Är Nya Testamentets grundspråk grekiska?

Fakta i dessa artiklar är i huvudsak hämtat från boken ”Was the New Testament Realy Written in Greek - A Concise Compendium of the Many Internal and Extarnal Evidences of Aramaic Peshitta Primacy. Av Raphael Lataster.

Det är en väl etablerad åsikt att Jeshuas apostlars skrifter (Nya Testamentet) skrevs ursprungligen på grekiska, men idag börjar allt fler ifrågasätta detta av olika orsaker. Flera bibelforskare har under senare år visat att det måste finnas en bakomliggande semitisk text från vilken grekiskan härstammar från.

En av anledningarna som gör att man kan ifrågasätta grekiskan som grundtext är att den Syrianska kyrkan hävdar bestämt att de aldrig översatt sitt arameiska Nya Testamente. De har aldrig översatt det, utan endast kopierat det. De äldsta arameiska manuskripten är också lika gamla som de äldsta grekiska.

En annan orsak som gör det mycket sannolikt att ursprungstexten är semitisk, är att det finns flera texter i NT som inte är logiska eller ger en oklar förståelse enligt grekiskan. Det får sin förklaring när man förstått att det finns flera betydelser av samma arameiska ord och de grekiska översättarna valt fel ord. Låt oss se på några exempel.

Apg. 11:27-30

”Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia. En av dem som hette Agabus trädde fram, och genom Anden förutsade han att en svår hungersnöd skulle komma över hela världen. - Den kom också under Claudius regering. - Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde till hjälp åt bröderna som bodde i Judeen. Detta gjorde de också, och de sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste.” (Sv. Folkb.)

Det verkar inte rimligt, varför beslöt man att skicka hjälp till dem som bodde just i Judéen när hela världen skulle drabbas av hungersnöden?

Varför just Judéen när de själva skulle drabbas?

Det hela blir vettigt om man vet att det arameiska ordet för ”världen” är ERA (Strong´s #772) som på hebreiska är ”eretz” (Strong´s 776).

Dessa ord kan betyda ”världen” (som i Ordspr.19:4) eller ”jorden” (som i Dan.2:35) eller ”landet” (som i Dan.9:15) De grekiska översättarna borde valt att översätta det med ”landet Israel”, då förstår man varför man valde att göra en insamling till bröderna i Judéen.

Matt.26:6 & Mark. 14:3

”När Jesus befann sig i Simon den spetälskes hus i Betania…”

När Jesus var i Betania och låg till bords i Simon den spetälskes hus…” (Sv. Folkb.)

Som alla bibelläsare vet, så är inte spetälska tillåtna att bo bland andra människor eller i städer och byar, (se 3 Mos.13:46).

Eftersom gammal hebreiska och arameiska skrevs utan vokaler såg man ingen skillnad mellan de arameiska orden ”garba” och ”garaba”. Det första betyder ”spetälsk” och det andra betyder ”krukmakare”.

Troligen förväxlade man dessa två arameiska ord och valde spetälsk istället för krukmakare.

Apg.8:26-27

”En Herrens ängel talade till Filippus: "Gå vid middagstiden ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde." Och Filippus stod upp och gick. Och se, då kom en etiopisk hovman som var eunuck och hade uppsikt över skattkammaren hos den etiopiska drottningen Kandace. Han hade kommit till Jerusalem för att tillbe…” (Sv. Folkb.)

Mannen som omtalas i Apg.8:27 är troligen en som konverterat till judendomen, en proselyt. Han har gjort sin färd till Jerusalem för att tillbe under högtiden, det som torán säger att man skall göra tre gånger varje år om det är möjligt. Men samma torá förbjuder en enuck, d v s en som är kastrerad, att bli proselyt och att tillbe i templet, (5 Mos.23:1).

Ordet för ”enuck” i de arameiska manuskripten är ”m´haimna” som kan betyda ”enuck” men också ”troende” eller ”from”. Om man byter ut ordet ”enuck” och sätter in ”from” istället, får det hela mening och logik. Dessutom brukar en enuck inte ha hand om skattkammaren, utan ett harem av kvinnor.

Matt.19:24 & Mark.10:25 & Luk.18:25

 ”Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." (Sv. Folkb.)

Ordet för ”kamel” i de arameiska manuskripten är ”gamla” som kan betyda ”kamel” men också ”tjockt rep”. Det är uppenbart att rep/nålsöga har ett samband, vilket kamel/nålsöga saknar.

En annan företeelse som visar på en bakomliggande semitisk text är s k ”splitword”. Det innebär att ett arameiskt ord har två eller flera olika betydelser och att detta gett upphov till olika grekiska textvarianter. Låt oss se på några av dessa:

1 Petr. 3:13

”Vem kan göra er något ont, om ni ivrar för det goda.” (Sv. Folkb.)

Vissa bibelöversättningar (ALT, Darby, KJV , LITV) använder ordet ”imitators” (grek. mimetai). ”…become imitators of that which is good”.

Andra översättningar (APM, NASB, NIV, RSV) har ”zealous”

(grek. dselotai). ”…if you prove zealous for what is good”.

Vissa grekiska manuskript har alltså ”mimetai” och andra har ”dselotai”.

Det arameiska ordet är ”tanana” som kan betyda antingen ”imitatör” eller ”ivrig”. Detta är en indikation på att det finns en bakomliggande arameisk text i de grekiska manuskripten.

1 Kor.11:10

”Därför skall kvinnan ha en makt på huvudet för änglarnas skull”.(Sv. Folkb.)

KJV, Webster, Geneva säger: ”For this cause ought the women to have power on her head becouse of the angels”.

NLT, AMP, Wycliffe översätter: ”So a woman should wear a covering on her head as a sign of authority becouse the angels are watching”.

Varför översätter vissa med ”makt” och andra med ”täckelse”?

Nu råkar det vara så att det arameiska ordet ”sholtana” betyder ”power” (makt), men det kan också referera till en ”covering” (täckelse).

I de flesta fallöversätts ”sholtana” just med ”kraft”, ”makt” och så har det ofta översatts till grekiska, men ”sholtana” har en andra betydelse av hur makt visas på en person. På en kung är hans krona hans täckelse men samtidigt hans auktoritet/makt. När det gäller kvinnan i 1 Kor.11:10, så innebär det att ”sholtana” kan uppfattas att hon skall täcka sitt huvud och att det ger henne en auktoritet.

Luk. 13:24

”Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men skall inte kunna det.” (Sv. Folkb.)

”Kämpen för att komma in genom den trånga dörren”. (1917 års övers.)

KJV skriver. ”Strive to enter in at the strait gate: for many, I say unto you, will seek to enter in, and shall not be able.”

NIV skriver: ”He said to them, ”Make every effort to enter through the narrow door, becouse many, I tell you, will try to enter and will not able to.”

Översättningar som har ”port” är ALT, Douay-Rheims, Geneva, KJ21, KJV, LITV, Webster, NKJV m fl.

Översättningar som har ”dörr” är bl a: AMP, ASV, BBE, DARBY, NASB NIV RSV.

Båda sammanställningarna av Textus Receptus och även den bysantinska majoritetstexten har ”port” (grek. pyles), medan den Alexandrinska texten har ”dörr” (grek. thyras).

Nu råkar det vara så att det arameiska ordet ”tarea” kan översättas både som ”dörr” eller ”port” vilket visat sig i de olika grekiska översättningarna. Ännu en indikation på en semitiskt grundtext.

Rom. 8:24

”Ty i hoppet är vi frälsta , men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp.” (Sv. Folkb.)

MSG säger: ”That is why waiting does not diminis hus, any more than waiting diminishes a pregnant mother. We are enlarged in the waiting. We, of course, don´t see what is enlarging us.”

KJV säger: ”For we are saved by hope: but hope that is seen is not hope: for what a man seeth, why doth he yet hope for”?

Roten till det arameiska ordet ”saky” har flera betydelser, bland annat ”hoppas” och ”vänta”. I den arameiska NT läser vi: ”For if we see it, do we hope for it”?

Det finns grekiska manuskript där man använder ”elpis” (hopp) och andra har ”dechomai” (vänta). Ännu en indikation på att grekiskan har en bakomliggande text.

Jakob 5:16

”Bekänn alltså era synder inför varandra och be för varandra så att ni blir botade”. (Sv. Folkb.)

Detta är ett av de många exempel på ord som har flera betydelser på arameiska och som därför getts olika grekiska ord i olika manuskript.

Den alexandrinska texten har i grekiskan ”hamartia” (synder), medan den bysantinska majoritetstexten har valt ordet ”paraptoma” (överträdelser).

Det arameiska ordet är transkriberat ”sakh-lowth-khon”. Här har alltså två olika grekiska ord kommit från ett arameiskt ord med flera betydelser.

Luk. 14:26

”Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge.” (Sv. Folkb.)

Detta är ett bra exempel eftersom det löser ett problem och en motsättning i den grekiska texten, den att vi måste hata våra närmaste, ja till och med oss själva, för att vara en lärjunge till Jeshua.

Det ord som används i grekiskan är ”misei” som betyder ”hata”, ”avsky” eller ”ringakta”. Hur går det ihop med den övriga undervisningen att vi skall hedra vår far och mor och älska vår nästa som oss själv?

Det ord som används i arameiskan är ”sone”, som betyder

”sätta åt sidan” (eng. ”put aside”).

En korrekt översättning av Luk. 14:26 bör vara: ”Om någon kommer till mig och inte sätter åt sidan sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge”.

Detta är också i harmoni med 1 Joh. 4:20: ”Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare.”

Mark. 13:30

”Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer”. (Sv. Folkb.)

Engelska översättningar brukar använda ordet ”generation” istället för ”släkte”.

Den svenska översättningen uppfattas ofta, liksom den engelska, som om det släkte som ser det som inleder tidens slut, inte skall dö innan Messias kommer. Andra tolkar det som att de som såg Israel födas 1948 skall inte dö förrän Messias kommer.

Det ord som används i grekiskan är ”genea” som betyder ”släktled”, ”generation”, ”härkomst” eller ”efterlevande”.

Svaret får vi i den arameiska texten där vi inte har ordet för ”generation”, utan ordet ”sharvtho” som betyder ”familj” eller ”familjegren”. Detta ord kan användas för att beskriva ett folk som en helhet eller en gren av ett folk. Medan det grekiska ordet syftar på en tidslängd, så har ”sharvtho” inte denna tidsbestämning, utan det kan gå lång tid och vi är fortfarande inom ”sharvtho”.

Jesus satt på Oljeberget mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom. Då frågade de: "Säg oss när detta skall ske? Och vad är det för tecken som visar när allt detta till sist kommer att hända?" (Sv. Folkb.)

Vilka talade Jeshua till? Vilket folk tillhörde lärjungarna?

De var judar och lärjungar till Messias.

”Amen säger jag er: Denna familj (detta folk) skall inte förgå förrän allt detta händer”.

Luk.13:33

”Men idag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare. Ty en profet kan inte dödas någon annanstans än i Jerusalem.” (Sv. Folkbibeln)

I denna vers har man förmodligen gjort en förväxling vid översättningen till grekiska mellan ”vandra” och ”arbeta”. Det grekiska ord som används betyder ”gå” eller ”vandra”, men det ger inte mening åt sammanhanget, eftersom han i versen tidigare talade om det arbete som han måste utföra.

Motsvarande ord i arameiska Pershitta är ”aseor”, som betyder ”arbeta”.

Roten till detta ord har många betydelser som: besöka, resa, att arbeta och påverka. Här är några ord som kommer från denna rot: Biskop (han reser och besöker), handling (eftersom den påverkar).

Jeshua talade här om att han måste göra de gärningar han blivit sänd för att göra, inte om hans vandringar. Det är tydligt att Zorba (så kallas de okända som översatt NT till grekiska) missförstått ”aesor” och översatt det med ”vandra”.

Luk.19:17-19

”Då sade kungen: Bra, du gode tjänare. Eftersom du har varit trogen i det minsta skall du härska över tio städer. Den andre kom och sade: Ditt pund har gett fem pund till. Kungen sade till honom: Du skall härska över fem städer.” (Sv. Folkbibeln)

Denna text handlar om en förnäm man som åkte bort för att få konungslig värdighet. När han blivit kung återkommer han och vill att hans tjänare redovisar vad de gjort med de pund som de anförtrotts. De som förvaltat dem så att de förmerats blev belönade med att styra över städer.

Den arameiska texten säger att tjänarna blev anförtrodda små mynt som heter ”menin”. När den förnäme mannen kommer tillbaka som kung ger han dem ”kakrey”, det största myntet av silver eller guld, så tungt att ett enda mynt är vad en man orkar bära. Översättarna gjorde troligen ett misstag när de förväxlade det arameiska ordet ”kakra” (pl. kakrey)  = stort mynt, med ”karkha” som betyder ”provins”. Skillnaden i arameiskan mellan dessa två ord är i stort sett bara en prick och de kan lätt förväxlas.

Det är inte heller troligt att en förnäm man har så många städer under sig att han kan dela ut så många. Det troliga är att det handlar om en man som skulle upphöjas till att bli en stads-kung, en som endast regerade över en stad.

Något som var karaktäristiskt för Österns länder var att man först anförtrodde en mindre summa för att se om förvaltaren var ärlig och duktig. Texten säger att det var på grund av deras förmåga att förmera sina små mynt genom att göra affärer, som de blev belönade med en större summa pengar. Att vara en god affärsman är ju inte heller vad man främst söker när man vill ha en styresman över en stad.