten till den 15:e så skulle det ha varit sabbat och då hade dom inte kunnat köpa. Likadant när Judas gick ut, så trodde några
att han skulle köpa något till högtiden. Så här ser vi att det var kvällen innan den 14:e Aviv som de åt påskalammet.
Yeshua Messias fängslas
Så gick Yeshua ut till oljeberget för att bedja och hans lärjungar följde efter. Och morgonen efter precis i gryningen, så kom en folkhop. Judas hade gått ut på kvällen. Han hade gått till översteprästerna och så kom dom med romerska vakter och en del fariséer och skriftlärda. De kom med påkar och Judas ledde dom. Han gick fram och kysste Messias. Så förrådde han människosonen med en kyss. Petrus slog till en av översteprästens tjänare men Yeshua helade hans öra.
Vers 54: "Då grep de Yeshua och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd."
Vers 63: "De män som bevakade Yeshua hånade honom. De slog honom" Det här var alltså mycket tidigt på morgonen den 14:e Aviv.
Vers 66-70: "När det blev dag samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. De lät föra honom inför sitt råd (sanhedrin) och frågade: Är du Messias, så säg det! Han svarade dem: Om jag säger det, tror ni det inte, och om jag frågar er, svarar ni inte. Men härefter skall Människosonen sitta på Guds den Allsmäktiges högra sida. Då frågade alla: Är du alltså Guds son? Han svarade dem: Ni själva säger att Jag Är."
I Folkbibelns översättning har de lagt in en tolkning, men jag tror att det är en något överdriven tolkning för Yeshua använde samma ord som den blinde Bartimeus när dom frågade honom: "Är du den blinde mannen?" "Ja, det är jag", sa Bartimeus Och det säger Yeshua också: "Ja, det är jag." Så varför skulle det betyda "Jag Är" när Yeshua sa det men inte när Bartimeus sa det. Jag tycker att man skall vara lite försiktig när man gör bibelöversättningar och inte lägga in tolkningar i texten. Jag skulle vilja översätta det: "Ni själva säger att det är jag."
Vers 71: "De sade: Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har själva hört det från hans egen mun."
Vad var hädelsen
Det här är en intressant sak som jag tror att vi måste ha med i det här sammanhanget. Det här var alltså en judisk rättegång. Det var Stora rådet som först skulle rannsaka Yeshua, de hade hand om det som rörde teologiska frågor i Israel på den tiden, men de stod under den Romerska ockupationsmakten. Så översteprästen hade blivit tillsatt av Romarna. Yeshua anklagas för hädelse! Det var falska vittnen som ställdes fram.
Matt 26: 61-62: "Han har sagt att han kan bryta ner Guds Tempel och bygga upp det igen på tre dagar."
Hade han sagt det? Nej! Han hade sagt: "Bryt ned detta tempel så skall jag låta det stå upp på tre dagar." Han sade inte att han skulle bryta ner Jerusalems tempel, utan sin kropps tempel.
"Då reste sig översteprästen och frågade honom: Svarar du inget på det som dessa vittnar mot dig? Men Yeshua teg."
Här ser vi lammets karaktär. "Men, det var ju inte det jag sa", kunde han ju ha sagt för att försvara sig. Här kan vi lära oss mycket. "Han smädade inte när han blev smädad. Han öppnade inte sin mun." Jag undrar hur det kändes? Han var sanningen och älskade sanningen eftersom kärleken har sin glädje i sanningen. Där stod Sanningen själv och dom ljög mot honom och han reagerade inte. Sanningen är så pass stark i sej själv så man behöver inte hjälpa till att förstärka den. Om du lever ett sannfärdigt liv så behöver du inte ta i så väldigt. Sanningen har kraft. Säg sanningen och låt HERREN ta hand om resten. Han är min försvarare. Han kommer att döma rättvist på domens dag. Var och en kommer att få stå till svars för sina ord, handlingar och tankar. Yeshua sa: "Gläd er på den dagen, hoppa av fröjd när dom ljuger mot er för er lön är stor i himlen".
Vers 63: "Då sa översteprästen till honom : Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds son. Men jag säger er: Härefter skall ni se Människosonen sitta på Majestätets högra sida och komma på himmelens moln. Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: Han har hädat. Behöver vi några fler vittnen? Se, ni har ju hört hädelsen. Vad anser ni? De svarade: Han är skyldig till döden. Och de spottade honom i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Andra gav honom piskrapp och ropade: Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?"
Vad var det som Yeshua sade som var så hädiskt? Är det hädiskt att säga att härefter skall ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln. Han citerade ju bara ett skriftställe i Daniels bok och Psalm 110. Det är väl inte hädelse att citera Skriften? Varför blev dom så arga?
Man måste känna till den judiska traditionen för att förstå varför. Och jag skall ge er vad jag har tagit emot av James Trimm som är en mycket duktig bibellärare. Han skriver så här i sina skrifter: "Det som hände här det är en rättegång då man frågar om hädelse, och hädelse är i det här fallet att uttala Guds namn. Under andra Templets tid så fick man inte uttala Guds namn utanför Templet. Och Yeshua kom för att uppenbara Faderns namn för lärjungarna. Man hade ansett Guds namn vara så heligt och outtalbart att man förbjöd uttalet av Guds namn. En av profeterna säger: "Ve er ni som har gjort så att mitt folk har glömt mitt namn säger JHWH." Men vi ser i Skrifterna att både Abraham, Boas och David uttalade Guds namn. Och när Yeshua kom så gjorde han det.
Talmud nämner att Yeshua använde sig av gudsnamnet för att göra magi och hela de sjuka. Han använde det för att på så sätt utöva makt och visa att han var Messias. Så står det i en talmudberättelse om Yeshua. Det visar att Yeshua använde gudsnamnet även om vi inte håller med om slutsatsen somTalmud har. Jag tror att han citerade Skriften precis som det står. Skriften använder inte "Maktens" högra sida utan där står gudsnamnet YHWH och det var det som Yeshua uttalade.
När man hade en rättegång för hädelse så var det så här, enligt James Trimm. Man tog in vittnena och frågade: "Har ni hört den här mannen häda? Har ni hört honom uttala gudsnamnet?" Ja, det har vi svarar dom. Då ber vi att alla går ut och så är det bara två eller tre vittnen kvar bland domarna, så får ett vittne säga exakt vad han hörde. Men han får ju inte heller uttala gudsnamnet. Detta var ett stort problem. Men i det här sammanhanget så hade han rätt att uttala det. Han säger då: Jag hörde honom säga "det här" säger vittnet. Så kallar dom in nästa vittne och den andre får gå ut. Vad hörde du honom säga? Jo, jag hörde honom säga "det här." Och om det stämmer överens att han sa gudsnamnet så skrev man inte i protokollet gudsnamnet i klartext, utan man skrev ett ersättningsord. Och det ser ut att Matteus ersätter det uttalade gudsnamnet med "Makten". Och när vi ser översteprästens reaktion så förstår man situationen på ett
annat sätt. Yeshua säger: "Hädanefter så skall ni få se Människosonen sitta på (och så uttalar han gudsnamnet) högra sida ." Ni hörde ju det! Han sa ju det. Han har hädat, vad säger ni? Alla ansåg att han var skyldig till döden.
Inför Pilatus
Matt. 27:27-30: "Därefter tog landshövdingens soldater Yeshua med sig in i pretoriet och samlade hela vaktstyrkan kring honom. De tog av honom kläderna och klädde honom i en röd mantel, vred ihop en krona av törne och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de en käpp. Sedan böjde de knä inför honom och hånade honom och sade: Leve judarnas konung! Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet."
På den tiden så var den krona som en kung bar inte en krans som man brukar visar i filmer, utan det var som en hjälm. Så hela hjässan var fylld med törnen som de slog in i huvudet. Det måste ha gjort fruktansvärt ont. Törnet talar om förbannelsen som kom in i naturen när Adam och Eva syndade. Törne och tistel skall jorden producera. Så Yeshua tog till och med naturens förbannelse när han dog.
Vers 31: "När de hade hånat honom, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästas. På vägen ut fann de en man, Simon, från Cyrene. Honom tvingade de att bära hans kors."
Tvärbjälken
Här har dom översatt det med kors, men det var inget kors. Det står bjälke. Yeshua bar inget kors utan han bar tvärbjälken. Romarna tvingade inga att bära hela korset. De band fast tvärbjälken på armarna med rep både på ena och andra sidan så armarna stod rakt ut. Sedan band de ett rep från ena änden på tvärbjälken och fäste det i fotleden. Repet var så kort att han inte kunde gå rak utan var tvungen att gå snett framåtlutad. När man gick med den här tunga bjälken på axlarna så skavde den så det gick in i köttet.
Det var fruktansvärt. Eftersom det inte gick att gå upprätt så gick man som en apa, för att folket skulle håna dem som gick ut för att avrättas. Folk stod efter gatorna och skrattade ut förbrytarna. Detta gjorde inte romarna med vem som helst och absolut inte med romerska medborgare. Utan det var de lägsta i samhället som avrättades på detta sätt. Det var bland annat slavar och naturligtvis judar som man ansåg vara det värsta drägget i det Romerska riket.
Mer än 39 slag
Romarna hade korsfäst många judar tidigare och nu gjorde dom det med Yeshua. Så han blev räknad bland de lägsta man kan tänka sej. Han hade tidigare också blivit piskad, men det var inte judarna som gjorde det. Jag har hört de som undervisat att de slog honom med 39 slag för att judarna inte får slå fler slag. Men det var inte judarna som piskade Yeshua, det var Romarna. Romarna hade inte Guds Torá, så det var ingen begränsning i antal slag. Och dom använde sig av en piska som var fruktansvärd. Det var en påk med tre läderremmar och längst ut på läderremmarna satt det tre blykulor stora som hasselnötter på varje rem. Så det var nio tunga blykulor sammanlagt. När dom piskade en människa så band dom båda händerna i en påle så han var lutad framåt och en soldat stod på varje sida och slog med all sin kraft på ryggen, från huvudet och ner till fötterna. Det var den romerska gisslingen. Ofta dog offret under piskningen, speciellt när dom slog på området över hjärtat.
Nu blev Yeshua utsatt för detta av dom som hatade judar. Speciellt en som sades vara judarnas kung. Det var inget helt på hans kropp.
Psalm 22: "Jag kan räkna alla mina ben." Han kunde se sina ben och det står på ett annat ställe: "Inget är helt i min kropp."
1 Petr 2:24: "Genom hans sår blir vi helade."
Hans kropp var bara ett enda sår. Så låt oss glömma alla vackra filmer som vi har sett om romantiska korsfästelser. Det var fruktansvärt grymt.
Nu gick inte något av hans ben sönder enligt 2 Mos 12 som säger att man inte får slå sönder benen på påskalammet. Och det slogs inte sönder något ben på Yeshua.
I Psalm 22 står det: "De har genomborrat mina händer och fötter och mina leder går isär." Det gör dom när man hänger så.
Vid samma tid som morgonoffret
Yeshua Messias gick alltså snett framåtböjd med armarna fastbundna på tvärbjälken, tillsammans med de två andra som skulle korsfästas samtidigt. När de slutligen kom fram till huvudskalleplatsen slår soldaterna en spik genom handleden, inte handflatan. Slår man en spik genom handleden så finns det ett område där den kan gå rakt igenom utan att knäcka något ben. Psalm 22 säger: "Mina händer och fötter har de genomborrat." Det är intressant att David fick se detta så långt i förväg.
Det står både i Matteus och Markus evangelier att han blev korsfäst klockan nio på morgonen. Mark 15:25: "Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom." Där hängde han tre timmar fram till sjätte timmen. Det är klockan tolv. Det är intressant att han korsfästes just när lammet slaktades i Templet vid det dagliga offret klockan nio på morgonen. Klockan tolv, alltså vid sjätte timmen, kom ett mörker. Källorna till solförmörkelsen den 14:e Aviv år 31, är inte astronomiska uträkningar utan det är från historiska källor. I Egypten blev det också mörkt, i tre dagar. Det var också ett övernaturligt mörker, så på ett övernaturligt sätt gjorde HERREN att det blev mörkt i tre timmar. Hela universum hade förberetts sedan skapelsen för denna stora händelse.