Moshè och Jeshua – världens bästa vänner!

Av Ketriel Blad

Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord? (Joh 5:46-47 SFB)

Moshè stod på andra sidan Jarden och såg in i det land som den Evige hade lovat Avraham, Jitschak och Jaakovs avkomma för evig tid. Han längtade så oerhört att få kliva över ån och stå på den mark som blivit utlovad genom ed och beseglad med blod. Det hopp som han hade haft under mer än 80 år, att få se sitt folk Israels slutliga befrielse och ingång i löfteslandet, kunde han inte få se uppfyllt. Han hade varit olydig mot en av den Eviges befallningar och slagit på klippan flera gånger när han enbart skulle ha talat till den. Han hade på så sätt inte avskilt den Eviges namn när han stod i en mycket pressande situation.

Men var det verkligen bara denna synd som orsakade att den Evige inte tillät honom att komma in i landet?

Ja, Skrifterna lär oss att de som står nära den Evige har större ansvar att lyda eftersom de känner honom. Därför blir konsekvenserna av deras olydnad mycket allvarligare än för dem som befinner sig långt ifrån honom.

Men varför ville inte den Evige förlåta Moshè så att han kunde komma in i landet? Varför fick han inte ens bara sätta ner sin fot på andra sidan ån? Moshè bad och bad om att få detta himmelska domslut upphävt över sitt liv, men den Evige lyssnade inte på honom utan svarade bara att det fanns mycket för honom och förbjöd honom att vidare nämna denna sak.

Varför var den Eviges dom så orubblig? Moshè hade ju tidigare kunnat ändra himmelska domslut som verkar vara mycket allvarligare än denna lilla detalj – att få kliva över ån och stå på andra sidan. Tydligen vara detta så viktigt för den Evige.

Allt som finns nedtecknat i Skriften är där för att vi skall lära oss något av det. Så vad vill den Evige lära oss med detta?

Visserligen lär vi oss av detta hur viktigt det är att lyda den Evige och hur allvarliga konsekvenser det blir av olydnaden, även i små detaljer. Vi lär oss också att när den Evige har satt upp en slutgiltig gräns så kan vi inte ändra på den. Men är detta allt som den Evige vill lära oss av denna bittra erfarenhet i Moshès liv? Det ser ut som om den Eviges orubbliga beslut över Moshè har ett djupare syfte. Det finns en hemlighet här som den Evige vill att vi skall få tag på. Vad är det för hemlighet? Jo, hemligheten om Messias.

Kom ihåg att Moshè hade gett Hoshea, Nuns son, ett nytt namn, Yehoshua – ”Josua” i de svenska kristna bibelöversättningarna. Yehoshua är den långa formen av namnet Jeshua. Innebörden av detta namn är att den Evige kommer att ge frihet och frälsning åt sitt folk genom den som bär det namnet.

Yehoshua blev utsedd av den Evige som Moshès efterträdare. Det var han som fick ta över där Moshè inte kunde gå längre. Moshès tjänst hade nått en gräns och nu kom frälsaren Yehoshua och tog över och förde folket in i löfteslandet så att alla löften kunde uppfyllas.

Genom Moshè kom befrielsen från slaveriet, men genom Yehoshua kom folket in i vilan i löfteslandet. Genom Moshè fick folket Toràns lagar som är nycklarna till att kunna leva i välsignelse och frihet från betryck. Men eftersom dessa lagar gavs i öknen kunde folket inte uppfylla de allra flesta av dem. Lagarna gavs för det utlovade landet, som det står skrivet många gånger: ”När ni kommer in i det land…”.

Toràn för löfteslandet gavs alltså genom Moshè i öknen. Moshès uppgift var just att förbereda folket för det som skulle komma, för att de skulle få framgång och fred när de väl hade bosatt sig i den Eviges land. Moshès stora dröm var att föra in folket i landet så att det kunde leva i fullständig frihet och framgång, men nu hade hans förhoppning krossats. Han fick inte föra folket över ån. Men det fanns en utväg – Yehoshua.

Moshès stora dröm skulle uppfyllas genom Yehoshua. Yehoshua skulle komma att göra det som Moshè inte klarade av. Där Moshès tjänst slutade, där tog Yehoshuas tjänst vid och slutförde visionen. Yehoshua blev himlens svar till Moshès rop om hjälp för folket så att de kunde komma in i lydnadens fulla frihet i landet.

Men nu säger Skrifterna att Yehoshua inte kunde föra in folket i den fullständiga vilan, (Heb 4). Det han gjorde var bara en deluppfyllelse av det som skulle komma längre fram. Yehoshua var bara en temporär frälsare. Den store frälsaren skulle komma senare och då skulle folket inte bara bli befriat från social-politiskt och ekonomiskt betryck under Egyptens slaveri utan även från det verkliga slaveriet – slaveriet under synden, satan och döden.

Moshès bästa vän var hans tjänare Yehoshua – som är en förebild för Jeshua Messias. Moshè satte sitt hopp till Yehoshua – och i sin profetiska förlängning även till Jeshua – och visste att han skulle lyckas med att uppfylla det som han själv inte klarade av.

Moshè fick inte bara en uppenbarelse om namnet på den store förlossaren som skulle komma utan han fick även möta honom personligen på berget inne i landet drygt tusen år senare. Tillsammans med profeten Elijahu fick han samtala och uppmuntra Jeshua inför den stora uppgift som han stod inför – att föra israels folk in i den eviga friheten och vilan, den eviga frälsningen.

När så den store förlossaren Jeshua trädde fram inför världen fortsatte han – på samma sätt som förebilden Yehoshua – det verk som Moshè hade påbörjat men inte kunnat fullborda. Med ord och gärning bevisade han inför alla att det som Moshè hade gjort och sagt kom från himlen och att den vision som Moshè hade haft skulle komma att fullbordas genom honom – visionen om den fullkomliga friheten på jorden där den Eviges lagar kommer att uppfyllas av ett återlöst folk.

Men på samma sätt som det fanns stora jättar i landet och mycket folk som skulle kriga mot Moshès vision som Yehoshua skulle uppfylla, finns det idag starka krafter i världen som försöker hindra Jeshuas folk från att se till att den Eviges Ord genom Moshè går i uppfyllelse. Dessa starka krafter har verkat i tusentals år och bedragit miljontals människor att tro att det finns fiendskap mellan dessa båda goda vänner – Moshè och Jeshua.

Sex saker hatar den Evige, men den sjunde är värre än de alla, som det står skrivet i Ords 6:19: …den som vållar trätor mellan bröder. (SFB)

Den Evige hatar dem som vållar trätor mellan bröder. De krafter och de rörelser som därför försöker vålla trätor mellan Moshè och Jeshua kommer att dömas i grund. Den tiden är nu inne och vi, Jeshuas folk är med i det krig som syftar till att Moshès vision, som kommer från Faderns hjärta, kommer att uppfyllas. I Josua 1:7-8 står det skrivet:

Så var tapper och stark! Följ troget den lag som min tjänare Mose gav dig. Vik inte av från den åt vare sig höger eller vänster, så får du framgång i allt vad du gör. Ha alltid denna lag på dina läppar, läs lagens bok dag och natt, så att du troget följer allt som står skrivet där. Då kommer allt du gör att lyckas, då får du framgång. (Bibel2000)

På ett liknande sätt som Yehoshua tog över Moshès tjänst för att fullborda den när han gick över Jarden, tog Jeshua över Moshès tjänst när han gick över dödens vatten. Toràn blev inte kvar i öknen utan fördes in i löfteslandet. Öknen symboliserar den nuvarande tidsåldern och löfteslandet symboliserar den tillkommande tidsåldern.

Om syftet med Messias Jeshuas tjänst hade varit att upphäva Moshès Skrifter, då hade Yehoshua inte tagit med sig Toràrullen in i landet. Symbolspråket måste stämma med verkligheten. Om Messias Jeshua hade avslutat den religion som den Evige gav till Israel genom Moshè, då hade Toràn lika väl kunnat bli begravd med Moshè på Moavs hedar och aldrig komma in i löfteslandet. Det faktum att Yehoshua tog med sig Toràrullen in i landet och förde in folket i det land som lagarna skrevs för är ett bevis för att den verklige Messias inte kan upphäva en enda prick av Lagen förrän himmel och jord går genom eld.

Den som inte tror på Moshè tror inte heller på den verklige Jeshua, den sanne Messias. Den som förkastar den Eviges Ord genom Moshè förkastar även den sanna versionen av Messias. Den som verkligen tror på och tar emot den Lag som Moshè har skrivit kommer att tro på den sanne Messias – Jeshua, för han var, är och kommer att bli uppfyllelsen av det som Moshè började.

Därför fick inte Moshè gå över ån, för att vi skall förstå att hans tjänst inte är tillräckligt. Det räcker inte att ha en judendom med bara Moshè, det krävs också en Jeshua för att allt som Moshè skrev om skall fullbordas. Men ve den som försöker separera dessa två bröder – Moshè och Jeshua – för de är världens bästa vänner. Låt dem fortsätta att vara det!