Vad är "Toward Jerusalem Council II"

Några kristna tidningar har skickat ut information om ett projekt som pågått några år och som fått namnet "Toward Jerusalem Council ll", vilket fritt översatt kan bli "Arbeta för ett  andra Jerusalemmöte". Det första "Jerusalemmötet" var det som skildras i Apg 15 då man avhandlade vad som skulle gälla för de nyomvända hedningar som "vänder sig till Herren". I det nya Jerusalemmöte som planeras skall den samlade kristenheten (kyrkan) välkomna de messianska judarna in i kyrkogemenskapen. Eftersom man anser att judarna i Apg 15 bara krävde fyra bud av hedningarna, så skall man visa samma "generositet" mot de Jeshuatroende judarna och tillåta dem att leva som judar, vad gäller shabbat och högtider. Tidigare har kyrkan tvingat judar att avsäga sig allt judiskt om de vill tro på sin Messias. Detta låter väl bra, tycker många, men låt oss se lite närmare på vad detta projekt innebär.

Initiativet till detta kommer ursprungligen från Marty Waldman, en messiansk judisk ledare inom den messianska organisationen UMJC i USA. Han fick en tanke när han förberedde sig att tala vid deras konferens att det en dag skulle kunna hållas ett reverserat Jerusalem-council där istället kyrkan skulle välkommna de troende judarna. Han uppfattar att Apg 15 visar att hedningarna bara skulle hålla 4 bud och inget mer. Eftersom judarna var så generösa mot hedningarna så är det på sin plats att kyrkan också visar generositet mot de messianska judarna, tyckte han. Från början var det tänkt att bara de evangeliska kyrkorna skulle kontaktas, men den katolska kyrkan fick kännedom om detta och ansåg sig naturligtvis som självskrivna att delta och ta över. Den teologiska utformningen gavs då till Peter Hocken, en katolsk präst. Han visar i sitt häfte "The Vision and the Story" den teologiska grund som detta projekt vilar på.

Han skriver: "Thirdly, every Christian tradition carries a distinctive witness of the Holy Spirit that is needed for the fullness and the final completion of the one body of Crist. This witness of the Holy Spirit can only find its true place in the framework that acknowledges the first place of the elder brother".

"För det tredje, varje kristen tradition bär ett tydligt vittnesbörd av den Helige Ande vilket är nödvändigt för att det skall bli en enda Kristi kropp som är fullt enad och komplett. Detta vittnesbörd av den Helige Ande kan bara finna sin rätta plats genom att vi ger vår äldre broder första platsen".

Det låter väl fint och ödmjukt att katolska kyrkan ändrat sig och vill hedra de messianska judarna och "ge dem första platsen", istället för att tvångsomvända dem, eller hur? Men om vi tränger bakom de fina orden och fraserna och formulerar om det till klarspråk, vad menar en katolsk präst när han säger: "...varje kristen tradition bär ett tydligt vittnesbörd av den Helige Ande"? Jo, det innebär att allt det som katolska kyrkan gjort och alla obibliska läror som den skapat, är ett verk av Guds Ande!
Med andra ord, påvedömets ofelbarhet, hans anspråk på att vara Kristi ställföreträdare, mariakulten, spiritism genom att åkalla döda människor (s k helgon), den hädiska mässan då man offrar Kristus gång på gång m m, allt detta är den tradition som är den Helige Ande skapat enligt katolsk tro!

Messianska Föreningen Shalom tar avstånd från detta projekt. Tillsammans med många andra messianska ledare i världen vill vi varna för detta kyrkoprojekt. Det är ett försök att dra den messianska rörelsen in under katolska kyrkans falska enhetssträvanden där man berusas av hennes otuktsvin.

Vi anser att den profetiska tiden är inne för Sakarja 8:23:

"Så säger HERREN Sebaot: På den tiden skall tio män, av alla språk och länder, gripa tag i mantelfållen på en judisk man och säga: "

Låt oss gå med er, för vi har hört att Gud är med er". Istället för "kyrko-projektet" är det nu dags att de troende från den hedniska världen ödmjukt kommer till Jerusalem och tar tag i en Jeshuatroende judes tsitsit (hörntofts) och ber att få gå med dem. Idag finns tusentals judar i Israel som håller fast vid Guds bud och tron på Jeshua, Upp. 14:12. Dessa judar i Israel idag (dock inte alla) bär sina hörntofsar för att de älskar Jeshua och är noga med att hålla alla Toráns bud. Det är inte de kristna som ska välkomna judarna in i en hedniskt uppblandad "kyrkogemenskap", utan tvärt om. Den här gången bör inte de troende från hednavärlden förhäva sig över grenarna (Rom.11:18) som den gången i Nicaea år 325. Denna gång bör de hedningar som vänt sig till Israels Gud komma ödmjukt och be de Jeshuatroende Torá-praktiserande judarna att åter lära dem om HERRENS vägar. Nu utgår undervisning igen från Sion, för den som har öron, Jes.2:3.

Hela konceptet bygger dessutom på en missförståelse av det första Jerusalemmötet.
Den undervisning som ges i NT ger inget stöd för tanken att hedningen skall inbjuda juden att ansluta sig till det "kyrkoträd" som de så kallade kyrkofäderna planterat i antisemitisk anda. Det är istället hög tid för kristna att omvända sig från de hedniska inslag som finns i kristendomen och upptäcka sin sanna bibliska identitet, att de hedningar som är födda av Guds Ande är inympade i det äkta olivträdet Israel och fått del av Israels föbund och löften.

En messiansk förståelse av vad som hände ca år 53 då det första Jerusalemmötet hölls kan läsas i artikeln som följer.

Apostlamötet i Jerusalem - Apg 15 Vilka skulle avgöra tvisten Det var apostlarna eller de äldste i den messianska gemenskap som uppstått som ett resultat av Messias gärning, och som var en "kat" (sekt) inom judendomen vid denna tid. Jesus avsatte ledningen för Israel och insatte istället sina 12 representanter.
"Guds rike skall tas ifrån er" (er = de judiska ledarna), sade Jesus. Detta gjorde inte den messianska rörelsen till ett annat "nytt Israel", utan det handlade om en reformation, en uppfyllelse av Israels löften. Det var alltså denna rörelses "sanhedrin" som av Messias fått auktoritet att binda och lösa (Matt 18:18), d v s skapa "halacha", som hade samlats. Att dessa utgjorde kontinuiteten med de heliga alltifrån den rättfärdige Abel via profeterna och alla som "vandrade i Abrahams tro",  var inte uppenbart för de övriga "sekterna" inom dåtidens judendom. Det var alltså en messiansk judisk rättsinstans som skulle avgöra frågan, inte ett kyrkomöte i dagens mening.
Vad var bakgrunden till problemet Bakgrunden var det vi läser om i Galaterbrevet. Där anklagas Petrus hårt av Paulus för att "judaisera" ickejudarna. Eftersom Petrus inte ville äta med de oomskurna troende, när det kom judar från Jerusalem på besök, gav han signaler till de oomskurna att de måste omskära sig och bli judar för att bli accepterade för bordsgemenskap med dem. Hedningens väg till frälsning och delaktighet i Israels förbund kräver inte fysisk omskärelse utan det räcker med hjärtatas omskärelse genom bekännelsen av Jeshua namn och omvändelse till att lyda de bud som gäller omvända hedningar.

För juden är omskärelsen och lydnad mot Torá viktiga steg mot frälsning, men utan mottagandet och tron på Jeshua Messias blir inte heller juden frälst. Det som Paulus fått sig uppenbarat, troligen under tiden i den Arabiska öknen, var att hedningen inte behöver omskäras för att bli frälst eftersom Abraham blev rättfärdig innan han var omskuren. Om frälsning kunde fås endast genom omskärelse och leva efter Mose lag, hade de givetvis ingen nytta av Messias! Det fysiska Israel har en uttalad kallelse att vara omskurna, vilket inte hedningar har, och omskärelse som sådan står inte i ett motsatsförhållande till tron på Jeshua Messias.

Paulus var alltså inte emot omskärelse som sådan, bara om den användes som frälsningsväg. Han var för övrigt inte emot något i Guds Torá.Vad var problemetNågra bland fariséerna (troligen Shammais lärjungar) ansåg att om inte hedningarna lät omskära sig enligt seden från Mose och därefter hålla Mose lag, kunde de inte bli frälsta. De första ickejudar som tog emot budskapet om Messias var i allmänhet de "rättfärdiga hedningarna" (gerim toshav) som gick i synagogorna, och de var inte omskurna.

Det var två saker som skulle avgöras.

1. Hur skulle dessa hedningar bli frälsta?
2. Hur skulle de leva som nyfrälsta?

Frälsning innebär att man blir "delaktiga av förbunden (obs. plural) och deras löfte", Ef 2:12.

Med andra ord, det handlade om hedningarnas konvertering till den messianska judendomen. Man kan också formulera det:
Hur får hedningar del av Israels förbund? Det Nya förbundet ingår ju i israelförbunden. Messiansk judendom var det enda alternativet eftersom ingen kristendom fanns, i den betydelse ordet har idag. Det hände att de blev kallade för kristna av de utomstående för att detta uttryck lät löjligt på grekiska, men det fanns inga kristna i dagens betydelse.

Syftet var alltså inte att avgöra vad som totalt skulle gälla för hedningar som kommit till tro. Jesu bergspredikan som slår fast att inga bud är upphävda, var förmodligen välkänd. Och Matt 28: "lär dem allt som jag har lärt er" , visar att hedningarna skulle ha samma undervisning som judar. Paulus säger också till de hedningar som kommit till tro i 1Kor 7:19: "Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud".

Uttrycken "omskuren" och "oomskuren" används i detta fall som synonymer till jude och hedning. Detta är helt enligt Torá som säger att samma lag skall gälla för den infödde liksom för främlingen i Israel, Jes 56. Genom hjärtats omskärelse (tron på Messias) har hedningen kommit in i förbundsfolket Israel och lyder under samma lag. Så vad som skulle gälla i framtiden för hedningarna som vänt sig till Gud, var klart för Paulus och de övriga. Frågan var vilka "nödvändiga ting" som skulle föreläggas de nyfrälsta hedningarna. De fyra sakerna som skulle iaktas kallas inte ens för bud, utan för "nödvändiga ting".

När den första punkten var avklarad togs den andra upp. Vad fordrades av hedningar som "vänt sig till Gud"? Det vill säga, vilka "nödvändiga ting" måste de redan från början iakta så att det går att leva och äta tillsammans med dessa nyfrälsta avgudadyrkare?

Tänk om dessa nyfrälsta hedningar inte har lämnat all sin avgudadyrkan? Någon kanske lever tillsammans med sin fars mor? Tänk om de bjuder på kött som dödats i avgudatempel genom kvävning? Eller än värre, tänk om jag blir bjuden till en nyfrälst och han har blandat blod i maten han sätter fram? Detta kan mycket väl vara tankar som fanns bland de församlade judarna. Det kan ha varit en lång process för en hednisk avgudadyrkare att lämna sin gamla romerska hedniska livsstil med alla ogudaktiga traditioner och ansluta sig till Herrens folk Israel som levde efter Torá. Det fanns alltså vid denna tid (ca år 50) ingen uppdelning av de troende så att det fanns messianska judiska församlingar och kristna församlingar. Man var inte ens helt separerade från övriga judar, utan samlades fortfarande tillsammans i synagogorna. Vi ser i Apostlagärningarna att de samlades i Templet och i hemmen i Jerusalem. Omskära sig "enligt seden från Mose" och att "hålla Mose lag", vers 1 & 5Vad innebar detta? Omskärelsen är mer än 400 år äldre än Mose och förknippas i Bibeln istället med Abraham.

När dessa fariséer säger att "de (hedningarna) inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose", åsyftas den muntliga lagen. Den skrivna lagen säger inget om "sed" eller hur Mose anser att omskärelsen skall göras, vilket Mishna gör. När dessa fariséer i vers 5 upprepar att hedningarna skall befallas att hålla Mose lag, åsyftas både den skrivna och den muntliga lagen.Oket som inte vi eller våra fäder orkat bära, vers 10Att "sanhedrin" också uppfattade "oket" som syftande på den muntliga lagen visar vers 10: "Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära?"  Den skrivna Torás ok beskrivs inte i Skriften som tungt eller omöjligt att bära, tvärtom! Den längsta psalmen, Psalm 119, är en enda lovsång till Torá. Skulle apostlarna menat att Guds Torá var "oket" skulle detta motsäga en mängd texter också i NT som beskriver Toráobservans som något vackert och gudfruktigt, något som den troende kan leva upp till. Det står t ex om Johannes döparens föräldrar att de "levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter". När Jesus i Matt 11:28 uppmanar att de som "bär på tunga bördor" skall komma till honom och lära av honom, åsyftas den muntliga lagen eller "fädernas stadgar", inte Guds Torá.

Guds Torá har i Bibeln aldrig beskrivits som en tung börda för den (genom tron) rättfärdige. Hos den orättfärdige skapar Torá medvetande om synd, men den som kommer till Jeshua Messias får sitt hjärta omskuret så att han "finner sin lust i Herrens lag". Kung David hade Guds lag i sitt hjärta, därför att han älskade den Evige. Messias ok är milt och hans börda är lätt! Det vill säga, det ok som Messias hänvisar till är Guds Torá. Det är lätt eftersom vi har en Hjälpare som skall påminna oss om allt vad Messias sagt, samma "påminnelse" till både juden som hedningen. Messias hänvisar aldrig till ett laglöst eller lagfritt liv. Den som vill bli liten i Guds rike skall förkunna att lagen inte gäller, men han förblir ändå i Guds rike eftersom frälsning inte förmedlas genom lagen, Matt.5:19.  Den sista tidens varningar i Skriften gäller inte lagiskhet, utan laglöshet!

Vad beslutades.

 Vad skulle ligga till grund för hedningarnas frälsning? "...genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan", vers 8-9.

Naturligtvis detsamma som för judar! Den messianska sanhedrin skapade en viktig halacha vid detta tillfälle. Man avvisade den falska frälsningsväg som försökte göra sig gällande, frälsning genom omskärelse och Mose lag, frälsning genom att man blev jude enligt dåtida konverteringsätt. Att fysisk släktskap med Abraham inte gjorde någon till Abrahams sanna barn, hade tidigare klargjorts av Jeshua Messias i Joh.8. Så de gjorde detta klart igen.  2."Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud".

Joseph Shulam (messiansk teolog i Jerusalem) översätter detta så här: "...the Goyim, while they are turning to God.."  Han menar att Jakobs råd går ut på att inte lägga hinder i vägen för hedningar som håller på att gå igenom en process bort från avgudadyrkan till Israels Gud. De fyra obligatoriska regler de skulle följa innebar att de skulle lämna sitt hedniska liv som till viss del bedrevs i templen och inte befatta sig med någon form av avgudadyrkan. De skulle leva sexuellt rent (hur skall de veta detta utan Torá) och att äta kött som slaktats så att blodet runnit ut. Det fjärde budet om blod syftar förmodligen på att dricka blod, vilket gjordes i avgudatemplens ritual.

Detta skulle ses som ett minimum av Toráobservans så att liv och gemenskap mellan judar och hedningar var möjligt.

Det har ibland förts fram att de fyra reglerna som anvisades här syftar på de s k noakitiska reglerna (sheva mitzvot) som skall gälla för hedningar för att bli rättfärdiga, detta enligt den rabbinska judendomen. Denna koppling är en senare förståelse som dessutom saknar skriftstöd.

Att de sju noabuden, Sheva Mitzvot, skulle förmedla rättfärdighet är en falsk väg till rättfärdighet inför den Evige, dessutom kan man inte i berättelsen om Noa finna dessa sju bud, utan de har sitt upphov i senare judisk tradition.

Att Jesus inte ändrat på några matregler (det handlar om missförståelse av texter) är uppenbart av Petrus ord när duken kom ned:"Aldrig har något orent kommit i min mun". Skulle Jeshua upphävt de bibliska matreglerna skulle Petrus varit en mycket ouppmärksam lärjunge eftersom han gått i hans "yeshiva" i tre och ett halvt år. Naturligtvis förväntades att Guds Ande senare skulle leda dessa nya troende så att de också levde efter Herrens undervisning på övriga områden (de tio orden m m). Samma Torá gällde naturligtvis för dem eftersom de var frälsta, men de gavs tid att få denna undervisning. Det viktiga var att de omvänt sig från avgudarna och kommit till tro på Israels Gud. "Ty Mose har av ålder sina förkunnare i alla städer, då han ju var sabbat föreläses i synagogorna", vers 21 (1917 års övers.) Varje sabbat hade de i synagogorna möjlighet att lyssna till Torá och lära sig mer om "hur man uppför sig i den levande Gudens församling".

Vers 21 har ofta uppfattats som en lite konstig text. Varför blanda in synagogor i en "kristen" text? Kristna tolkningar uppfattar den ofta som ett negativt uttalande om Torá, att de fyra buden till hedningarna är slutgitiga och att inget mer behöver iaktas. Att Mose lag förkunnats i alla städer har inte hjälpt någon och därför kan man bortse från alla bud utom dessa fyra, är en vanlig tolkning. En sådan förståelse anser jag bygger på missförståelse av den historiska situationen jämväl den teologiska. En sådan tolkning skapar dessutom stora problem med övriga texter, och den bygger på en senare kristen missuppfattning vad gäller Torá.

Om min tolkning av vers 21 är sann skulle man kunna ställa två frågor till apostlarna:
Varför rekomenderar ni inte de nyfrälsta att läsa Skrifterna hemma så att de får kännedom om hur man lever som medborgare av Guds folk? Det enkla svaret är att Skriften var inte var mans egendom, de fanns bara i synagogorna och i Jerusalems Tempel.Varför lyssnar ni då inte på Mose undervisning i er egen församling?Vid denna tid (ca år 50) hade det inte blivit någon egentlig brytning mellan de messiastroende och de som inte trodde på honom. Man samlades fortfarande i synagogarna, men också i stora och lämpliga hem, eftersom det inte existerade några kyrkor vid denna tid. Efter år 70 blev judarna (av förklarliga skäl på grund av upproret) än mer förhatliga av Romarriket och separationen blev mer markant mellan de messianska och de som inte erkände Jeshua som Messias. En av flera anledningar var judeskatten (Fiscus Judaicus). Varje jude blev tvungen att betala en mycket betungande skatt. Som judar uppfattades alla som gick i synagogan och vördade judarnas heliga skrifter eller som levde som judarna. Det är inte svårt att föreställa sig att de Jeshuatroende inom synagogan som var oomskurna såg sin chans att slippa denna skatt genom att försöka visa att man inte var judar utan "kristna". Messianska Föreningen Shalom har översatt en serie mycket seriösa artiklar som ingående skildrar de olika sakerna, religiösa och sociala, som åstadkom denna brytning mellan messianska judar och messianska hedningar. De kan läsas på vår hemsida.

NT har många uppmaningar att leva efter Torá1 Joh 2:3-6: "Vi vet att vi lärt känna honom när vi håller fast vid hans bud. Den som säger: "Jag känner honom" och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen fins inte i honom. Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva såsom han levde"
Ordet "bud" i vers 3 är i plural. Messias bud och Guds bud är synonymer, annars riskeras att olika gudsbilder skapas utifrån GT och NT.

1Joh 3:4: "Var och en som gör syndbryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen".

Om inte Torá gäller finns ingen synd.

1Joh 3:7: "Kära barn, låt ingen föra er vilse. den som gör det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig".

Hur vet man vad som är rätt om Torá inte gäller?

1Joh 3:21. Bud i vers 22 & 24 står i plural.

1Joh 5:3:  Bud i denna vers står också i plural.

1Kor 7:19: Vad som betyder något är att man håller Guds bud.

Matt.5:17: Alla bud gäller, även det minsta. Den som upphäver (bryter) räknas som liten i Guds rike, men han tillhör ändå Guds rike eftersom buden inte ger frälsningsrättfärdighet utan är ett uttryck för vår kärlek till Gud.

Synen att Nya testamentets skrifter är en heltäckande förordning om vad som gäller i det Nya förbundet, är inte hållbart. Breven tar i stort sett upp endast missförhållanden som måste korrigeras. Man finner ingenstans en antydan om att apostlarna samlats för att gå igenom vad som nu gäller efter Messias uppståndelse. Det finns ingen anledning att tro att när Israels profeters förutsägelser uppfyllts genom Jeshua Messias, måste detta resultera i en ny religion där Guds Torá plötsligt skulle vara ogiltig.

Stig åke Gerdvall
ordf MFS