Sonskap

Av Ketriel Blad

 

AdamLuk 3:38 som var son av Enos, som var son av Set, som var son av Adam, som var son av Gud. בן־אלהים׃

IsraelExo 4:22  Och då skall du säga till Farao: Så säger HERREN: Israel är min förstfödde son. בני בכרי ישׂראל

Hos 11:1  När Israel var ung, fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son.

(Jer 31:9  Under gråt skola de komma, men jag skall leda dem, där de gå bedjande fram; Jag skall föra dem till vattenbäckar, på en jämn väg, där de ej skola stappla. Ty jag har blivit en fader för Israel, och Efraim är min förstfödde son. aWh yrikoB] µyIr'p]a,wÒ)

Shlomo2Sa 7:12-14 När din tid är ute och du vilar hos dina fäder, skall jag efter dig upphöja den son som skall utgå ur ditt liv; och jag skall befästa hans konungadöme. Han skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall befästa hans konungatron för evig tid. Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son, så att jag visserligen, om han gör något illa, skall straffa honom med ris, såsom människor pläga tuktas, och med plågor, sådana som hemsöka människors barn

1 Kr 22:9-10 Men se, åt dig skall födas en son; han skall bliva en fridsäll man, och jag skall låta honom få fred med alla sina fiender runt omkring; ty Salomo skall han heta, och frid och ro skall jag låta vila över Israel i hans dagar. Han skall bygga ett hus åt mitt namn; han skall vara min son, och jag skall vara hans fader. Och jag skall befästa hans konungatron över Israel för evig tid.

1 Kr 28:6 Och han sade till mig: 'Din son Salomo är den som skall bygga mitt hus och mina förgårdar; ty honom har jag utvalt till min son, och jag skall vara hans fader. כי־בחרתי בו לי לבן

Messias

Födelsen – Luk 1:32, 35 Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron… Ängeln svarade och sade till henne: "Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son.

Mat 2:15 Där blev han kvar intill Herodes' död, för att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade: "Ut ur Egypten kallade jag min son."

Gal 4:4a  Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna

Dopet – Luk 3:21-22  När nu allt folket lät döpa sig och jämväl Jesus blev döpt, så skedde därvid, medan han bad, att himmelen öppnades, och den helige Ande sänkte sig ned över honom I lekamlig skepnad såsom en duva; och från himmelen kom en röst: "Du är min älskade Son; i dig har jag funnit behag."

Förklaringsberget – Mat 17:5  Och se, medan han ännu talade, överskyggade dem en ljus sky, och ur skyn kom en röst som sade: "Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag; hören honom."

Uppståndelsen – Rom 1:4  och såsom helig andevarelse är med kraft bevisad vara Guds Son, allt ifrån uppståndelsen från de döda

Apg 13:32-33 Och vi förkunna för eder det glada budskapet, att det löfte som gavs åt våra fäder, det har Gud låtit gå i fullbordan för oss, deras barn, därigenom att han har låtit Jesus uppstå, såsom ock är skrivet i andra psalmen: 'Du är min Son, jag har i dag fött dig.'

Heb 5:5 Så tog sig icke heller Kristus själv äran att bliva överstepräst, utan den äran tillföll honom genom den som sade till honom: "Du är min Son, jag har i dag fött dig"

Guds Son

Termen “son” בן har flera betydelser i de hebreiska Skrifterna. Ordet förekommer första gången i

1 Mos 4:17 Och Kain kände sin hustru, och hon blev havande och födde Hanok. Och han byggde hn<Bo en stad och kallade den staden Hanok, efter sin sons wnB namn.

Ordet ”son”, på hebreiska ”ben”[1], har i Skrifterna inte bara att göra med härkomst utan även med efterföljd och representation. Roten till ordet ”ben” är ”banà”[2] som betyder bygga. Det finns ett annat ord som används mer för att beteckna härkomst och det är ”jalàd”[3] som betyder föda. Ordet ”jèled” – barn – kommer från samma rot.

Enligt Lukas 1:32, 35 skulle Jeshua bli stor och kallas för ”Guds Son” och få sin fader Davids kungatron. Det lär oss att begreppet ”Guds Son” står för en funktion. Det är en kungatitel, och har inte i första hand att göra med väsen eller ursprung utan med en uppgift.

Jeshua kallas för ”Guds Son” och inte ”Guds Barn” och också därför bör uttrycket mer ses som en beteckning på en uppgift än som ett bevis på härkomst. Därmed har vi inte sagt att Sonen inte kommer från den Evige. Det vi säger är att själva titeln ”Guds Son” inte har den betydelsen i de Apostoliska Skrifterna (NT).

Uttrycket ”Guds Son” bör alltså inte förstås som en produkt av en gudomlig födelse. Den Evige reproducerar sig inte som de biologiska varelser som han har skapat. Idén om att gudarna kan få barn är av hedniskt ursprung.

När det gäller Messias, har termen ”Son”, som sagt, inte att göra med hans väsen, utan med hans funktion. Det har att göra med hans roll som representant och imitatör av den Ende som är Elohim, Fadern, jfr. Joh 5:19  Då talade Jesus åter och sade till dem: "Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Sonen kan icke göra något av sig själv, utan han gör allenast vad han ser Fadern göra; ty vad han gör, det gör likaledes ock Sonen.

När det talas om Sonen, syftar det på funktionen att vara efterföljare och representant, på samma sätt som en son imiterar och representerar sin pappa i en familj.

Uppgiften att vara den Eviges Son betyder att man fått en auktoritetsposition som Domare, Kung eller Präst

”Begreppet det Eviga sonskapet kommer från den katolska kyrkan, först framfört av Origenes 230 v. t.” (F. Holts ”Brofästet”)

I Hebreerbrevet 1:1-2 står det skrivet:

Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen. (SFB)

Lägg märke till att det står att Elohim många gånger och på många sätt i de tider som var före den sista tiden hade talat till det judiska folkets förfäder genom profeterna, och att han nu, i den sista tiden, har talat till det judiska folket genom sin Son. Tidigare talade han alltså genom profeterna och inte genom Sonen, men nu, i den sista tiden, efter det att Sonen kommit, har han talat genom Sonen. Själva poängen i denna text är just att den Evige inte talat till det utvalda folket genom sin Son förrän i den sista tiden. Den Evige talade inte till fäderna genom Sonen.

Vem födde Guds son?

I Galaterbrevet 4:4 står det skrivet:

Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen (SFB)

Literal Translation of the Holy Bible översatte på följande sätt:

But when the fullness of the time came, God sent forth His Son, having come into being out of a woman, having come under Law…

Vi kan översätta det till svenska så här:

När tidens fullhet kom, sände Gud ut Sin Son, efter att han blivit till från en kvinna, efter att han kommit under lagen…

Analytical-Literal Translation[4] översatte på följande sätt:

But when the fullness [or, completion] of the time came, God sent forth His Son, having been born of a woman, having been born under [the] Law…

Man kan översätta det till svenska så här:

Men när fullheten [eller, komplettheten] av tiden kom, sände Gud ut Sin Son, efter att han blivit född av en kvinna, efter att han fötts under lag[en]

Av denna text lär vi oss två saker. För det första, att Elohims Son föddes av en kvinna. Titeln ”Guds Son” har därför inte att göra med vem som födde. Den kvinna genom vilken han blev till var ju varken ”Gud” eller ”Guds moder” så att han genom henne skulle kunna kallas ”Guds Son”. Idén om att Gud kan reproducera sig är helt främmande för judiskt tänkande.

Titeln ”Guds Son” betecknar, som sagt, en funktion som högste representant och högste domare och är speciellt knuten till den Smorde utlovade Kungen, Messias (se 2 Sam 7:12-14; 1 Krön 17:11-14; 22:9-10; Ps 2:6-7; Heb 5:5). Lägg märke till att Adam, Israel och kung Shlomo bar titeln ”Guds son”. Den titeln gavs till kungar som representerade den Eviges regering på jorden (jfr 1 Krön 28:5 Och bland alla mina söner - ty HERREN har givit mig många söner - utvalde han min son Salomo till att sitta på HERRENS konungatron och härska över Israel.

1 Kr 29:23 Och så satt Salomo på HERRENS tron såsom konung efter sin fader David, och han blev lyckosam; och hela Israel lydde honom.

Jer 3:17  Utan på den tiden skall man kalla Jerusalem "HERRENS tron"; och dit skola församla sig alla hednafolk, till HERRENS namn i Jerusalem. Och de skola icke mer vandra efter sina onda hjärtans hårdhet.

Apg 1:6  Då de nu hade kommit tillhopa, frågade de honom och sade: "Herre, skall du nu i denna tid upprätta igen riket åt Israel?"

Vi kan i Skrifterna se att man vid flera tillfällen sätter likhetstecken mellan titeln ”Guds Son” och titeln ”Messias”.

I Matteus 16:16 står det skrivet:

Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens Son”. (SFB)

I Matteus 26:63 sätter översteprästen likhetstecken mellan Messias och ”Guds Son”, som det står skrivet:

Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: "Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son." (SFB)

Samma sak kan vi se i motsvarande berättelse i Lukas 22:66-70:

När det blev dag samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. Han fördes in till rådet och de frågade: ”Är du Messias, så säg oss det.” Han svarade: ”Om jag säger det kommer ni inte att tro det, och om jag börjar fråga kommer ni inte att svara. Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga maktens högra sida.” Då sade de allesammans: ”Du är alltså Guds son?” Han svarade: ”Ni själva säger att jag är det.” Då sade de: ”Behöver vi fler vittnesmål? Vi har ju hört det ur hans egen mun. (Bibel2000)

I Lukas 4:41 kan vi också se hur titeln ”Guds Son” används synonymt med titeln ”Messias”, som det står skrivet:

Onda andar for även ut ur många, och de ropade: "Du är Guds Son." Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias. (SFB)

I Johannes 1:49 ser vi också att begreppet ”Guds Son” likställs med att vara Israels kung, som det står skrivet:

Natanael svarade: "Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung." (SFB)

I Johannes 11:27 står det skrivet:

Hon svarade: "Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen." (SFB)

I Johannes 20:31 står det skrivet:

Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn. (SFB)

Titeln ”Guds Son” är alltså en messiansk titel som tillskrivs den människa som blir utrustad och förhärligad genom den Högstes Andes kraft till att vara Israels himmelske överstepräst och besitta Davids kungatron i Jerusalem för evigt.

Det andra vi lär oss av texten i Galaterbrevet 4:4 är att han som kallas för ”Guds Son”, d.v.s. Messias – den smorde Översteprästen och högste Kungen – blev utsänd när tiden var inne. Det fanns alltså en förutbestämd tid då den som hade blivit född av kvinna skulle sändas ut. Sonen sändes alltså inte ut i världen förrän tiden var inne. Om nu den som kallas för ”Guds Son” inte blev utsänd förrän han blivit till genom en kvinna, hur skulle han då kunna bli sänd till Avraham?

När Paulus nu i Galaterbrevet säger att Elohim sände ut sin Son, d.v.s. Messias, i världen efter att han blivit till genom en kvinna betyder det inte att Jeshua tidigare fötts av Elohim och sedan sänts in i världen genom att födas av en kvinna. Det är inte vad texten i Galaterbrevet säger. Den säger att ”Guds Son” först blev till genom en kvinna och därefter blev han utsänd.

Den hebreiska förståelsen av uttrycket ”Elohims Son” skiljer sig alltså betydligt från den kristna förståelsen av uttrycket ”Guds Son” eller ”Gud Sonen”. Adam kallas för Elohims son, Israel kallas för Elohims förstfödde son och Salomo kallas för Elohims son. När man då läser de texter som talar om att Jeshua är Elohims Son är det viktigt att man inte använder de kyrkohistoriska glasögonen och tolkar denna term från ett efterbibliskt grekiskt perspektiv.

Förstfödd

I Hebr 1:6 står det skrivet:

Likaså säger han, med tanke på den tid då han åter skall låta den förstfödde inträda i världen: "Och alla Guds änglar skola tillbedja (”proskuneo/hishtachavà”) honom." (1917)

Psalm 97 talar om hur den Evige kommer och upprättar sin rättfärdighet på hela jorden med eld och blixtar som gör att fienderna blir uppbrända, jorden skakar, bergen smälter och alla folk ser hans ära. Detta är helt klart en profetia om Messias andra tillkommelse. I det sammanhanget står så vers 7, där det talas om att alla elohim, d.v.s. änglar[5], kommer att böja sig ner inför Honom i vördnad.

I Psalmen sägs det att det är den Evige som får detta erkännande av änglarna. Men i Hebreerbrevet används samma citat om Messias. Många grundar sig på dessa texter för att hävda att detta är ett bevis för att Messias är den Evige. Det ligger nära till hands att tolka denna och andra liknande texter på det sättet. Men om vi utgår från principen om agenter är det inte svårt att förstå dessa texter utifrån en annan synvinkel.

Lägg märke till att uttrycket ”förstfödde” används om Sonen. Det är viktigt att förstå att termen ”förstfödd” inte nödvändigtvis behöver stå för den av sönerna som var först född. Kung David kallas för förstfödd i Psalm 89:28 trots att han var den åttonde sonen i familjen. Där står det skrivet:

Jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland kungarna på jorden. (SFB)

Kung David blev alltså gjord till den förstfödde, till att vara den högste bland kungarna på jorden. David står här som profetisk förebild till Davids Son, Messias, som blivit utvald att vara den förstfödde, d.v.s. den som blivit förutbestämd till att vara den högste bland kungarna på jorden.

Den hebreiska termen ”förstfödd” בכור[6] kommer från ordet בכר[7] som betyder brista, spricka; explodera; spräcka, slita sönder; bryta fram (moderliv).

Den förstfödde sonen i familjen blev utvald och insatt av fadern att vara hans representant och familjens ledare. Ibland kunde fadern välja en annan av sönerna till denna uppgift (1 Krön 26:10  Och Hosa, av Meraris barn, hade söner: Simri var huvudmannen, ty visserligen var han icke förstfödd, men hans fader insatte honom till huvudman).

Förstfödslorätten innebar även rätten att vara familjens präst. De förstfödda var nämligen från början kallade att vara präster (2 Mos 19:22; 4 Mos 3:12). När nu Messias kallas för ”den förstfödde” ligger inte betoningen på frågan om han är skapad eller född utan visar på att Han har fått rätten att regera och utföra en prästerlig tjänst. Funktionen som förstfödd har enligt Skrifternas uppenbarelse alltså i första hand inte att göra med födelse utan att man har fått rätten att inta en ledarposition över resten av syskonen, som det står skrivet i 1 Mosebok 27:29a:

Folk skall tjäna dig och folkslag falla ner för dig. Var en herre över dina bröder. Din mors söner skall falla ner för dig. (SFB)

Samma tanke finner vi i Kolosserbrevet 1:15 där det står skrivet:

Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen (Bibel2000)

Både 1917 års översättning och Svenska Folkbibeln har haft svårt med denna vers som enligt den grekiska texten ordagrant översätts som hela skapelsens förstfödde. Det ser ut som om man inte förstått den hebreiska betydelsen av termen förstfödd utan enbart tolkat den som att Messias skulle vara den förste i tid. Därför passar det inte in att översätta att Messias är skapelsens förstfödde för då löper man risken att folk missförstår det och tror att han var den förste som skapades. Därför har både 1917 och SFB lagt till ordet före, och lägger så in i bibeltexten läran om att Messias skulle vara den förstfödde före allt skapat, som om den Evige skulle kunna reproducera sig. Denna tolkning ligger långt ifrån den hebreiska förståelsen av termen förstfödd som en titel, som ges till den som får makt att regera i faderns namn, som hans representant och sändebud. Jeshua är insatt till att vara skapelsens förstfödde, d.v.s. den högste över skapelsen som har fullmakt att regera över allt, såväl osynligt som synligt.

Mat 28:18 Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Mig är given all makt i himmelen och på jorden.

Lärjungaskap och adoption

Lärjungar kallas i de hebreiska Skrifterna för söner (översatt till svenska som ”lärjungar”) trots att de inte fötts biologiskt av sin mästare

1Kon 20:35  Och en av profetlärjungarna בני־הנביאים sade på HERRENS befallning till en annan: "Slå till mig." Men mannen vägrade att slå honom.

2Kon 2:3  Då kommo profetlärjungarna בני־הנביאים i Betel ut till Elisa och sade till honom: "Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifrån dig, upp över ditt huvud?" Han svarade: "Ja, jag vet det; tigen stilla."

1Ti 1:2  hälsar Timoteus, sin äkta son i tron…

Tit 1:4  jag, Paulus, hälsar Titus, min äkta son på grund av gemensam tro…

Fil 10  ja, jag beder dig för min son, den som jag har fött i min fångenskap, för Onesimus

Dessa ”söner” får sedan delegerad auktoritet att handla å mästarens vägnar. 

Faderskap en funktion

Liksom sonskap är en funktion är också faderskap en funktion. Vi finner funktionen av titeln fader i berättelsen om Josef i Egypten. I 1 Mosebok 45:8 säger Josef att Elohim har satt honom till fader för Farao.

Gen 45:8  Så haven nu icke I sänt mig hit, utan Gud; och han har gjort mig till Faraos högste rådgivare h[or]p'l] ba;l] ynImeyciyÒw och till en herre över hela hans hus och till en furste över hela Egyptens land.

Enligt Rashi betyder det hebreiska ordet för fader, ”av”, inte bara fader, utan också rådgivare, vän och förvaltare. Och på samma sätt som Josef blev satt som fader till Farao, utan att ha en högre position eller samma position som han, så har Jeshua av HaShem fått titeln ”av” utan att ha en högre position eller samma position som Han. Denna titel har han fått för evigt.

Isa 9:6  Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste.

2 Kon 2:12  Och Elisa såg det och ropade: "Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!" Sedan såg han honom icke mer. Och han fattade i sina kläder och rev sönder dem i två stycken.

1 Kor 4:15  Ty om I än haden tio tusen uppfostrare i Kristus, så haven I dock icke många fäder; det var ju jag som i Kristus Jesus genom evangelium födde eder till liv.

Joh 8:42-44 Jesus svarade dem: "Vore Gud eder fader, så älskaden I ju mig, ty från Gud har jag utgått, och från honom är jag kommen. Ja, jag har icke kommit av mig själv, utan det är han som har sänt mig. Varför fatten I då icke vad jag talar? Jo, därför att I icke 'stån ut med' att höra på mitt ord. I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen i göra. Han har varit en mandråpare från begynnelsen, och i sanningen står han icke, ty sanning finnes icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader.

Joh 20:17  Jesus sade till henne: "Rör icke vid mig; jag har ju ännu icke farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder, och säg till dem att jag far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud och eder Gud."

Ef 3:14-15  Fördenskull böjer jag mina knän för Fadern - honom från vilken allt vad fader heter i himmelen och på jorden har sitt namn

Ef 1:17  Och min bön är att vår Herres, Jesu Kristi, Gud, härlighetens Fader, må giva eder en visdomens och uppenbarelsens ande till kunskap om sig

Jak 1:17  Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker.

Heb 2:11  Han som helgar och de som bliva helgade hava nämligen alla en och samme Fader. Fördenskull blyges han icke för att kalla dem bröder;

Heb 12:9  Vidare: vi hava haft köttsliga fäder, som agade oss, och vi visade försyn för dem; skola vi då icke mycket mer vara underdåniga andarnas Fader, så att vi få leva?

Elohims söner

När Skrifterna talar om ”Elohims söner” betyder det änglar eller människor som har fått makt av Skaparen att döma och regera över ett visst område i skapelsen. Det handlar om delegerad auktoritet

Job 1:6  Men nu hände sig en dag att Guds söner kommo och trädde fram inför HERREN, och Åklagaren kom också med bland dem.

Job 38:7  medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?

Psa 82:6 Jag har sagt att ni är gudar (”Elohim”), ni är alla den Högstes söner. Men ni måste ändå dö som människor dör, och falla som var furste faller.  (SFB)

Jeshua citerar denna text i Johannes 10:34-36, som Svenska Folkbibeln översatt så här:

Jesus svarade dem: "Står det inte skrivet i er lag: Jag har sagt att ni är gudar? Om han nu kallar dem som fick Guds ord för gudar - och Skriften kan inte göras om intet - hur kan ni då säga till honom, som Fadern har helgat och sänt till världen: Du hädar, därför att jag sade: Jag är Guds Son.

Vi kan i dessa texter få fram två sanningar som är intressanta för oss i sammanhanget.

För det första ser vi att termen ”Elohim”, som översatts som ”gudar”, kan betyda människor som har tagit emot den Allsmäktiges ord. Vilka är det som har fått den Eviges ord? Det judiska folket, jfr Rom 3:1-2. Enligt sammanhanget av Psalm 82 ser vi att det i första hand är fråga om dem som blivit satta i auktoritetsställning över andra, domare, kungar och andra furstar. Vissa texter i Toràn visar att den Eviges Ord i första hand gavs till Israels domare, jfr 2 Mos 22:8; 5 Mos 17:18-20.

För det andra kallas de som benämns som ”Elohim” även ”den Högstes söner”.

Israels söner – Guds söner (inte barn)

5 Mos 14:1  I ären Herrens, eder Guds, barn. I skolen icke rista några märken på eder eller göra eder skalliga ovanför pannan för någon död  בנים אתם ליי

Jes 1:2  Hören, I himlar, och lyssna, du jord; ty HERREN talar. Barn har jag uppfött och fostrat, men de hava avfallit från mig. בנים גדלתי

Joh 11:52  Ja, icke allenast "för folket"; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn.

Rom 9:3-4 Ja, jag skulle önska att jag själv vore förbannad och bortkastad från Kristus, om detta kunde gagna mina bröder, mina fränder efter köttet. De äro ju israeliter, dem tillhöra barnaskapet och härligheten och förbunden och lagstiftningen och tempeltjänsten och löftena.

Inte bara infödda israeliter får rätt till sonskap

Rom 9:26  Och det skall ske att på den ort där det sades till dem: 'I ären icke mitt folk', där skola de kallas 'den levande Gudens barn'." בני אל־חי

Hos 1:10  Men antalet av Israels barn skall bliva såsom havets sand, som man icke kan mäta, ej heller räkna; och det skall ske, att i stället för att det sades till dem: "I ären icke mitt folk", skola de kallas "den levande Gudens barn".

Ef 1:4-5 såsom han ju, förrän världens grund var lagd, har utvalt oss (judar) i honom till att vara heliga och ostraffliga inför sig. Ty i sin kärlek förutbestämde han oss (judar) till barnaskap (sonskap) hos sig, genom Jesus Kristus, efter sin viljas behag

Ef 1:12-14  Så skulle vi, hans härlighet till pris, vara de som i Kristus redan i förväg hava ägt ett hopp. I honom haven jämväl I (hedningar), sedan I haven fått höra sanningens ord, eder frälsnings evangelium, ja, i honom haven I, sedan I nu ock haven kommit till tron, såsom ett insegel undfått den utlovade helige Ande, vilken är en underpant på vårt arv, till förvissning om att hans egendomsfolk skall förlossas, hans härlighet till pris.

Gal 3:26 Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus;

Joh 1:12-13 Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn; och de hava blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud.

Födda G1080 γεννάω gennaō ghen-nah'-o From a variation of G1085; to procreate (properly of the father, but by extension of the mother); figuratively to regenerate: - bear, beget, be born, bring forth, conceive, be delivered of, gender, make, spring.

Alla de som därför tar emot Jeshua får makt, det vill säga auktoritet, att bli Elohims barn, eller söner, som det står skrivet i Johannes 1:12:

“Men åt alla som tog emot honom gav han makt att bli Elohims söner, åt dem som tror på hans namn.”

Att bli gjord till en Elohims son betyder att man tar emot en ledarskapsposition och ett auktoritetsområde i någon del av skapelsen.

Född av Elohim

1 Joh 3:9  Var och en som är född av Gud, han gör icke synd, ty Guds säd förbliver i honom; han kan icke synda, eftersom han är född av Gud.

1 Joh 4:7 Mina älskade, låtom oss älska varandra; ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar, han är född av Gud och känner Gud.

1 Joh 5:1 Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud; och var och en som älskar honom som födde, han älskar ock den som är född av honom.

1 Joh 5:18 Vi veta om var och en som är född av Gud att han icke syndar, ty den som har blivit född av Gud, han tager sig till vara, och den onde kommer icke vid honom.

1 Joh 5:4  Ty allt som är fött av Gud, det övervinner världen; och detta är den seger som har övervunnit världen: vår tro.

Johannes skrev på sod-nivån

Psa 90:2  Förrän bergen blevo till (föddes) och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud. בטרם הרים ילדו

5 Mos 32:18 Din klippa, som hade fött dig övergav du, du glömde Gud, som hade givit dig livet.

Jes 55:10 Ty likasom regnet och snön faller ifrån himmelen och icke vänder tillbaka dit igen, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktsam och bärande Hj;ymix]hiwÒ Hd;yli/hwÒ, så att den giver säd till att så och bröd till att äta

Jer 2:27 dessa som säga till trästycket: "Du är min fader", och säga till stenen: "Du har fött mig." Ty de vända ryggen till mig och icke ansiktet; men när olycka är på färde, ropa de: "Upp och fräls oss!"

Pro 27:1 Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.

Job 38:28 Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?

Job 38:29 Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?

Villkor för att kunna behålla och utöva sant sonskap

Ef 5:1 Bliven alltså Guds efterföljare, såsom hans älskade barn.

Mat 5:9  Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn. Inte bli, sonskap har inte med natur att göra utan med funktion och handling.

Mat 5:44-45  Men jag säger eder: Älsken edra ovänner, och bedjen för dem som förfölja eder, och varen så eder himmelske Faders barn; han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga.

Luk 6:35-36  Nej, älsken edra ovänner, och gören gott och given lån utan att hoppas på någon gengäld. Då skall eder lön bliva stor, och då skolen I vara (bli) den Högstes barn; ty han är mild mot de otacksamma och onda. Varen barmhärtiga, såsom eder Fader är barmhärtig.

Joh 8:31a  Då sade Jesus till de judar som hade satt tro till honom… Joh 8:37 Jag vet att I ären Abrahams säd; men I stån efter att döda mig, eftersom mitt ord icke får någon ingång i eder. Joh 8:42a  Jesus svarade dem: "Vore Gud eder fader, så älskaden I ju mig, ty från Gud har jag utgått, och från honom är jag kommen. Joh 8:44a  I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen i göra. Joh 8:47 Den som är av Gud, han lyssnar till Guds ord; och det är därför att I icke ären av Gud som I icke lyssnen därtill.

Elohims söner – inte födda av honom, efterföljare

Satans söner – inte födda av honom, efterföljare

Rom 9:8 Detta vill säga: Icke de äro Guds barn, som äro barn efter köttet, men de som äro barn efter löftet, de räknas för säd.

Gal 4:4-7  Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt (sonskap). Och eftersom I nu ären söner, har han sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: "Abba! Fader!" Så är du nu icke mer träl, utan son; och är du son, så är du ock arvinge, insatt därtill av Gud.

Rom 8:14-17 Ty alla de som drivas av Guds Ande, de äro Guds barn. I haven ju icke fått en träldomens ande, så att I åter skullen känna fruktan; I haven fått en barnaskapets ande, i vilken vi ropa: "Abba! Fader!" Anden själv vittnar med vår ande att vi äro Guds barn. Men äro vi barn, så äro vi ock arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom, för att också med honom bliva förhärligade.

Fil 2:15  så att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ibland "ett vrångt och avogt släkte", inom vilket I lysen såsom himlaljus i världen,

1 Joh 3:10  Därav är uppenbart vilka som äro Guds barn, och vilka som äro djävulens barn, därav att var och en som icke gör vad rättfärdigt är, han är icke av Gud, ej heller den som icke älskar sin broder.

1 Joh 5:2  Därför, när vi älska Gud och hålla hans bud, då veta vi att vi älska Guds barn.

Uppståndelsens söner

Hur benämnde den Evige Jeshua när han väckte upp honom från de döda?

Det kan vi läsa om i Apostlagärningarna 13:32-33 där det står skrivet:

Vi förkunnar alltså för er detta budskap: löftet som fäderna fick har Gud infriat åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå, som det heter i andra psalmen: Du är min son, jag har fött dig i dag. (Bibel2000)

Enligt denna text fick Jeshua äran att bli Elohims Son vid uppståndelsen. Vid uppståndelsen ger den Evige människan en särställning som Elohims söner, som det står skrivet i Lukas 20:35-36:

men de som befinns värdiga att komma till den andra världen och uppstå från de döda, de gifter sig inte och blir inte bortgifta. De kan ju inte mera dö, de är som änglar, och de är Guds söner[8], eftersom de har fått uppstå. (Bibel2000)

Jeshua fick alltså äran att bli Elohims Son vid uppståndelsen. Men den ställning som han fick som Elohims Son vid uppståndelsen är högre än änglarnas och de människors som kommer att få del av uppståndelsen och bli Elohims söner. Jeshua var och är Elohims Son både innan och efter uppståndelsen på ett unikt sätt och kallas därför hans enfödde Son vid flera tillfällen.[9] Men Skrifterna ger minst tre vittnesbörd om att Jeshua genom uppståndelsen fick namnet som Elohims Son på ett alldeles unikt sätt.

Ett andra vittnesbörd finns i Romarbrevet 1:4 där det står skrivet:

och genom sin andes helighet blev insatt (eller erkänd, utnämnd)[10] som Guds son i makt och välde vid sin uppståndelse från de döda: Jesus Kristus, vår herre. (Bibel2000)

Denna text visar att Jeshua blev utnämnd till Elohims Son vid uppståndelsen.

Ett tredje vittnesbörd finner vi i Hebreerbrevet 1:4-5, där det står skrivet:

Sonen är så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras. Till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt: Du är min Son, jag har i dag fött dig? Eller: Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son?

Lägg märke till att det namn som Jeshua ärvde som är förmer än änglarnas fick han inte förrän efter uppståndelsen. Innan uppståndelsen var han ringare än änglarna, enligt Hebr 2:7, 9. Efter uppståndelsen ärvde han namnet ”Ben Elohim” – Elohims Son – som är förnämare än änglarnas.

Som vi sagt tidigare betyder inte begreppet ”Guds Son” att det är fråga om härkomst eller väsen, utan om en titel och funktion som den Eviges representant. Men trots att änglar och domare kallas för ”Guds söner” och trots att kung Shlomo kallades för ”Ben-Elohim” – Guds son – fick Jeshua efter sin uppståndelse en position som är högt över både kungar och änglar. Han blev satt till att vara den högste över hela skapelsen, både den osynliga och den synliga.

Men var inte Jeshua Elohims Son innan han uppstod?

Jovisst, vid flera tillfällen innan uppståndelsen blev Jeshua erkänd som Elohims Son, av både den Evige, änglar, onda andar, honom själv och andra människor.[11] När det nu står skrivet att han vid uppståndelsen fick ärva ett namn som är mycket högre än änglarnas och att han fått det namn som är över alla andra namn innebär det att trots att många andra fått samma titel som ”Guds Son” fick de det inte på samma sätt som Jeshua vid uppståndelsen. Då blev han uppsatt på den högsta positionen i skapelsen till att vara den store Sonen, den högste representanten för den Evige själv, som kungars Kung och Överstepräst i himlen. På så sätt blev Jeshuas sonskap efter uppståndelsen mycket högre än det han hade innan han dog. Det var ju inte förrän efter att han lidit och dött som han blev upphöjd över allt och fick det namn som är över alla andra namn, Fil 2:8-9. Det var inte förrän han hade uppväckts från de döda och fått odödlighet som han säger att han fått all makt i himlen och på jorden (Matt 28:18).

Kol 1:18  Och han är huvudet för kroppen, det är församlingen, han som är begynnelsen, den förstfödde ifrån de döda. Så skulle han i allt vara den främste.

Upp 1:5  och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde bland de döda, den som är härskaren över konungarna på jorden. Honom som älskar oss, och som har löst oss från våra synder med sitt blod

1Joh 3:1-2  Se vilken kärlek Fadern har bevisat oss därmed att vi få kallas Guds barn, vilket vi ock äro. Därför känner världen oss icke, eftersom den icke har lärt känna honom. Mina älskade, vi äro nu Guds barn, och vad vi skola bliva, det är ännu icke uppenbart. Men det veta vi, att när han en gång uppenbaras, skola vi bliva honom lika; ty då skola vi få se honom sådan han är.

Rom 8:19  Ty skapelsens trängtan sträcker sig efter Guds barns uppenbarelse.

Rom 8:20  Skapelsen har ju blivit lagd under förgängligheten, icke av eget val, utan för dens skull, som lade den därunder; dock så, att en förhoppning skulle finnas,

Rom 8:21  att också skapelsen en gång skall bliva frigjord ifrån sin träldom under förgängelsen och komma till den frihet som tillhör Guds barns härlighet.

Rom 8:22  Vi veta ju att ännu i denna stund hela skapelsen samfällt suckar och våndas.

Rom 8:23  Och icke den allenast; också vi själva, som hava fått Anden såsom förstlingsgåva, också vi sucka inom oss och bida efter barnaskapet, vår kropps förlossning.

Rom 8:24  Ty i hoppet äro vi frälsta. Men ett hopp som man ser fullbordat är icke mer ett hopp; huru kan någon hoppas det som han redan ser?

Rom 8:29  Ty dem som förut hava blivit kända av honom, dem har han ock förut bestämt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, så att denne skulle bliva den förstfödde bland många bröder.

Två människor

Psa 2:7  Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: "Du är min son, jag har i dag fött dig.

Vid uppståndelsen föddes Jeshua av den Evige till det eviga sonskapet.

·         Guds Son – född av Kvinna in i denna världen – den första människan, den siste Adam

·         Guds Son – född av Elohim in i den tillkommande världen – den andra människan

1 Kor 15:45-49  Så är ock skrivet: "Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ." Den siste Adam åter blev en levandegörande ande. Men icke det andliga är det första, utan det "själiska"; sedan kommer det andliga. Den första människan var av jorden och jordisk, den andra människan är av himmelen. Sådan som den jordiska var, sådana äro ock de jordiska; och sådan som den himmelska är, sådana äro ock de himmelska. Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi ock bära den himmelskas gestalt.  

Mat 9:2  Då förde de till honom en lam man, som låg på en säng. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: "Var vid gott mod, min son; dina synder förlåtas dig."

Mar 7:27  Men han sade till henne: "Låt barnen först bliva mättade; det är ju otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt hundarna."

Joh 1:12  Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn

Joh 11:52  Ja, icke allenast "för folket"; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn.

Act 13:33  såsom ock är skrivet i andra psalmen: 'Du är min Son, jag har i dag fött dig.'

בני אתה אני היום ילדתיך

Rom 8:16  Anden själv vittnar med vår ande att vi äro Guds barn.

Rom 8:17  Men äro vi barn, så äro vi ock arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar…

1Kor 4:14  Detta skriver jag, icke för att komma eder att blygas, utan såsom en förmaning till mina älskade barn.

1 Kor 4:17  Just för denna saks skull sänder jag nu till eder Timoteus, min älskade och trogne son i Herren

Gal 4:27  Så är ju skrivet: "Jubla, du ofruktsamma, du som icke föder barn; brist ut och ropa, du som icke bliver moder, Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man." ־רבים בני־שׁוממה מבני בעולה - לא ילדה

Ef 5:1  Bliven alltså Guds efterföljare, såsom hans älskade barn

Fil 2:15  så att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ibland "ett vrångt och avogt släkte", inom vilket I lysen såsom himlaljus i världen

1Tim 1:2  hälsar Timoteus, sin sannskyldige son i tron…

Tit 1:4  jag, Paulus, hälsar Titus, min sannskyldige son på grund av gemensam tro…

Phm 1:10  ja, jag beder dig för min son, den som jag har fött i min fångenskap, för Onesimus,

1Joh 3:1  Se vilken kärlek Fadern har bevisat oss därmed att vi få kallas Guds barn, vilket vi ock äro. Därför känner världen oss icke, eftersom den icke har lärt känna honom.

1Joh 3:2  Mina älskade, vi äro nu Guds barn, och vad vi skola bliva, det är ännu icke uppenbart. Men det veta vi, att när han en gång uppenbaras, skola vi bliva honom lika; ty då skola vi få se honom sådan han är.

1Joh 3:10  Därav är uppenbart vilka som äro Guds barn, och vilka som äro djävulens barn, därav att var och en som icke gör vad rättfärdigt är, han är icke av Gud, ej heller den som icke älskar sin broder.

1Joh 5:2  Därför, när vi älska Gud och hålla hans bud, då veta vi att vi älska Guds barn.

3Joh 1:4  Jag har ingen större glädje än den att få höra att mina barn vandra i sanningen.


[1] Strong H1121 bên, bane, From H1129; a son (as a builder of the family name), in the widest sense (of literal and figurative relationship, including grandson, subject, nation, quality or condition, etc., (like H1, H251, etc.): -  + afflicted, age, [Ahoh-] [Ammon-] [Hachmon-] [Lev-]ite, [anoint-]ed one, appointed to, (+) arrow, [Assyr-] [Babylon-] [Egypt-] [Grec-]ian, one born, bough, branch, breed, + (young) bullock, + (young) calf, X came up in, child, colt, X common, X corn, daughter, X of first, + firstborn, foal, + very fruitful, + postage, X in, + kid, + lamb, (+) man, meet, + mighty, + nephew, old, (+) people, + rebel, + robber, X servant born, X soldier, son, + spark, + steward, + stranger, X surely, them of, + tumultuous one, + valiant[-est], whelp, worthy, young (one), youth.

[2] Strong H1129 bânâh, baw-naw', A primitive root; to build (literally and figuratively): - (begin to) build (-er), obtain children, make, repair, set (up), X surely.

[3] Strong H3205 yâlad, yaw-lad', A primitive root; to bear young; causatively to beget; medically to act as midwife; specifically to show lineage: - bear, beget, birth ([-day]), born, (make to) bring forth (children, young), bring up, calve, child, come, be delivered (of a child), time of delivery, gender, hatch, labour, (do the office of a) midwife, declare pedigrees, be the son of, (woman in, woman that) travail (-eth, -ing woman).

[4]    Copyright © 1999-2001 by Gary F. Zeolla of Darkness to Light ministry (http://www.dtl.org).

[5] Så översattes ordet i Septuaginta. I 1917, SFB och Bibel2000 översatte man ordet ”elohim” med gudar.

[6] Strong H1060 בּכור bekôr bek-ore' From H1069; firstborn; hence chief: - eldest (son), first-born (-ling).

[7] H1069 בּכר bâkar baw-kar' A primitive root; properly to burst the womb, that is, (causatively) bear or make early fruit (of woman or tree); also (as denominatively from H1061) to give the birthright: - make firstborn, be firstling, bring forth first child (new fruit).

[8]    Lägg märke till att det står söner, inte barn. Barn och son är inte samma sak.

[9]       Grekiskan använder ordet ”monogenés” (Strong G3439 μονογενής) – enfödd. Ordet förekommer i följande grekiska texter av de Apostoliska Skrifterna: Luk 7:12; 8:42; 9:38; Joh 1:14, 18; 3:16, 18; Hebr 11:17; 1 Joh 4:9. Peshitta-texten använder ord som formats av roten ”yhd” – ende, enfödd, ensam – i Luk 7:12; 8:42; 9:38; Joh 1:14, 18; 3:16, 18; 1 Tim 5:5; Hebr 11:17; 1 Joh 4:9.

[10]     Grekiskan använder här ordet ”horidzo” (Strong G3724 ὁρίζω) som betyder märka ut, utnämna, bestämma, specificera, förklara, ordinera. Ordet förekommer också i följande grekiska texter av de Apostoliska Skrifterna: Luk 22:22; Apg 2:23; 10:42; 11:29; 17:26, 31; Rom 1:4; Hebr 4:7. Peshitta texten använder ordet ”yda” som betyder känna, bli känd, erkänna. Ordet är väldigt vanligt i den arameiska texten, bl.a i Rom 1:23; 8:3; Fil 3:21; Jak 3:9.

[11]     Se Matt 3:17; 8:29; 14:33; 17:5; Luk 1:35; 20:13; Joh 1:34, 49; 11:4, 27; 1 Joh 3:8 m.fl.