Vad är att judaisera

"Men när jag såg att de inte var på rätt väg och inte följde evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: Om du som är jude lever på hedniskt  vis och inte på judiskt, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?" Gal. 2:14 (Sv. Folkb.)

Om vi tittar lite närmare på denna vers ser vi att den grekiska texten använder ordet "ioudaizo" som i folkbibeln översatts som "leva som judar" och som, enligt Studiebibeln, betyder "leva efter judisk sed, göra sig till jude, vara judaist". David Hedegård översatte ordet som "leva som judar" och Bo Giertz översatte "leva som om de vore judar". NT 81 och Bibel 2000 har översatt ordet "göra sig till judar". Flera spanska översättningar har översatt med ordet "judaisera" (judaizar) och likaså har man gjort i den franska översättningen av Louis Segond. Ordet används bara en enda gång i hela den grekiska texten av Nya Förbundets Skrifter (NT).

Vi skall nu göra ett försök att förstå vad aposteln Shaul egentligen menade när han talade ut med aposteln Kefas. Nu talade han naturligtvis integrekiska med Kefas utan troligen arameiska, som var det mest använda språket i Mellanöstern på den tiden, och därför kan vi inte hävda att han använde det grekiska ordet "ioudaizo". Däremot kan vi titta lite närmare på det sammanhang i vilket ordet används och så försöka förstå dess bibliska innebörd. Vi skall också jämföra vår slutsats med den katolsk-evangeliska definitionen av ordet "judaisera".

Varning för den hedniska strömningen i församlingen

Det fanns två vilseledande strömningar som attackerade de nystartade messianska församlingarna under det första århundadet efter Messias första ankomst. Vi kan kalla dessa två strömningar "den hedniska strömningen" och den "judaiserande strömningen". Den hedniska strömningen var inget större hot mot de messiastroende judarna som var förankrade i Tora med dess förbud mot alla former av hedniska seder. Däremot utgjorde den ett hot mot de nyomvända hedningar som avsagt sig sina tidigare avgudar och deras religiösa kulturmönster och seder. Den hedniska strömningen försökte att återinföra hedniska riter och traditioner bland dessa omvända före detta hedningar som

nu, genom Messias verk, blivit insatta i Israels folk. Därför kan vi se en klar fördömelse av dessa hedniska riter och praxis i rabbi Shauls brev till de nybildade messianska församlingarna i hednavärlden. Exempel på sådana förbud är att röra vid och smaka vissa saker som Gud tillåter i sin Tora, och firande av vissa dagar, månader och år som räknades som speciella tidpunkter på de hedniska almanackorna som man tidigare levt efter. Naturligtvis fanns det alltid en fara att falla tillbaka till sitt hedniska liv och därför varnar aposteln starkt för denna strömning.

Vi ser ett exempel i Kolosserbrevet 2:20-23 där det står skrivet: "Om ni med Kristus (=Messias) har dött bort från världens stadgar, varför uppför ni er då som om ni levde i världen och böjer er under dessa bud: Det skall du inte röra, det skall du inte smaka, det skall du inte ta på. Och detta gäller sådant som är bestämt att användas och förbrukas, efter människors bud och läror. Detta uppfattas visserligen som vishet, med sin självvalda gudstjänst, sin ödmjukhet och sin späkning av kroppen, men det har inget värde utan är bara till för att tillfredsställa det köttsliga sinnet." Här har vi en klar varning för att gå tillbaka till "världens stadgar" d.v.s. de hedniska religionernas olika förbud som är "människors bud och läror" och "självvald gudstjänst". Här talas det inte om Guds bud om orena och rena djur utan om hedniska läror om förbjudna ting som inte stämmer med Guds lag.

Det är fråga om en attack mot vissa grenar i den grekiska religionen och filosofin med dess människoregler om självförnekelse och förbud mot att njuta av det materiella. Jag tror att vi har något liknande i den pietistiska rörelsen som har den grekiska filosofins dualism som grund, där man anser att det materiella är något negativt och njutning av denna världens goda är något som går emot de andliga värdena. Det är ett tankemönster som helt strider mot det hebreiska där allt materiellt är gott och skapat av den Allsmäktige för att människan skall njuta av det, när det används på rätt sätt, och glädjas inför Honom och prisa Honom för allt, jfr. 1 Tim. 4:4.

I Kolosserbrevet 2:8 står det skrivet: "Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus (Messias)." Här talar rabbi Shaul om faran för den hedniska strömningen som är byggd på "mänskliga traditioner och stadgar" och inte på Messias. Nu kan vi inte använda denna text och hävda att den talar om judendomens gudagivna traditioner och stadgar eftersom de inte har ett mänskligt ursprung utan är givna från himlen. Det gäller till exempel de högtider som gavs från himlen till Israel vid Sinai berg, som är instiftade av Gud och är inte "mänskliga traditioner och stadgar". Varningen gäller alltså inte Guds bud och den kultur som givits till Israel genom uppenbarelse från himlen, utan de hedniska bedrägliga filosofierna, t.ex. den grekiska filosofin, som inte bygger på Messias, vilket Guds traditioner och stadgar gör.

Ett annat exempel finns i Galaterbrevet 4:8-11 där det står: "Tidigare, då ni inte kände Gud, var ni slavar under gudar som egentligen inte är några gudar. Men nu, då ni känner Gud, ja, än mer, har blivit kända av Gud, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och ynkliga människostadgar som ni på nytt vill bli slavar under? Ni iakttar noga dagar och månader och särskilda tider och år. Jag är rädd att jag har ansträngt mig förgäves blander."

Här ser vi en varning för att "vända tillbaka" och "på nytt bli slavar", inte under judendomen, eftersom brevet är riktat till icke-judar, utan till de hedniska kalendrar och datum som man tidigare följt. Svaga och ynkliga människostadgar hade givit dem ett slaveri som de blev befriade från när de genom tron på Israels Messias blivit inympade i Israel. Man kan nu ställa frågan om dessa varningar även gäller de i Sverige som varit hedningar och som vänt om från hedendomen för att tjäna Israel Gud och Hans Messias. Vilken kalender följer de? Vilka högtider firar de? Är det mänskliga traditioner eller gudagivna dagar som överensstämmer med Skriften? Är det "kristnade" hedniska högtider man firar eller de högtider som Messias Gud har stadgat för hela Israel inklusive de inympade? Historien visar att varningarna för den hedniska strömningen inte togs på allvar bland de icke-judar som blev kallade för "kristna". Man tog med sig dessa hedniska seder och bruk och blandade dem med det judiska evangeliet och skapade en religion med andra seder och bruk som var grundade på människobud och inte på Guds Ord. Exempelvis söndagsfirandet som har med soldyrkan att göra. "Söndag" betyder just solgudens dag. Det skapades så en religion som blev ett resultat av synkretism mellan judendom och hedendom. Den religionen kallas nu för kristendom Och om vi nu tar bort allt hedniskt från kristendomen, vad får vi kvar!

Varning för den judaiserande strömningen i församlingen

Den andra strömningen, som vi kallar för "den judaiserande strömningen", utgjorde en fara för både judar och icke-judar i de messianska församlingarna. Det som utmärker denna strömning är att den hävdar att man kan bli frälst genom att försöka uppfylla Guds bud. Rabbi Shaul använder uttrycket "laggärningar". Det uttrycket kan man hitta i undervisningen bland esseerna i de s.k. "dödahavsrullarna". Där används ordet "laggärningar" som en teologisk term som talar om att nå fram till rättfärdighet genom att uppfylla buden, (4Q394-399 Sektion C raderna 26b-31). Man försökte med andra ord nå fram till frälsning genom att göra goda gärningar. Den läran har alltid varit och är fortfarande en villolära! Ingen kan bli frälst genom att göra goda gärningar, inte ens de som Gud befaller. Frälsningen nås på en annan väg, genom tron på Messias. Den stora frågan som behandlas av Shaul i hans brev är vägen till att bli rättfärdig inför Israels Gud, det man i evangeliskt språkbruk kallar för vägen till frälsning.

Det ser vi i Gal. 2:16: "Men eftersom vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggäningar utan genom tro på Jesus Kristus (den Smorde Jeshua), så har också vi (judar) satt vår tro till Kristus Jesus (Messias Jeshua), för att vi (judar) skall stå som rättfärdiga (oskyldigförklarade) genom tro på Kristus (Messias) och inte genom laggärningar. Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig (oskyldigförklarad)."

Sammanhanget i Gal. 2 tar upp frågan om hur man blir rättfärdig inför Elohim. I det sammanhanget måste vi alltså förstå vers 14 som vi nu har stannat upp vid och där ordet "judaisera" förekommer. I Apostlagärningarnas 15:e kapitel, ser vi att de första messiastroende judarna hade problem med att definiera vilka av Toras (lagens) bud som var obligatoriska för icke-judarna som kommit till tro på Messias. (Troligtvis är det här fråga om minimikrav som ställs på icke-judar för att de skall kunna vara med i gemenskapen med de judiska troende.) I denna diskussion ser vi hur den "judaiserande strömningen" gör sin stämma hörd med budskapet om att de omvända hedningarna "inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose." (Apg 15:1). Längre fram ser vi att det var några få från fariséernas parti som hade kommit till tro på Jeshua som trädde fram och sa att "man måste omskära hedningarna och befalla dem att hålla Mose lag". Man fick då ta med två frågor på dagordningen: Den första frågan gällde frälsningen för hedningarna och den andra hur många av buden som de omvända hedningarna minst måste leva efter.

Första frågan på dagorningen - frälsningen för hedningar

Här är det alltså frälsningsfrågan det gäller, inte livsstil eller praxis. När det gäller frälsning, d.v.s. rätten till inträde i Guds Rike, så ville den judaiserande strömningen att hedningarna, som omvänt sig från sin hedendom och blivit lydiga tron på Israels Messias, skulle konvertera till att bli judar för att kunna räknas som frälsta. Vi ser i versarna 7-9 att det handlar för hedningarna om att "komma till tro", att de fått del av "den Helige Ande" och att Gud "renat deras hjärtan", d.v.s. frågan gäller hedningarnas frälsning. Aposteln Kefa vänder sig starkt emot den judaiserande strömningen och ger en väldigt klar varning med orden: "Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära." (Apg 15:10) Vilket ok talar han om? Jo att själv försöka uppfylla Guds bud och de mänskliga tilläggen FÖR ATT KUNNA BLI FRÄLST. Vi ser i sammanhanget att han talar om frälsning, vers 11: "Nej, vi tror att vi (judar) på samma sätt som de (hedningar) blir frälsta genom Herren Jesu nåd."

Andra frågan - vilka bud gäller de omvända hedningarna

Därefter ser vi hur den Messianska Sanhedrin (Stora Rådet) beslutar att ställa upp några minimikrav för de hedningar, som kommit in i Israel genom Messias. Naturligtvis är det inte fråga om att hedningarna skulle kunna bli frälsta genom dessa fyra bud. Vi kan också tillägga att det inte är de enda som gäller för icke-judarna. Bland annat buden om att inte bära falskt vittnesbörd eller att inte mörda eller att älska sin nästa som sig själv finns ju inte med, så vi kan inte hävda att enbart dessa fyra bud gäller för icke-judar som kommit till tro. Vi måste nog se dessa fyra som grundläggande när det gäller församlingsgemenskapen mellan troende judar och icke-judar. Däremot förbjuds inte före detta hedningar att hålla andra av de 613 buden i Tora (de 5 Moseböckerna), för vi ser i vers 21 att det förutsätts att de samlas med judarna under sabbaten i synagogorna för att lyssna till undervisningen ur Tora. På så sätt kunde de icke-judar, som ville gå vidare och leva efter fler bud, göra det. Men, som sagt, det var inget tvång.

Sammanhanget i Galaterbrevet 2

Vi kan alltså misstänka att vi har samma attack mot församlingen i Galatien som mot församlingen i Antiokia. Det är fråga om den judaiserande strömningen som försöker att få de troende att gå en laguppfyllelsens väg FÖR ATT UPPNÅ FRÄLSNING, d.v.s. inträde i det tillkommande Riket. I detta sammanhang ser vi då händelsen i Galaterbrevet 2 Aposteln Kefas var i Antiokia och hade levt i bordsgemenskap med de troende icke-judar som fanns där, (Gal. 2:12). (Att sitta tillsammans och äta är något mycket betydelsefullt för en jude.) Naturligtvis bjöd de honom inte på oren mat, såsom griskött, skaldjur eller kött med blod i. Hade han ätit det så hade han brutit mot sin Messias lag och därmed syndat. (Synd är brott mot lagen, 1 Joh. 3:4) När han åt med ickejudar, som trodde på samme Messias som han, visade han att han delade sitt liv med dem och ansåg sig som en del av samma kropp. Enligt den judiska traditionen var det ju förbjudet för en jude att äta tillsammans med en hedning och till och med att gå in i en hednings hus (eftersom det förmodligen då skulle serveras oren mat som Gud förbjudit). Därför var det ett stort steg för Kefas att kunna sitta ner med icke-judar och dela bordsgemenskapen med dem. Han bröt alltså två av de bud som människor satt upp för att skydda judarna från att bryta mot Torá. Dessa bud som lagts till Tora kallas inom judendomen för "staket". Det var dessa staket, som förbjöd judar att gå in till och äta med icke-judar, som Jeshua bröt ner när han dog, se Efesierbrevet 2:14-16. Det var inte Toras bud som blev nedbrutna av Messias -då hade han inte varit den rätte Messias- utan dessa mänskliga bud och traditioner som rests upp som en skyddsmur runt Toras bud och som ansågs som lika viktiga som Guds bud. När det gäller gemenskap mellan judar och icke-judar har dessa "staket" brutits ner av Messias. Därför kunde Kefas äta tillsammans med de icke-judar i Antiokia som hade kommit till tro. Men när det nu kom dit några andra judar från den messianska församlingen i Jerusalem blev han rädd för att bli stämplad för lagöverträdare eftersom han inte följde de judiska "staketbuden". Han drog sig då tillbaka och åt bara med de andra judarna. Och med det visade han att icke-judar, som kommit till tron på Messias, inte hade samma status som judar. Han gick alltså emot det verk som Messias hade gjort för hedningarna och, i praktiken, tvingade han dem att konvertera och bli judar för att kunna ha bordsgemenskap med honom och andra troende judar. Men det kunde inte rabbi Shaul gå med på. Det stämde inte med "evangeliets sanning", som hävdar att alla, både judar och icke-judar blir accepterade som Guds barn genom tron och blir medlemmar i Hans familj genom Messias död och uppståndelse. Om nu icke-judarna var tvungna att bli judar för att få vara med i familjegemenskapen var ju Messias verk för hedningarna förgäves. Nej, det gick inte rabbi Shaul med på. Och därför ger han Messias sändebud Kefas det budskap som vi skrev i vår inledning: "Om du som är jude lever på hedniskt vis och inte på judiskt, varför tvingar du hedningarna att leva som judar?"

Vad betyder det att Kefas "levde på hedniskt vis"? Betydde det att han åt isterband, julskinka, grisleverpastej, hästkött, blodpudding och kräftor? NEJ! Då hade han syndat mot Messias, (se 3 Mos. 11; 5 Mos. 14; Matt. 5:17-19). Det innebar helt enkelt att han åt med "hedningarna", d.v.s. de ickejudiska troende. Att äta med icke-judar ansågs för judarna som att "leva på hedniskt vis". Han hade ju gjort det tidigare och så visat att de också var Guds fullvärdiga barn i Messias. Kefas upphörde ju inte att vara jude genom tron på Israels Messias. Det står ju: "du som är jude." Det som han hade lämnat, var det traditionella judiska viset att en jude inte äter med en hedning eller ens går in i en hednings hus. Vi måste avfärda tanken på att Kefas skulle sluta upp att vara jude genom att sluta följa Toráns bud och de judiska traditionerna. Han hade enbart lämnat vissa av dessa "staket" som man satt upp för att bevara sig från att bryta mot buden. Men att gå så långt att man säger att han hade rätt, eller "frihet" i Messias, att bryta mot buden, är att säga att man har rätt att synda mot Gud när man tror på Messias. Detta är en absurd tanke för en som känner Tora och Messias. Synd är att bryta mot Guds lag (Torá) såsom den gavs genom Mose och som den förklarats av Messias Jeshua, 1 Joh. 3:4. Vad betyder då orden: "Varför tvingar du hedningarna att judaisera?" Jo, om vi nu ser på sammanhanget så ser vi att judaiseringen, i det här fallet, var att vara tvungen att bli jude för att få vara med i församlingsgemenskapen i Israel. Med andra ord: man måste bli jude för att kunna bli riktigt frälst, jfr. vers 16-17.

Den bibliska betydelsen av begreppet "judaisera" har alltså att göra med ett lagiskt sätt att försöka nå fram till frälsning och församlingsgemenskap. Den som judaiserar, enligt Skriften, försöker alltså att följa en viss judisk riktning som hävdar att man måste leva efter de judiska reglerna (som delvis kommer från Gud och delvis är människobud) FÖR ATT KUNNA BLI FRÄLST.

Att judaisera är enligt Bibeln att tro att man blir frälst eller bättre frälst genom att följa de judiska lagarna. Låt oss vara vaksamma och akta oss för den judaiserande strömningen. Det finns inte, och har aldrig funnits, någon väg till frälsning genom laggärningar varken för juden eller för icke-juden. Enbart genom nåd och tro på Israels Guds Sons eviga offer på Golgata och fysiska uppståndelse blir man frälst! Det gäller både juden och icke-juden. Utan Jeshua kan ingen bli frälst! Däremot betyder inte det att man inte skall lyda Guds bud. Den som inte lyder Guds lag syndar. Det vi säger är att en lagisk lydnad inte kan leda en människa till frälsning. Det är två helt skilda saker.

Den katolska betydelsen av ordet judaisera

Vad säger då den katolska kyrkan om att judaisera? När fler och fler hedningar kom till tro på Israels Messias under de första århundradena efter Messias första ankomst, drog många av dem med sig in i de messianska församlingarna sina hedniska riter och sin antijudiska attityd. Samtidigt upplevde de förföljelse från romarrikets sida eftersom man ansåg att de hade blivit judar. De som nu ville undvika förföljelse och förakt från omgivningen och som inte ville lämna sina hedniska traditioner, skapade en mycket stark rörelse inom den messianska väckelsen som drog mer och mer mot en judisk-hednisk religionssynkretism. Man ville inte bli identifierad som jude och började anamma det nyuppfunna skällsordet "kristen" och omskapade dess betydelse så att det inte längre skulle ha något med judarna att göra. (Det räcker att läsa det dokument som skrevs under det katolska kyrkomötet i Nicea för att se hur stark denna antijudiska attityd var bland Konstantins efterföljare.)

Man försökte då ta avstånd från allt som ansågs "judiskt", och ändrade den bibliska kalendern och de bibliska högtiderna och införde hedniska datum somdå "kristnades" för att passa in i den nyskapade imperialistiska religionen. Att praktisera judendom blev därför förbjudet. Att fira påsk på det bibliska datumet blev straffbart. (Den kristna påsken firas fortfarande på datumet för den babyloniske guden Ishtars högtid - jfr. engelska ordet för påsk: "easter"- och inte på den bibliska tidpunkten för påskfirandet.) Att fira sabbat blev strängt förbjudet. Över huvud taget förbjöds allt som ansåg som "judiskt" inom det man kallade för den "allmäna", d.v.s. den "katolska", kyrkan. Ordet "judaisera" blev så ett ord som kom att användas för all typ av det man ansåg som judisk praxis. Om man läser i arkiven från den spanska inkvisitionen ser man hur många som blev dömda till döden för att ha "judaiserat". Det räckte att klä sig i fina kläder på sabbaten för att blivdömd för att judaisera. Betyder det att dessa tvångskonverterade judar predikade att man blir frälst genom att följa de judiska lagarna? Nej, nu hade ordet fått en helt annan innebörd. Att judaisera innebär för denkatolska kyrkan att praktisera något som anses som en del av den judiska religionen. När sedan protestantismen och senare de olika evangeliska väckelserörelserna bröt fram som grenar på samma träd, ärvde man den katolska betydelsen av ordet "judaisera". Man anser då att den som praktiserar något av den judiska religionen "judaiserar". Men... är detta bibliskt?

Det märkliga är att man har en benägenhet att hänga upp sig på enbart några yttre saker och stämplar det som judaiserande. Det gäller till exempel att fira sabbat och de andra av Herrens instiftade högtider, och att t.ex. följa Guds Ords matregler. Däremot har man inte insett att alla tio Guds bud är judiska. Omvändelsebudskapet och budskapet om rättfärdiggörelse genom tro är judiska budskap. Bibeln, inklusive det som man kallar Nya Testamentet, är helt judisk.

Att älska sin nästa som sig själv är judiskt. Att älska YHWH sin Gud med hela sitt hjärta är judiskt. Att tro på bara en Gud är judiskt. Att döpa sig i vatten genom nedsänkning är judiskt. Att äta bröd och dricka vin är judiskt. Att välsigna någon genom handpåläggning är en judisk sed. Att välsigna barnen är en judisk tradition. Att smörja med olja är judiskt. Att sjunga lovsåger till Israels Gud är judiskt. Att betala tionde är ett judiskt bud från Mose Lag. Att tro på Israel Messias är mycket judiskt, osv, osv.

Man kanske däremot inte har tänkt på att julfirandet är en hedniskt tradition. Julbocken är en bild på satan. Att fira midsommar är hedniskt. Att tända majbål är hedniskt.

Alla hjärtans dag är en hednisk högtid. Att äta julskinka är hedniskt. Att sjunga "Sankta Lucia ljusklara hägring" är hedendom. Att dansa runt midsommarstången som från början symboliserar en penis som sticks in i slidan och som man sedan "kristnade" genom att göra den till ett kors och hänga ringarna i tvärbjälken är avgudadyrkan. Att kalla solens dag för Herrens dag är obibliskt. Att klä sig i tomte och ge presenter till barnen är hedendom. Att blåsa ut ljusen på en rund födelsedagstårta som symboliserar den romerska solguden är hedendom. Att måla påskägg är en hednisk fruktbarhetssed ärvd från avgudadyrkan i Babylon. Att kalla veckans dagar för Solens, Månens, Tyrs, Odens, Tors och Frejas dagar är att kalla på avgudarna. Att fira nyår natten till den 1 januari är en hednisk avgudarit. osv, osv.

Nu är det tider av återupprättelse Vi är nu inne i en tid av återupprättelse av allt som profeterna har förutsagt för den yttersta tiden. Då kommer också den judiska kultur och praxis som präglade de första messiastroende judar och icke-judar att synas mer och mer ibland de som bekänner sig till Israels Messias. De som älskar Israels Gud och Han Messias kommer mer och mer att lämna avgudarna och de hedniska sederna för att leva ett rent och obesmittat liv i hängiven gudskärlek till den ende sanne Guden, Israels Gud och till Hans Son Messias Jeshua. Dessa kommer att bli kallade för judaister och judaiserande. Men frågan blir då: ur vilken betydelse? Den katolska eller den bibliska?

En annan fråga man kan ställa är: Med Bibeln i handen, vad skall man ifrågasätta, att vila på sabbaten eller att dansa runt julgranen? Vad skulle Jeshua (Jesus) ha gjort?

Mina älskade syskon, fly från avgudarna! (1 Kor. 10:14; 1 Joh. 5:2)

Ketriel Blad