Av Ketriel Blad

Läsning 5 Mosebok 4:15-40; Jesaja 40:12-31; Psalm 139; Romarbrevet 1

Tillhörande ljudinspelning#

Repetition från lektion 1#

Vi ställde oss frågan: Vem är Gud och hur kan man veta att Gud finns, och vi gav svar på det och det var i första hand tre svar som vi lyfte fram, och dom svaren finns i Psalm 19**,** som tar upp tre bevis för att Gud finns, och det första är själva Skapelsen, som visar att Gud finns.

Om man tittar på allt som är skapat, så kommer man naturligt till en slutsats att det måste finnas någon som har gjort allt det här som vi ser.

Och det andra beviset som vi tog upp för att det finns en skapare, att det finns en Gud, det är Torán, Bibeln, Guds Ord som när man läser den, även om det är en översättning, så på något sätt så talar det till människan och man upplever att det är levande ord.

Bibeln, dom skrifter som Israels präster har skrivit ner, är också ett vittnesbörd om Guds existens eftersom dom talar om framtiden.

Det tog vi inte upp förra veckan, men det är också ett starkt bevis på att det finns en varelse som finns utanför tiden, eller åtminstone som har möjlighet att se in i framtiden, för det profetior i Bibeln som historiskt sett, har uppfyllts och som går att bevisa, rent historiskt, när dom skrevs ner och när dom uppfylldes, och det är också ett starkt bevis för att det finns en Gudomlig inspiration bakom bibeltexten.

Den tredje saken vi tog upp som bevis för Guds existens, det är människans inre.

I oss finns det någonting som talar om att det finns en högre makt och vi har också ett samvete, vi har en känslighet för vad som är rätt och fel och vi har också ett behov av att ha en moral på något sätt, göra det som är riktigt och det är inte bara det som är beroende utav den omgivning och den miljö och det samhälle som vi bor i, utan alla har en form av samvete och en kompass i sitt inre som talar om att det finns nåt absolut, det finns en absolut sanning, det finns nånting som är egentligen rätt, så där har vi tre bevis på Guds existens som Psalm 19 tar upp.

En annan fråga som kom upp förra veckan var: Var är Gud någonstans?

Och då nämnde vi om att han är utanför skapelsen, eftersom vi i 1 Mos 1:1 ser att Gud skapade himlarna och jorden. Om han då skapade himlarna och jorden och det står också i begynnelsen, i början, skapade Gud himlarna och jorden, så betyder det då att han måste vara både utanför himlar och jord och han måste också vara utanför begynnelsen, han satte igång tiden. Så när vi då refererar till honom och försöker förstå honom, vem han är och var han är, så är det väldigt svårt för oss, för att vi befinner oss inom tid och rum och han är utanför tid och rum.

Han har skapat tiden, han har skapat rummet. Det betyder då att på något sätt, så är det omöjligt att veta var han är, för han är utanför den värld som vi finns i, men samtidigt är han i den här världen och det ska vi fortsätta att prata om i dag.

Men innan vi går in på det, ska vi ta upp en sak till som vi nämnde förra veckan och det är, att anledningen till att allt finns till, ger Bibeln ett svar på, varför finns allt till? Och det enda svar som Bibeln ger på det, det är därför att skaparen ville att det skulle finnas till.

Du finns till för att Gud ville att DU skulle finnas till, inte för att han har behov av någonting för han ger existens till allt som existerar, han har inga egna behov, han är fullkomlig, han är evig, han är oberoende, han är källan till allt, med andra ord, han har inga behov, så Gud behöver inte skapelsen för att fylla några behov, men däremot, så ville han att skapelsen skulle finnas till och det är den anledningen som Bibeln ger till att varför allt finns till.

Tillhörande ljudinspelningar#

Gud existerar utanför skapelsen och inom skapelsen#

Vi ska titta på två ord som är lite svåra, som beskriver spänningen mellan Gud som existerar utanför skapelsen och Gud som existerar inom skapelsen.

Det första ordet är: Transcendens och jag skall läsa från Wikipedia - https://sv.wikipedia.org/wiki/Guds_transcendens

Guds transcendens (från latin transcendere, överskrida eller övergå; på svenska används också översinnlighet) betecknar Guds fullkomligt annorlunda väsen i förhållande till den värld i vilken vi lever. Människor, djur, träd, stenar och vatten är immanenta (latin immanere, förbi i eller vid; på svenska även inneboende), alltså deltagande i och begränsade till världen.

Det vill säga, människor och djur träd och stenar och vatten är deltagande i, och begränsade till världen. Det vill säga alla dessa saker måste finnas inom den här världen som är begränsad till tid och rum, som vi har talat om tidigare. Men då finns det alltså två typer av världar kan vi säga, den värld som är skapad och den värld som inte är skapad, om man nu kan prata på det sättet.

Och i dom här två världarna, eller i dom här två existensformerna, visar sig Gud, eller vi kanske inte kan säga att han visar sig utanför skapelsen, för det är ju ingenting vi kan se, men han existerar i sig själv och han är oändlig utan gräns i sig själv. Så för att kunna skapa en värld som är begränsad, så måste han på något sätt, skapa ett tomrum där han inte uppfyller det hundra procent själv och i det tomrummet skapade han världen som är begränsad.

Nu är det alltså två saker**, Gud som är obegränsad, och skapelsen som är begränsad** och då har vi dom här två orden: Transcendens som är det som gäller utanför det begränsade, utanför skapelsen, och immanent, som är det som är innanför skapelsen.

Jag fortsätter att läsa i Wikipedia.

Den transcendente Guden befinner sig i en verklighet som övergår eller transcenderar världen och dess begränsningar.

Ofta beskrivs den hinsides världen som oändlig och tiden som utan början och slut, men det som åsyftas är snarare en total frånvaro av tid och avsaknad av avstånd.

Om man tittar på ordet ”immanent” i Wikionary - https://sv.wiktionary.org/wiki/immanent - så ger den förklaringen för ordet immanent, ”naturlig”, ”inneboende”, eller det ”som tillhör den vanliga sinnevärlden”.

När vi alltså talar om Gud som transcendent, så är han utanför alla gränser och han är utanför all kunskap, all möjlig kunskap. Han är alltså utanför ALLT skapat och därför så är han omöjligt att förstå, hos oss skapade varelser.

Därför finns det ingen möjlighet att definiera hans väsen, hans transcendenta väsen, annat än med negativa ord.

Vi kan säga vad han inte är, utom med ordet echad, som finns i hebreiskan när vi säger bönen Shemá: ”Shemá Israel, Ado-náj Elohéinu, Ado-náj echad”.

Den Evige är en

”Hör Israel, den Evige är vår Gud, den Evige är en.” 5 Mosebok 6:5

Echád betyder EN. Det ordet bekräftar vem han är, och hur han är och det är ett väldigt enkelt ord och talar om att vara EN, men det beskriver hur Gud är i sig själv.

I sig själv är han obegränsat EN och ingenting annat!

Han är inte två, han är inte tre han är bara EN.

Om han hade varit en sammansatt enhet med två eller tre, så skulle han inte vara obegränsad eller infinit, oändlig och på så sätt skulle han inte vara en längre.

Jag menar, om det vore två, så skulle det ju finnas någon form av gräns mellan

den ene och den andre och då är ju inte den ene eller den andre oändlig, för dom går ju inte in i varandra, då blir ju inte ett längre.

Så för att Gud ska kunna vara oändlig, utan gräns, så måste han vara bara en enda för annars hade han inte varit oändlig eller obegränsad.

Han begränsas inte, står det i Bibeln på flera ställen, han är inte underställd tiden har vi sagt, han är inte underställt materian eller rummet. Man kan inte säga att Gud är här eller där, man kan inte säga att Gud är stor eller liten och man kan inte säga att Gud är, eller kommer att vara, på så sätt att han existerade i det förflutna och gör inte det nu, utan existerar i nuet och sen kommer han att existera i framtiden, som vi gör. Utan han är utanför tiden, vilket i praktiken då betyder att han finns i dåtiden, i nutiden, i framtiden samtidigt.

Allt det här som vi har nämnt nu, har blivit skapat av honom. Det vill säga, han är inte en del av sin egen skapelse, han är utanför. Därför betyder det: Och han har ingen kropp och ingen form, ingen gestalt, för en kropp är en begränsning, en kropp uttrycker form och en form är en begränsning. Om Gud nu inte är begränsad, så kan han inte ha en kropp. Han är utanför all referens som dom skapade varelserna kan ha**, han är obegränsad**.

Den Eviges närvaro i skapelsen#

Det är alltså Guds transcendenta verklighet vi talar om nu. Men, det här är inte hela sanningen, för Gud är också immanent som vi tog upp om. Det betyder att han visar sig i skapelsen på ett begränsat sätt, han är inte långt bort från någon enda av oss säger rabbi Shaul och när vi talar om att han är immanent, så talar vi om hur han uppenbarar sig. Han visar sig och kan bli urskild och erkänd av och genom dom saker som han har skapat.

Allt som inte är han själv, har blivit skapat av honom och existerar på grund av hans vilja och hans kraft, i ett område där hans närvaros ljus har blivit begränsat och det är det hebreiska ordet ”tsimtsum” som betyder ”sammandragning” eller ”reducering” som används i judisk teologi, för att beskriva det här rummet där han har begränsat sin närvaro och sitt fantastiska fullkomliga ljus och närvaro, så att det kan finnas en skapelse som inte är han själv.

I det här området där han inte har sin fullkomliga manifestation, uppenbarelse, utan bara en begränsad uppenbarelse, där finns skapelsen och den skapelsen håller han uppe, han ger den existens hela tiden, han ser till att skapelsen existerar.

Om han skulle dra undan sin kraft, som är i sitt ord, som han har sänt ut för att skapa allting, om han skulle dra undan det, så skulle skapelsen kollapsa omedelbart. Han ser till att allt existerar!

Han är alltså inte o-aktiv, han är totalt involverad i sin skapelse. Men trots att skapelsen existerar som något som är skilt från honom, när det gäller väsen, skild från hans väsen och skild från hans närvaro, så kommer han att göra, och han gör det hela tiden, han visar sig i skapelsen på ett begränsat sätt, han visar sig i hela skapelsen och han kommer in i tiden och i rummet under världshistoriens lopp och visar vem han är och handlar i och genom skapelsen. Så det finns en permanent aktivitet hos honom, där han håller allting uppe samtidigt hela tiden.

Men han kommer också in, kan man säga, eller på något sätt uppenbarar och visar sig, vid vissa tidsperioder inom skapelsen. Han visar sig på många olika sätt i den värld som han har gjort.

Allt som dom skapade varelserna, allt som han har skapat, både synliga och osynliga skapelser, allt som han har skapat, alla skapade varelser som han har gjort, kan bli varse, kan få reda på, kan uppfatta honom på något sätt, men bara det han vill uppenbara av sig själv, det han beslutar att uppenbara av sig själv. Det vill säga, hur han vill visa sig i skapelsen. Det är bara det han vill visa i skapelsen, som kan uppfattas av oss, som skapade varelser om vem och hur han är.

Och när han uppenbarar sig i skapelsen kan han synas och förstås på många olika sätt, genom det vi kallar för attribut och det uttrycks i hans olika namn som han har och många gånger är det som att han vore en människa. Skrifterna beskriver Gud i mänskliga termer, det är det som kallas antropomorfism, det vill säga i människospråk, som om att Gud hade ögon, händer, att han kan gå, att han kan förflytta sig från en plats till en annan, allt det här beskriver Gud som om han vore lik en människa, men det här är bara vårt sätt att uppfatta hans sätt att låta oss förstå hur han handlar i den här begränsade världen, men det visar oss inte vad han är, utan bara hur han visar sig för oss, hur han handlar i denna begränsade värld.

Toráns sätt att beskriva#

Kom ihåg att när Bibeln beskriver saker och ting så gör den det utifrån en mänsklig observations position, det är som att jag tittar på det och det ser ut så här, till exempel: Bibeln säger att solen år upp och solen går ner, och det säger vi fortfarande i svenska språket. När är soluppgången och då kan ju vetenskapsmän säga, det är inte sant att solen går upp, sanningen är att jorden snurrar och då ser det ut som att solen går upp vid ena sidan och så går den ner i väster, men verkligheten är att vi snurrar och då finns det kvar i det svenska språket att solen går upp och att solen går ner, men det är inte verkligheten, det är bara vårt sätt att observera en större verklighet som vi förstår till en del, utifrån vetenskaplig observans.

Likadant är det med Gud, det ser ut som att Gud visar sig och talar som en människa, för han väljer att visa sig på det sättet. Han kan till och med visa sig som en gestalt, som en kropp. Vi har flera profetiska texter som talar om att man ser Gud sitta på en stol, en tron och det finns varelser runt omkring honom, änglavarelser, men alla dom här beskrivningarna är en del av en värld som är underställd fysiska lagar. Man kan säga att han sitter, men behöver skaparen sitta och man kan säga att han har en kropp, eller en gestalt en form, då är han inte obegränsad, han är ju i så fall begränsad till en plats, då är han ju inte oändlig, så det här är ett sätt för skrifterna att förklara en begränsad uppenbarelse av den oändlige.

När vi då talar om Guds transcendens och immanens, hans existerande utanför skapelsen och hans manifesterande i skapelsen, så är det egentligen bara från vårt perspektiv, det är sättet vi har att förstå det begränsade i denna världen i förhållande till det obegränsade hos skaparen.

Om man nu tittar på det från hans perspektiv som är den obegränsade verkligheten, så finns det ingenting annat än Gud. Han ÄR, och ingenting mer!

Hur kan Gud visa sig?#

Jag skulle göra två jämförelser, jag ska ta två exempel. Det första exemplet tar vi från Psalm 84 som vi läste förra lektionen.

Här ser vi i vers 12 att det står:” HERREN Gud är sol och sköld,” det tog jag förra lektionen och då sa vi att när han jämförs med solen, så är det ju inte att han är solen, utan solen är en liten förklaring till hur Gud är, eller rättare sagt, hur Gud visar sig i vår skapelse. Det är ett sådant starkt ljus. Om vi nu tänker att Gud är likt solen, så kan vi ju studera solens kraft, ljus, värme.

Vid solens yta finns ungefär 6000 grader Celsius och i solens kärna är det 15 miljoner grader. Det är en otrolig energi i solen. Om vi nu skulle komma nära solen så skulle vi brännas upp direkt och därför står det här att han är sol och sköld. Så Guds ljus, hans allmakt hans infinita kraft, är så mäktig att allting skulle förintas om vi skulle totalt komma nära honom, eller förenas med honom. Vi skulle absorberas i honom för han är allt egentligen. Därför har han satt en sköld som skyddar skapelsen från denna otroliga makt och kraft som han är.
Och vi säger att vi flyttar ner solen här till 100 meter från taket i det här huset som vi sitter i. Om vi nu tar bort all värme som finns där, vad skulle det bli kvar? Ljus, otroligt mycket ljus! Men eftersom vi har ett tak över oss, så kan vi inte se det ljuset, för det finns en sköld, ett skydd och då kan vi jämföra med att vi gör ett hål i taket, hur Gud uppenbarar sig i den här världen. Han gör ett litet hål i skölden, eller han begränsar sköldens täckelse, täckning av ljuset, så att det kommer in något ljus. Låt oss säga att han gör ett hål där och vi tittar i det här hålet.

Låt oss säga att vi gör ett fyrkantigt hål i taket och så tittar vi på, ställer oss under hålet och tittar rakt upp, då skulle dom flesta, som inte har kunskap om solen säga att solen är fyrkantig, för det är det vi ser när vi tittar upp. Men dom som känner till det vet att solen är rund. Det innebär då, att det man kan veta av solen i denna begränsade värld, i detta lilla rum som vi befinner oss i, det är det vi ser genom taket, genom skölden, genom hålet, om det nu är fyrkantigt så uppfattar vi ljuset där ute, solen där ute som fyrkantig. Nu är det ju inte så att han är fyrkantig, men det är så vi uppfattar om honom.

På samma sätt är det när han uppenbarar sig för profeterna, han kan visa sig på ett synligt sätt, både för andliga ögonen och för dom fysiska ögonen, men då är det alltid en reducerad uppenbarelse av en oändlighet och då är det, det här filtret, den här skölden, som då, begränsar Gud och uppenbarar honom på ett sätt som han vill visa sig för oss och därför så visar han sig ofta som en människa på ett mänskligt sätt, så att vi ska kunna relatera till honom, på ett sätt som vi förstår. Därför kan han visa sig som om han hade en mänsklig gestalt, som han hade en kropp, sittande på en tron och det är ju ett budskap som skickas till profeten, att det finns en ljusvarelse som regerar i dom övre rymderna i den här världen som är den som bestämmer. Han är Kungen och han sitter på tronen och har all makt, det är det budskap som skickas till oss, genom den här bilden då.

Vi ska ta en annan bild som kan förklara lite grann hur den Evige, den Oändlige

verkar i den här skapade världen.

Låt oss säga att det finns en filmskribent, en som skriver en film. Han bestämmer från början till slut allt som ska hända i den här filmen. Sen kommer skådespelare, sen kommer alla möjliga människor och bygger upp ett scenario, med hus och allt vad man har, bilar och action och även med hjälp av datamaskinen hittar man på en massa bilder och man kan även använda sig av djur som pratar, alla möjliga idéer, så att när man tittar på filmen så ser det verkligen ut som att det händer det som utspelas i filmen, men allt är ju påhittat.

Den sanna verkligheten är ju det som händer utanför filmen. Filmskribenten, han som har skrivit allt från början till slut, han har ju lagt in i filmen det som han ville att det skulle finnas där, och då kan man jämföra den här världen med den här filmen.

Det finns en som har gjort filmen och så finns det vi andra, som är en del av filmen, vi finns inuti filmen och då måste vi ju dra slutsatsen att ingenting av det som händer i filmen kan påverka honom som har gjort filmen, han kan inte förändras överhuvudtaget utav det som händer i filmen alltså en skapad varelse kan inte på något sätt attackera Skaparen.

Jag menar, en tjuv, eller en rövare eller en terrorist inne i filmen, skulle inte kunna skjuta honom som har skrivit filmen, det är två helt olika världar. Det som är inne i filmen händer ju där och det kan inte poppa över och komma ut utanför filmen.

Allt som är utanför Gud, finns inuti filmen. Det vill säga, allting, som inte är Gud, har blivit bestämt av honom, att spela med i en förutbestämd värld.

Så då kommer frågan:

Finns den egna fria viljan?#

Den fria viljan finns i filmen och nu är ju det här en begränsad bild det här med filmen, därför att vi ska förstå något från Guds perspektiv, från evighetsperspektivet, hur den här världen är.

Den fria viljan existerar på ett begränsat sätt. Du har möjlighet att välja och det ser vi i

1 Mosebok som vi läste, kapitel 2, där Gud säger till Adam:

”Du får äta av alla träden i lustgården,” du har frihet, du får välja, vill du äta citroner, apelsiner, äpplen päron, bananer. ”Du kan äta av alla träden i lustgården” och det får du göra som du vill själv*,” men det finns ett träd som du* inte får äta av och det är trädet om kunskap om gott och ont. Den dag som du äter av det trädet, kommer du att döden dö.”

Så nu sätter Gud människan i en valsituation, hon får så mycket frihet så att hon till och med kan välja att göra uppror mot skaparen, mot hans bud. Han säger:

”Du får inte äta av ett träd, den dag du äter av det, kommer du att döden dö.” Med andra ord, du har möjlighet, att äta av det, du kan äta av trädet.

Du får inte göra det, men du kan göra det. Du kan välja, du är fri att välja att äta av trädet om du vill.

Här ser vi att det finns två viljor, en vilja av skaparen, som i det här fallet befinner sig inom skapelsen och talar till mannen. Han uppenbarar sig i den begränsade världen och han talar om framtiden. Han säger, den dag du äter, kommer du att dö, du får inte äta, men den dag du äter kommer du att dö. Gud visste ju att han skulle äta av den. Han hade ju skrivit filmen, men ändå så fanns det en frihet för människan att välja att inte göra det, eller att göra det. Och så kom då i kapitel 3 i 1 Mosebok, en makt utifrån som sa till människorna att dom skulle äta av det förbjudna trädet och människorna lydde den rösten. Det var inte Guds röst det var en annan. Och så blev det precis som Gud hade sagt.

Den dagen dog dom, men så ställer du frågan: Dom dog väl inte?

Dom dog inte som vi tänker att dö, att kroppen föll ihop och anden for ut och kroppen förmultnade, den dagen. Men det blev ändå en form av död, det blev en annan verklighet som kom in just den dagen.

När Gud kom till dom, sprang dom ifrån honom, det blev en skilsmässa, ett främlingskap, dom började känna sig skamsna, att dom var nakna, som dom inte hade känt förut. Det blev en tomhet, det blev en fiendskap, det blev en avsaknad av Guds närhet och det är en typ av död. Den här intima gemenskapen med

Skaparen, fanns inte kvar, man sprang och gömde sig, istället för att komma till honom och njuta av hans närhet, för det fanns skuld, det fanns o-lydnad, det fanns uppror och det var en annan verklighet. Det var en typ av död som kom in i världen då. Och från den dagen, så började människorna en process av död, man började dö. Och 930 år senare, så dog han.

Det finns några texter som säger att ”För Gud är en dag som tusen år och tusen år som en dag.”

Om man då överför ordet, den dag som du äter av frukten från trädet med kunskap om gott och ont, så kommer du att dö, döden dö och så räknar vi med att i Guds perspektiv för den här världen, så är en dag som 1000 år, så blev det ju precis som Gud sa. Den dag han åt, så dog han också fysiskt, det var 930 år efter sin skapelse, som Adam dog. Det vill säga, det gick inte en hel dag av 1000 år, han kom inte in i 1001. Adam firade aldrig sin tusenåriga födelsedag, eller skapardag. Han dog samma dag som han syndade, 930 år senare. Han blev aldrig en hel dag av 1000 år, i det perspektivet.

Så på så sätt uppfylldes ordet på två nivåer, ”den dag du äter av det kommer du att dö, ”med andra ord det blir en helt annan värld, det blir en skilsmässa, det blir en dödsprocess, din kropp kommer till slut att förmultna, du kommer att gå mot att dö, men också inom 1000 år så kommer du att dö på ett fysiskt sätt.

Så det finns valmöjlighet, det finns en fri vilja för dom skapade varelserna, att välja det ena eller det andra. Och nu är det ju så, att trots att Gud har skapat oss med fri vilja, så kan han ”utnyttja” det, om jag nu får säga det på något sätt, måste försöka förklara det här.

Om nu Adam väljer att äta den här frukten, Gud hade sagt: ”Den dag du äter av det kommer du att döden dö,” så egentligen hade Gud sagt att han skulle äta av den, det var på något sätt en profetia, det var ju naturligtvis en varning innan han hade ätit, han sa: ”gör inte det för då kommer du att dö,” men ändå så visste ju Gud att han skulle äta av den, och han hade skrivit så i sin film innan det hände. Så trots att Adam från sitt perspektiv, ifrån vårt mänskliga perspektiv, hade full frihet att välja att äta, eller inte äta, när han då åt, så hade Gud redan räknat med det i sin oändliga storhet. Kan Gud samarbeta med vår fria vilja och skriva ner innan vad vi kommer att välja, så när vi väljer det, så uppfyller vi precis det som Gud har bestämt, precis det som Gud har skrivit ner i förväg. Det betyder inte att vi är slavar och robotar som måste göra vad Gud har bestämt, utan vi har fått frihet, och utifrån den friheten har Gud planerat hela skapelsen, om vi nu ska förklara det på något sätt.

Alla mina dagar skrevs i en bok i förväg#

Och då kommer vi till Psalm 139, som var läxan för idag och där står det i vers 16 och framåt:

”Du såg mig innan jag föddes. I din bok var dom redan skrivna, dom dagar som hade formats innan någon av dom hade grytt.

Dina tankar o Gud är för höga för mig, väldig är deras mångfald. Vill jag räkna dom, är dom flera än sandkornen, når jag till slutet, är jag ännu hos dig.”

Här står det att Gud har en bok och i den boken så skrevs alla dagar, redan innan dom hade formats. Här ser vi beviset på att, Gud har skrivit filmen och vi är dom som är i filmen, men Gud är utanför filmen.

Det här är ju en mycket begränsad bild, men i Guds film, så har alla som är i filmen en fri vilja, utom djuren och vissa änglar, så man kan inte jämföra 100%. Alla exempel är haltande, men det är för att vi ska få ett litet hum om vad det handlar om.

Nu är det så här att Gud kan sätta in sig själv i filmen, inte så att han är oändlig, obegränsad, att han inte har någon form eller ingen plats, då kunde vi inte se honom då, utan för att kunna visa sig i vår skapade värld, så måste han då på något sätt uppenbara sig inom dom parametrar, inom dom gränser som finns i den här skapelsen, som vi sa tidigare. Han ser ut som en människa. Han visar sig som en sol, som ett ljus. Han kan tala på ett sätt som vi förstår. Han använder sig av vilket språk som helst. Han kan tala på många olika sätt. Han kan tala genom fåglarnas sång, han kan tala genom musik, han kan tala genom färger, han kan tala genom siffror. Alla möjliga kombinationer kan han använda för att tala till oss, men han kan också tala till oss klara ord, så att vi förstår det på vårt språk och han kan alltså visa sig i filmen som en av medspelarna, en av aktörerna i filmen och som en del av filmen, kan vi på något sätt, skada honom. Vi kan inte skada honom utanför filmen. Dom skapade varelserna kan inte skada skaparen på något sätt, han kan inte förändras, han har ingen växling på något sätt, han är oföränderlig.

Men den uppenbarelse som han ger oss i vår värld, kan bli skadad.

Vi kan uppfatta honom fel, vi kan vara upproriska mot honom, som i det här fallet med Adam och Eva. När dom hade tagit av frukten, det står att dom ”hörde Herren Gud vandra i lustgården,” jag menar om han inte är begränsad till tid och rum, hur kan han då gå, från en plats till en annan och man kan höra hans steg som om han hade mänskliga steg eller som en jätte eller hur det nu var. Det var ju ett sätt för honom att visa sig i filmen, men det var ju inte han i sin oändlighet, som kom nu, utan en begränsad uppenbarelse av honom och där kunde ju människorna skada relationen till honom och springa ifrån honom. Det var inte längre det här ”kramiga” längre, den här goda underbara närheten, så genom hur vi handlar mot Skaparen, i den här världen, så kan vi skada hans namn och det kallas på hebreiska ”chilul HaShem” som betyder förnedring, dra ner på ett smutsigt plan, i hebreiskan ”chilul” som kommer från ”chalal” som betyder ”borra igenom”, så det blir tomt.

Så man kan på något sätt förstöra gudsbilden, gudsuppenbarelsen, gudsgemenskapen i den här skapade världen, men han, utanför sin oändlighet, är inte påverkad av det, det är bara hans uppenbarelse här som påverkas av hur vi behandlar honom. Och då måste vi upprätta en relation, när den har brutits med honom. Vi måste be honom om förlåtelse att vi har varit olydiga mot honom, vi måste komma tillbaka, vända tillbaka till honom, och då förlåter han!

Avgudadyrkan är den värsta synden#

En av dom saker som är dom allra värsta man kan göra mot Gud i den här världen, är att säga att någonting skapat är Skaparen.

Det kallas för avgudadyrkan när man hyllar och tillber det skapade i stället för Skaparen, se Romarbrevet 1:25.

Vi tog exemplet med solen, som är en av dom viktigaste avgudarna i världshistorien. Eftersom solen ger så mycket gott till den här världen, så har den ansetts i många kulturer och i många tider, som en gud.

Stjärnbilderna, solen, månen och stjärnorna har ansetts och anses fortfarande som gudar och när man tillber dom här sakerna och ger dom ett erkännande som om dom vore skaparen, eller man ger till dom, det som bara Skaparen är värd att få, så skadar man Gudsbilden, man gör ”chilul HaShem”, man profanerar, man förnedrar hans Namn i den här världen och det är den värsta synd man kan göra, att tillbe det skapade i stället för Skaparen. Därför varnar profeterna för denna synd så otroligt mycket. Den kommer igen om och om och om igen, och därför säger också Mose, som skrev Torán, ”Kom ihåg när Gud uppenbarade sig på Sinai berg, ni såg ingen bild, ni såg ingen gestalt, se till att ni inte gör några gudar som har någon form eller som är någon typ av, del av den här skapelsen, för då kommer Guds vrede att upptändas mot er och han kommer att förgöra er.” (Parafras av 5 Mosebok 4:15 ff)

Så för att den här skapelsen ska kunna ha balans, så måste det finnas ett erkännande av Skaparen, där man låter honom vara den han är, eller rättare sagt, så mycket som vi förstår av det han uppenbarar av sig själv. Han är Kungen, han är den Oändlige, han är den Evige, han är Skaparen, han är inte en del av skapelsen, han har ingen början, han har inget slut. Och när vi tillber honom som Skaparen, utanför skapelsen, så fungerar vi som skapade varelser.