PESACH (Påsk) under det Första och Andra |
| Utdrag från undervisning, Pesach-konferensen i Vallersvik 2002 Ketriel Blad Del 3 |
Undren i Templet upphörde
Ett av bevisen för att det var år 31 som Jeshua korsfästes är att Talmud berättar om att de dagliga undren i Templet upphörde år då, eller rättare sagt 40 år innan Templets förstördes.
Till exempel så stängdes dörrarna till Templet utan människohand. Man hade gudomlig automatisk dörrstängning på den tiden. Men 40 år innan Templet ödelades så kunde man inte stänga dessa portar hur man än försökte.
Den lampa på Menoran som var närmast det allra heligaste slocknade, så prästerna visste att något skulle hända. Det var också flera andra saker som hände efter år 31. Jag är övertygad om att det var då som Messias dog.
Den 14:e Aviv var en torsdag
Om man ser på de astronomiska beräkningarna tillbaka i tiden och tar reda på när det var första dagen i månaden Aviv år 31, så finner man att nymånen var på den sjätte veckodagen, fredag. Räknar man framåt betyder det att den 10:e Aviv då påskalammet skulle utväljas, var en söndag (första veckodagen). Det innebär att den 14:e Aviv år 31 inföll på en torsdag. Jeshua dog alltså inte på en fredag, utan på en torsdag.
Ett enda G-dsfolk
Vi skall titta på uttrycket "mellan de två aftnarna". Vi hittar det i 2 Mos 12:6: "Ni skall förvara det till den fjortonde dagen i denna månad. Då skall hela Israels församlade menighet slakta det i skymningen."
Det är två saker i den här texten som är intressanta. Det första är att hela Israels församlade menighet skall slakta lammet.
Det är ett intressant uttryck när man tänker på Jeshua och Israel, som då representerar alla världens nationer. I G-ds ögon så är Israel vägen till nationerna och Israel är för nationerna vägen till G-d. Det finns ingen väg till G-d utom genom Israel. Frälsningen kommer från judarna och HERREN har bara slutit förbund med det folket, om man inte räknar med Noa-förbundet. Men när det gäller frälsningsförbund så är det Israel som gäller. Så utanför Israel finns ingen frälsning! Och det Förnyade (Nya) förbundet slöts mellan Israels G-d och Israel. Det ser vi i Jeremia kapitel 31: "Detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus och med Juda hus i kommande dagar." Där talas om det Förnyade förbundet. Så för att kunna få del av Jeshuas död och uppståndelse och kraften i Lammets blod, så måste du tillhöra Israel. Det finns inget annat folk som blir frälsta än Israels folk. De goda nyheterna är att de som inte är födda fysiskt i Israel har möjlighet att bli inympade i g-dsfolket Israel och bli avhuggna från sitt gamla hedniska sammanhang. Att det skulle finnas två g-dsfolk är en totalt främmande tanke i Bibelns undervisning. Det står att den Högstes heliga skall regera på jorden och det finns bara ett folk som är heligt på jorden. Som hedning har du blivit avhuggen från ett vilt olivträd och blivit inympad i det äkta olivträdet, som är Israel. Det innebär att du har en ny identitet.
I Upp 5:9: "Och de sjöng en ny sång: Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du åt G-d köpt människor av alla stammar och språk, folk och folkslag. Du har gjort dem till ett kungadöme, till präster åt vår G-d".
Detta är Israels folk och vi skall regera på jorden. Enligt den judiska traditionen så var det sjuttio andra nationer representerade bland dem som gick ut tillsammans med Israels folk. Det vill säga, alla världens nationer som då fanns var representerade i uttåget. Detta var G-ds stora frälsningshandling då han tog ut ett folk av Abrahams ättlingar, plus alla som går med och de får uppleva frälsning genom Lammets blod. Han har gjort oss till ett konungadöme, ett enda folk, Israels folk.
Mellan de två aftnarna
2 Mos 12:6: "Då skall hela Israels församlade menighet slakta det i skymningen."
När Israel samlas och slaktar påskalammet så gäller det alla människor på jorden, det räknas som om det är hela världen som gör det. Alla människor på jorden var representerade där. Det var alltså du och jag som dödade lammet. Förstår du min tanke? Det var våra synder som gjorde att Jeshua blev slaktad. Det var jag som lade mina händer på honom och dödade honom för att jag har syndat mot G-ds lag. Det var det första.
Det andra som denna vers visar är att: "Ni skall slakta det i skymningen." Ordagrant står det: "Mellan de två aftnarna." Man kan läsa följande i noten i Folkbibeln: Det vill säga, mellan solnedgång och mörker. Jag håller inte med om det!
"Två aftnar" talas det om. Den första aftonen börjar klockan tolv på dagen när solen har nått sin högsta punkt och börjar gå ner igen. Det kallas för första aftonen. Den andra aftonen är när solen gått ned och det blir mörkt. "Mellan de två aftnarna" blir alltså ca klockan tre på eftermiddagen. Då är det rätt tid att offra lammet. Det var så prästerna i Templet tolkade det. Därför offrades de två dagliga offren klockan nio på morgonen och klockan tre på eftermiddagen. Jeshua dör precis mellan de två aftnarna. Jeshuas död bekräftar också tolkningen att "mellan de två aftnarna" skall vara klockan tre. Han kom ju för att förklara allt, så att vi skulle kunna förstå Torá på rätt sätt.
Messias dör
Matt 27:45-53: "Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jeshua med hög röst: Eli, Eli, lema sabaktani? Det betyder Min G-d, min G-d, varför har du övergivit mig? Några av dem som stod där hörde det och sade: Han ropar på Elia. En av dem sprang genast och tog en svamp, fyllde den med surt vin och fäste den runt ett spö och gav honom att dricka. De andra sade: Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom. Men Jeshua ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. Och se då brast förlåten i Templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade. Många heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar. De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna och kom in i den heliga staden och visade sig för många."
Gamla texter i judarnas historia säger att det blev en jordbävning som gjorde att den bjälke som förlåten hängde på brast och därför gick förlåten i Templet sönder, uppifrån och ända ner.
Vers 54: "När officeren och de som tillsammans med honom bevakade Jeshua såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: Denne var verkligen G-ds son. Många kvinnor stod där på avstånd och såg på. De hade följt Jeshua från Gallileen och tjänat honom. Bland dem var Miriam från Magdala och Miriam som var Jakobs och Josefs mor."
Tre dagar och tre nätter
Var det torsdag eller fredag som han dog? Om han dog på en fredag så är det svårt för honom att uppfylla profetian om att som Jona var i fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så skall människosonen vara i jordens inre tre dagar och tre nätter. Hur man än räknar när det gäller korsfästelse på en fredag, så går det inte att få tre dagar och tre nätter. Däremot kan man uttrycka det: På tredje dagen. Men det var specifikt uttalat att inget annat tecken skulle ges än Jona tecken. Det behöver inte betyda exakt 72 timmar, men i alla fall någon tid under tre dagar och tre nätter måste han vara död för att det skulle uppfyllas.
Jeshua dog på en torsdag
Om man jämför Mark 16:1 med Luk 23:56, så finns ett problem.
"När sabbaten var över, köpte Maria från Magdala, Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande oljor för att gå och smörja honom. Mycket tidigt på första dagen i veckan kom de till graven då solen gick upp."
Här läser vi att de köpte oljor efter sabbaten. Först sabbaten och sedan köpte dom oljor.
Luk 23:55: "De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jeshua från Gallilen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där. Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud."
Här står det att dom gjorde i ordning kryddorna och sedan vilade de på sabbaten. Vilket är det som stämmer? Båda två naturligtvis för det var två sabbater! Nu har vi ju lärt oss att sabbat också kan betyda en extra sabbatsdag. Det finns sju årliga extra sabbatsdagar. Den 15:e Aviv är en sabbatsdag och sen har vi även den ordinarie veckosabbaten. Så när dom först vilade på sabbaten och köpte kryddor så var det den 15:e Aviv som det talas om. Sen köpte dom oljor och de välluktande kryddorna och sedan kom veckosabbaten. Det var efter veckosabbaten som dom skulle gå och smörja Jeshuas kropp, men då hade han redan uppstått.
För mej är detta beviset på att Messias dog en torsdag. Hade det varit en fredag så hade den 15:e Aviv sammanfallit med den ordinarie sabbatsdagen i veckan och då blir dessa två texter obegripliga!
Tillredelsedagar
"Eftersom det var tillredelsedag...", Joh 19:31.
Tillredelsedagen är dagen innan sabbaten, men det kan likaväl vara tillredelsedagen inför den 15:e Aviv som är en extra sabbat, som dagen före veckosabbaten. Så när det står tillredelsedag så behöver det inte alltid vara en fredag som dom har skrivit i noterna i Folkbibeln. Man förberedde ju även den mat man behövde för den extra sabbaten, den 15:e Aviv.
Det ser vi i Joh 15:31: "Eftersom det var tillredelsedag och judarna inte ville att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten - det var nämligen en stor sabbatsdag."
Här har vi alltså en notis om att det var en annorlunda typ av sabbatsdag, en stor sabbat. Vad är en stor sabbat? Det är den extra sabbatsdagen i det osyrade brödets vecka, alltså den 15:e Aviv.
"...bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas och kropparna föras bort. Soldaterna kom och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med honom, först på den ene och sen på den andre. När de därefter kom fram till Jeshua och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben. Ty detta skedde för att Skriften skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom,"
Om den extra sabbaten inföll dagen innan veckosabbaten som här, så blev det ju två sabbater efter varandra. Då hade man en regel som tillät affärerna att ha öppet ett par timmar på eftermiddagen innan veckosabbaten för att folket skulle hinna köpa det dom behövde till veckosabbaten. Kvinnorna skulle då ha kunna köpa kryddorna och oljan, men det fanns inte tid att smörja hans kropp. Då stämmer det med Markus och Lukas. Dom vilade på sabbaten (15:e Aviv, fredag), köpte kryddorna och vilade på sabbaten (lördag) och sedan gick dom för att smörja kroppen tidigt på första veckodagen (söndag). Så texten i Mark.16:1 och Luk.23:56 är för mej det absolut starkaste argumentet för att Jeshua inte kan ha blivit korsfäst på en fredag.
Inte på en onsdag
Nu finns det de som hävdar att han korsfästes på onsdag och uppstod på sabbaten. Det kommer ni att stöta på nu i den messianska undervisningen. Man säger att enligt Daniels 70 veckor så är det "..mitt i veckan skall offren avskaffas." Så Jeshua måste ha korsfästs mitt i veckan. Det står också:"Under tre dagar och tre nätter". Alltså var det exakt 72 timmar som han måste vara död. Då ställer jag den här frågan: Om han hade korsfästs på onsdag då hade torsdagen varit en extra sabbatsdag, då hade fredagen varit en arbetsdag och lördagen veckosabbaten. Då hade kvinnorna mycket väl hunnit både att köpa kryddorna och oljan och smörja hans kropp under fredagen. Varför gjorde dom inte det? Det hade varit det mest naturliga?
Dessutom säger Joh.12:1: "Sex dagar före påsk kom Jeshua till Betania". Vilken dag var det? Det var den 8:e Aviv. Det var den sjätte veckodagen (fredag). Han var på resa, det vill säga, han kom troligtvis på fredag eftermiddag till Marta och Lasarus i Betania. Så står det: "...där Lasarus bodde, han som Jeshua hade uppväckt från de döda. De ordnade där en festmåltid för honom." Vad var det för festmåltid? Det var sabbatsmåltiden. De hade kabbalat shabbat. Jeshua reste inte på sabbaten, det gör man inte när man är jude.
Vers 12: "Nästa dag hade folk i stora skaror kommit till högtiden. När de fick höra att Jeshua var på väg in i Jerusalem, tog de palmblad och gick ut för att möta honom. Och de ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung." Och Jeshua fann ett åsneföl och satt upp på det".
Detta kan inte ske på en sabbat. Det är både förbjudet att rida och att bryta kvistar på sabbaten. Så detta skedde den första veckodagen, den 10:e Aviv, då Jeshua red in i Jerusalem Det var ju också uppfyllelsen av Skriften som säger att den tionde dagen i första månaden skall varje husfar ta ett lamm och föra in det i huset. Nu kom han till huset, till Templet, till sin Faders hus. Hans Fader förde in honom i huset, och han var där i flera dagar för att dom skulle kunna testa honom och se om han var felfri eller inte. Man kan se i evangelierna att de ställer svåra frågor till honom: "Skall vi betala skatt till kejsaren"? Och så vidare. Han svarade på alla frågor och avslutade med en predikan från Psalm 110 om vems son Messias är.
De svarade: Davids son! Jeshua frågade: Hur kan han vara Davids son när David kallar honom Herre? Från och med den dagen så vågade ingen fråga honom om någonting mer. Han var alltså felfri. Det var ett felfritt lamm utan fläck som skulle offras.
Hade han korsfästs på en onsdag så skulle han ha ridit in i Jerusalem på sabbaten, vilket hade varit ett brott mot sabbatsbudet och han skulle då inte varit ett felfritt lamm. Dessutom sägs det att när Emmausvandrarna talade med Jeshua så sade de att det redan nu är tredje dagen sedan det hände. Man fick inte gå så långt som till Emmaus på sabbaten, så det var på första veckodagen (söndag) som några av lärjungarna var på väg till Emmaus. Räknar du tre dagar bakåt från söndag så kommer du till torsdag. Så hur du än vrider och vänder på alla dessa texter så red Jeshua in i Jerusalem den 10:e Aviv (söndag) och korsfästes på torsdag.
Profetia om Messias återkomst
Matt 23:37: "Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn. Så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. Se, ert hus kommer att stå öde. Ty jag säger er: Härefter skall ni inte se mig, förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i HERRENS namn."
Jeshua hade ridit in i Jerusalem när han sade detta? Det är ju i kapitel 21 där det står om att Jeshua rider in i Jerusalem och folket ropade: "Välsignad är han som kommer i HERRENS namn". Detta är en profetia om framtiden, för när han hade uppstått visade han sej inte för folket. Han visade sej bara för sina lärjungar som hade varit med honom tidigare. Jerusalem såg honom inte mer.
Här har vi flera profetord inbakade. Det första är att han talade till judarna i Jerusalem och säger att han skall inte visa sig mer förrän judarna som bor i Jerusalem säger: "Välsignad vare han som kommer i HERRENS namn". Det har alltsedan dess bott judar i Jerusalem. Under korsfararnas tid, under Medeltiden, fanns det 2000 judar i Jerusalem och dom brändes alla inne i synagogan. Korsriddarna ställde sej runt synagogan och slog på sina korsmärkta sköldar och sjöng kristna psalmer och tände sedan eld på synagogan så att alla blev innebrända.
År 1967 började det bli möjligt att detta profetord skulle kunna uppfyllas. Förstår vi vilken tid vi lever i? Jerusalem måste vara i judarnas händer för att Jeshua skall kunna komma tillbaka. Det är det första.
Jeshuatroende judar i Jerusalem
Det andra är att Jerusalems invånare måste erkänna att Jeshua är Messias för att han skall kunna komma tillbaka.
Det tredje är att dom måste ropa: "Baroch haba beshem JHWH"!
Dom måste uttala G-dsnamnet och dom måste erkänna att Jeshua kommer i det namnet. Fadern håller på att uppenbara sin son övernaturligt för ortodoxa judar idag. Jag har flera vittnesbörd om det.
Jag var i en stad i ett land och undervisade och blev då inbjuden till ett pastorshem på middag. Där fanns också en ortodox judinna som ville träffa mig. Hon är rabbinens närmaste medarbetare och undervisar blivande konvertiter. Jag var väldigt försiktig för jag visste att hon var ortodox judinna, men efter en stund så sa hon: Min man sitter i fängelse men det är bra för där lärde han känna Messias. Han satt inte i fängelse för något ont han hade gjort, utan det hade blivit fel på något sätt. Han hade fått sitta där ett par år. En pastor hade gått dit och vittnat och han hade blivit frälst. Hon sade att han hade aldrig fått lära känna Messias om han inte kommit i den situationen. Jaha! Jag vågade inte säga någonting. Vilken Messias menade hon, tänkte jag?
Hon fortsatte, jag är en fyrbarnsmor och min livmoder hade blivit helt förstörd, den hade sjunkit ner och jag hade fruktansvärt ont. Jag hade barn att ta hand om och min man var i fängelset. Mitt barn ropade och jag skulle precis resa mej upp och hjälpa det men då hände något och det gjorde så fruktansvärt ont att jag ropade: Herre hjälp mej! Hela mej!
Då hörde jag en röst från himlen som sade: Jag skall svara på alla dina böner om du ber i min sons namn. Hon tänkte: Håller jag på att bli tokig? Jag vill inte bli en kristen! Då var det som om himlen öppnades och det kom en eld som kändes som om det brann i fötterna och den kom nerifrån och upp över magen och ända upp till halsen. En stark eld och så bara slutade det. Hon kände att något hade hänt i hennes kropp. Hon gick till läkaren och han sade: Din livmoder är precis som på en jungfru. Hon hade bett att Herren skulle ge henne ett tecken på att det var han! Och så fick hon det. Detta ville hon berätta för oss. Hon fortsätter att leva som ortodox judinna och undervisar kvinnor hur man skall leva som ortodoxa judinnor.
Den ortodoxa kvinnans uppenbarelse
Hon fick också se en syn. Hon såg sin man, men visste inte först att det var han. Hon befann sej i Jerusalem. Hon såg inga hus eller så, det var bara en kulle och de var på väg upp till Templet. Det var massor med människor som följde en gammal man som hade grått hår och grått skägg. Han gick före och ledde dem. Kvinnorna hade sina schalar och männen sina talliter och alla följde honom. Det var ortodoxa judar som följde honom och de var på väg upp till Templet i Jerusalem. Hon gick med där i skaran och så plötsligt vänder den gamle mannen sig om och tittar bakåt. Då ser hon att det är ju hennes man!
Hon vet att en dag så kommer detta att uppfyllas. Min man kommer att leda massor med ortodoxa judar mot Jerusalem för att möta Messias.
Detta är ett av de vittnesbörd som nått mej. Den Evige håller på att göra samma sak som han gjorde med rabbi Shaul och jag är övertygad om att det är för att det är så många kristna som ber för Israel och Jerusalem. Herren håller på att ta bort slöjan. När judarna som lever i den tradition som vi har tittat lite på nu, ser det äkta påskalammet så faller allt på plats.
Fariséer och Saducéer fick enas det året
Den 17:e Aviv som år 31 var en söndag uppstod alltså Jeshua.
Då viftade man i Templet klockan tre "inför YHWH:s ansikte" en första skärve av kornet. Den var tvungen att skördas efter sabbaten.
Då kunde man göra det på kvällen när sabbaten slutade, eller tidigt på söndag morgon. Jag har hört båda uppgifterna. Så min tanke är den att naturligtvis så uppstod Jeshua precis när dom skar förstlingskärven. Jag vet inte om det var på kvällen när sabbaten var slut, eller tidigt på morgonen, men ett vet jag att det var klockan nio på söndag morgon som den viftades i Templet. Eftersom det var två sabbater efter varandra så kunde man inte fira Förstlingskärvens högtid förrän veckosabbaten, eftersom man inte fick skära den under sabbaten.
Så det året kom fariséerna överens med saducéerna. Det var ju underbart! Det året inföll pingst den 7:e Sivan. 7:e dagen i 3:e månaden, inte den 6:e som fariseerna firar i dag. När förstlingskärven viftades i Templet, då presenterades Jeshua inför sin Fader i hans Tempel i himlen.
Kvinnorna vid graven
Joh 20.11-17: "Maria (Mirjam) stod utanför graven och grät. Och medan hon grät lutade hon sig in i graven. Hon fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jeshua kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas. Och de sade till henne: Kvinna varför gråter du? Hon svarade: De har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom. När hon hade sagt det, vände hon sig om och fick se Jeshua stå där, men hon förstod inte att det var han. Jeshua sade till henne: Kvinna, varför gråter du? Vem söker du? Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: Herre, om det är du som har fört bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom. Jeshua sade till henne: Maria! Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: "Rabbuni", det betyder lärare. Jeshua sade till henne: Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern".
Detsamma säger översteprästen på Yom Kippur, den dag när han har offrat sitt eget offer på altaret och då han skall gå in i det allra heligaste.
"Rör inte vid mig, jag har inte gått till Fadern än. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag far upp till min Fader och er Fader, till min G-d och er G-d."
Hur kan Jeshua då själv vara G-d om han har en G-d? Det kan man fundera på.
Matt 28:1-9: "Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, gick Maria från Magdala och den andra Maria Jeshuas mor för att besöka graven. Och se, då blev det en stor jordbävning, ty en Herrens ängel steg ner från himlen. Han gick fram och rullade bort stenen och satte sig på den. Hans utseende var som blixten, och hans kläder var vita som snö. Vakterna skakade av skräck för honom och blev som döda. Ängeln sade till kvinnorna: Var inte förskräckta! Jag vet att ni söker Jeshua, den korsfäste. Han är inte här. Han har uppstått, så som han har sagt. Kom och se platsen där han låg! Och gå genast och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda. Och se, han går före er till Galileen. Där kommer ni att få se honom. Jag har nu sagt det till er. De skyndade sig då bort från graven, under fruktan och i stor glädje, och sprang för att tala om det för hans lärjungar. Och se, Jeshua kom emot dem och hälsade dem. Och de gick fram och fattade om hans fötter och tillbad (föll ned inför) honom".
Messias blod renar oss
De fattade om hans fötter. Det betyder att han nu tillät dem att röra vid honom. Men tidigare fick de inte fått röra vid honom, så nu hade det tydligen hänt något. Ja, Jeshua hade varit hos sin Fader och lämnat sitt blod i det allra heligaste. Nu var han tillbaka och då fick de röra vid honom.
Halleluja! Underbart! Nu finns Jeshuas blod i himlen i G-ds Tempel och det talar om förlåtelse och rening. Detta blod renar från oss all synd!
Jag fick uppleva blodets kraft på ett alldeles speciellt sätt en gång. Jag fick uppleva förlåtelse redan när jag var fem år gammal. Men långt senare fick jag speciellt uppleva rening då jag hade syndat med mina ögon. Jag kände mej så usel och kom till Herren och var förkrossad och sade: "G-d du vet att jag egentligen inte ville, men det är de onda begären som jag böjde mej för. Jag bekänner det här som synd." Då fick jag känna hur något kom över mej som sköljde bort min synd så den inte mer fanns. Jag kom att tänka på att om man lägger metall i syra så försvinner metallen. Den bilden blev väldigt levande för mej då. Jeshuas blod har kraft att fräta bort synden i våra liv. Det blodet finns nu i det allra heligaste i himlen och det är till för att rena oss från alla våra synder. Men det fungerar bara om vi bekänner våra synder.
Slut
