Tre typer av handpåläggningar
|
Vi skall fortsätta med grunden i Messias lära.
Hebr 6:1: "Låt oss lägga bakom oss de första grunderna i Messias lära och föras till fullkomlighet. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud. Med undervisning om reningar och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom."
Detta är sex punkter som utgör grunden i läran om Messias eller Messias lära. Man kan också säga, grunden i den messianska tron. Vi har redan talat om de tre första. Vi har talat om sex steg till sann omvändelse. Det andra som vi har berört är fem sidor av tron. Och vi har talat om fyra olika dop, eller reningar. Nu kommer vi till läran om handpåläggningar. Nästa gång blir det två uppståndelser och till sist, en evig dom.
Vi skall här se på tre typer av handpåläggning.
Eftersom Gud har skapat människan till sin avbild borde det ju finnas något som säger att Gud lägger sin hand på människor, eller på sina barn. Han har sagt att vi skall lägga händerna på människor och eftersom vi är lika honom så borde det finnas en källa till handpåläggningen i själva Fadern. Jag har funnit en del bibelställen som nämner om detta. Bibeln talar ganska mycket om "Herrens hand". Några gånger står det att "Herrens hand" skall komma över dig.
Det talas ofta om domshandlingar när Guds hand kommer över någon. Men inte alltid.
2 Mos 7:4 säger: "Jag skall lägga min hand på Egypten" .
Då vet vi att det var frågan om stora straffdomar och väldiga under och tecken. Men genom denna handpåläggning blev också Israels barn förda ut från fångenskapen. Dom kan alltså ha med handpåläggning att göra. Något annat ser vi i 2 Kung 3:15: "Men hämta hit någon som spelar harpa. Och när harpospelaren spelade kom Herrens hand över honom." Jag har sett på den hebreiska texten och man kan lika gärna översätta: "Herrens hand kom på honom". Guds hand lades på profeten. Jag tror att han kände det rent fysiskt. Den hebreisk/messianska tron handlar inte bara om teorier utan det är en fråga om erfarenheter. När vi går in i Bibelns budskap måste vi vara medvetna om att det känns och hörs och det märks när Gud gör någonting. Det är inte bara ideologier utan det händer något kraftigt något verkligt. Så fort harpospelaren spelade så kom Herrens hand på Elisa. Harpoljudet kan förlösa Guds hand.
"Herrens ord kom till prästen Hesekiel, Busis son i Kaldeernas land vid floden Kebar. Och Herrens hand kom där över honom, (på honom)" , Hes 1:3.
Jag tror att det var något konkret. När man läser om Hesekiel, så hade han otroliga och mäktiga upplevelser. Herren tog en gång tag i hans hårlock, den hårlock som han hade vid örat, och flyttade honom från Babylon till Jerusalem. En minst sagt hårresande upplevelse. Hesekiel fick verkligen uppleva Guds kraft.
När Guds hand läggs på profeten så får han också profetisk uppenbarelse.
Han får kraft och han får uppenbarelse. I Hes 3:14 läser vi om samma sak.
"Anden lyfte upp mej och tog tag i mej och jag fördes bort..."
Herrens hand tog tag i honom och han flög. Detta var ingen andlig resa, detta är fysiska upplevelser. Vers 14: "Anden lyfte upp mej och tog tag i mej och jag fördes bort bedrövad och upprörd i min ande, och Herrens hand var stark över mej. Jag kom till dem som förts bort till Telaviv, de som bodde vid floden Kebar. Jag slog mej ner där de satt och stannade där bland dem i sju dagar, djupt bedrövad."
Plötsligt dök det upp en man från ingenstans och satte sig där. Här står det också att Herrens hand var på profeten. Hes 3:22: "Herrens hand kom över mej där, och han sade till mej: "Stig upp och gå ut på slätten. Där skall jag tala med dig." Också här står det att Herrens hand kom över honom och han befalldes att gå ut på slätten för att där få höra Herrens ord. Likadant i Hes 8:1. Det finns fler texter i Hesekiel som nämner "Herrens hand". "När jag i det sjätte året, på femte dagen på sjätte månaden satt i mitt hus, och de äldste i Juda satt hos mig, kom Herrens, HERRENS hand över mig", Hes 8:1
Ordagrant står det: "Föll Herrens, HERRENS hand på mig". Detta måste ha varit en mycket stark upplevelse att känna Herrens hand falla över sig.
Vers 2: "Och jag såg där en gestalt som till utseendet liknade en eld..."
Hesekiel fick mycket starka andliga upplevelser som vi kan känna en viss avund över, men Herrens hand kan komma också över dig. Så bli inte förvånad om du känner något på huvudet, det kan vara Herrens hand.
I Esra 7:6 "Denne Esra var skriftlärd och mycket kunnig i Mose lag, den lag som HERREN, Israels Gud, hade givit. Kungen gav honom allt han begärde, eftersom HERRENS, hans Guds, hand var över honom.
Här ser vi att Guds handpåläggning gav favör hos en kung. Vers 9: "Den första dagen i första månaden blev det nämligen bestämt att man skulle lämna Babel, och på första dagen i femte månaden kom han till Jerusalem, eftersom Guds goda hand var över honom." Här ser vi att han hade framgång inför kungen och det var för att Herrens hand var över honom.
Vidare vers 28: "...och som lät mig finna nåd inför kungen och hans rådgivare och inför alla kungens mäktiga furstar. Eftersom HERRENS, min Guds, hand var över mig, fattade jag mod och samlade en del av huvudmännen i Israel för att de skulle resa med mig.
Hes 8:22 "Ty jag skämdes för att be kungen om soldater och ryttare till vårt beskydd mot fiender på vägen. Vi hade ju sagt till kungen: Vår Guds hand är över alla dem som söker honom, så att det går dem väl, men hans makt och hans vrede är emot alla som överger honom."
Det var väl en härlig vers. Guds hand är över eller på alla dem som söker honom. Vill du ha Guds hand på dig så sök honom så går det dig väl. Resultatet av Guds handpåläggning i våra liv är att det går oss väl. Det blir välgång och framgång. I detta fall hade Esra favör med kungar och myndigheter som gav beskydd på resan. Vers 31: "Vi bröt upp från floden Ahava (betyder kärlek) på tolfte dagen i första månaden för att resa till Jerusalem. Vår Guds hand var över oss och han räddade oss från fienden och bakhåll på vägen.
Här ser vi att Guds hand räddar oss från fiender som ligger i bakhåll. Det finns ett speciellt beskydd när Gud lägger sin hand på oss.
I Hes 33:22 finns ett lite annorlunda uttryck i hebreiskan, men vi tar med det också: "På kvällen före flyktingens ankomst hade HERRENS hand kommit över mig. På morgonen öppnade han min mun innan mannen kom. Min mun öppnades och jag var inte längre stum."
Här står det att Herrens hand kom över honom, och hebreiskan använder ordet "el" som betyder "till". Herrens hand kom "till" mig. Så Herrens hand kom till profeten så att han fick uppleva helande ifrån stumhet. Guds hand ger läkedom. Vi ser detta också i 1 Kon 18:46: "Men Herrens hand hade kommit över Elia, så att han band upp sina kläder och sprang framför Ahab ända till Jisreel." Han sprang omkring 3 mil. Det var ett resultat av att Herrens hand hade kommit på Elia. Här finns också uttrycket "el" som betyder "till".
Jag tror att Guds hand kom bakom och knuffade på när han sprang.
Ett betydligt senare exempel på detta var när pingstpredikanten Georg Gustavsson var i Värnamo och skulle cykla hem. Han sade till Herren: "Jag orkar inte"! Han hade betjänat många i mötet. Han bad Gud om hjälp att cykla hem. När han satt sig på cykeln behövde han inte trampa utan den gick av sig själv! Folk bara tittade och undrade vad är var. Det var Guds hand som sköt på så han slapp att trampa själv.
Så vi ser här att Guds hand kan komma över människor med dom, med profetisk ande, med uppenbarelse, med favör och framgång, med beskydd, med helande och kraftgärningar. Vi kan läsa i 1 Mos 48:14 om det första stället i Bibeln där det talas om handpåläggning. "Men Israel räckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud fastän han var den yngre, och sin vänstra hand på Manasses huvud trots att Manasse var den förstfödde. Han lade händerna i kors. Och han välsignade Josef och sade: "Den Gud som mina fäder Abraham och Isak har vandrat inför, den Gud som har varit min herde från min födsel ända till i dag, den ängel som har förlossat mig från allt ont, han skall välsigna pojkarna. De skall uppkallas efter mitt och mina fäders, Abrahams och Isaks, namn och de skall föröka sig och bli talrika på jorden."
I vers 20 står det: "Och han välsignade dem på den dagen och sade: "I dig skall Israel välsigna och säga: Gud skall göra dig lik Efraim och Manasse. Och han satte Efraim före den Manasse."
Här ser en välsignelseakt från en förälder till sina barn. Jakob hade precis innan adopterat Efraim och Manasse. Och det gick till på den tiden att man tog barnet som skulle adopteras mellan sina ben. Detta skulle visa att man liksom födde fram dem. Det står att Jakob tog dem "från sina knän". Först var det en adoptionsakt sedan en välsignelseakt. Jakob korsade sina händer och lade sin högra hand på den yngre sonen. På så sätt fick den yngre den största välsignelsen, den som var avsedd för den förstfödde. Detta såg Josef och han försökte att få Jakob att skifta sina händer. Han ville att den högra handen skulle vara på den förstfödde. Det fanns vid denna tid en tradition att lägga den högra handen på den förstfödde, detta kan vi se av Josefs reaktion. Men Jakob ville inte ändra sig. Det var nämligen en profetisk handling. Han ändrade på den naturliga förstfödelsen och ersatte den med en profetisk förstfödelse.
Föräldrars handpåläggning
Genom denna händelse finns det en tradition i Israel att varje Erev Shabbat (sabbatens början) så välsignar föräldrarna sina barn. Man lägger händerna på både pojkarna och flickorna, och när man lägger handen på pojkarna så använder man dessa ord: "Gud skall göra dig lik Efraim och Manasse".
I varje observant judiskt hem på hela jorden gör man detta varje fredagskväll, förutsatt att det finns barn närvarande. När man lägger händerna på flickorna säger man: "Herren skall göra dig lik Sara, Rebecka, Rakel och Lea".
Jakob introducerar alltså en välsignelseakt som gäller barnen i Israel, som alltsedan dess under ca 3500 år har praktiserats.
Vi ser alltså att "lägga händerna på" har också med välsignelse att göra.
Så på något sätt så räcker det inte med att tala välsignelser, utan det är också en fysisk kontakt som gör att man för över välsignelser. Därför tror jag att tidigare i 1 Mosebok där det står att Isak välsignade Jakob - ni kommer ihåg att han stal välsignelsen ifrån Esau genom att sätta djurhud på sin egen hud - då tog Isak tag i armen på Jakob, och han välsignade honom. Jag tror också att han lade ena eller båda händerna på huvudet och välsignade honom. Till välsignelsen hör också att man fysiskt berör den man vill välsigna.
Den Aronitiska välsignelsen
Denna välsignelse finner vi i 4 Mos 6:22: "Herren talade till Mose. Han sade: "Säg till Aron och hans söner: När ni välsignar Israels barn skall ni säga till dem: Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid. På detta sätt skall de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem."
Denna välsignelse används också i Israel, inte bara från prästerna i templet, utan den används också av varje husfar, eftersom varje husfar räknas som präst för sin egen familj. Och då använder han den här välsignelsen. Han lägger Den Eviges namn på sin fru och sina barn, speciellt på sabbaten, men det kan göras varje dag. Jag gör det varje dag innan barnen går till skolan. Jag lägger min hand på deras huvuden, höger hand, och så uttalar jag denna välsignelse över dem. Jag läser den på hebreiska, sedan vet jag att de är beskyddade och välsignade den dagen. Finns det ingen far så får mor göra det med sina barn. Laban kysste sina döttrar i 1 Mos 31:55 och välsignade dem. Jag undrar vad han sa, men det står inte. Men det är intressant att se att detta är en mycket gammal sed, som inte bara finns i Israel. Laban var av Sems släkt, så det fanns säkert en tradition av välsignelse från Noa.
Vi läser ifrån 1 Mos 31:55: "På morgonen steg Laban upp tidigt, och när han hade kysst sina barnbarn och sina döttrar och välsignat dem, gav han sig iväg och återvände hem." Här ser vi att han kysste och välsignade dem. Och naturligtvis vidrörde han dem. Det är också en fysisk beröring i samband med välsignelsen. Det är möjligt att han också lade sina händer på sina döttrar. Personligen tror jag att han gjorde det. Detta är en mycket gammal sed, vi talar nu om ca 4000 år tillbaka i tiden. I 2 Mos 29:10 hittar vi ett annat sammanhang när det gäller handpåläggning. "Du skall föra fram tjuren till uppenbarelsetältet, och Aron och hans söner skall lägga händerna på tjurens huvud." Det var nog ingen spansk tjur, då skulle de förmodligen lagt fötterna på ryggen istället. Här skulle händerna läggas på tjurens huvud. "Sedan skall du slakta tjuren inför Herrens ansikte vid ingången till uppenbarelsetältet".
Vers 15:"Du skall ta den ena baggen, och Aron och hans söner skall lägga händerna på baggens huvud". Det kanske inte var så lätt att lägga händerna på baggen, sådana brukar gärna vilja visa sin styrka och hålla emot.
Vers 19: "Därefter skall du ta den andre baggen, och Aron och hans söner skall lägga händerna på hans huvud."
Yom Kippur - Försoningsdagen
Vi ser här i 3 Mosebok att man skall lägga händerna på varje djuroffer innan det slaktas. Handpåläggning på ett djur! Vad var syftet med detta?
När det gäller Yom Kippur, Försoningsdagen, är detta med handpåläggning mycket markant. Yom Kippur är den viktigaste dagen för Israel då dess alla synder blir överskylda genom de offer som görs denna dag. De blev överskylda under det äldre förbundet, men när Messias kom tog han bort synderna.
I vers 21 står det så här: "Och Aron skall lägga båda händerna på den levande bocken huvud och bekänna över honom Israels barns alla missgärningar och överträdelser, ja, alla deras synder. Han skall lägga dem på bockens huvud och sedan sända iväg honom ut i öknen genom en man som hålls redo för detta.
Vers 22: "Bocken skall bära alla deras missgärningar på sig ut i ödemarken, och man skall släppa bocken ute i öknen."
Vi vet enligt traditionen att man släppte bocken och sedan jagade man honom tills han störtade utför ett stup och dog. Man skulle lägga händerna på bocken och bekänna alla Israels synder. Aron och hans söner är ju präster och Aron är överstepräst, därför representerar han hela folket. Så när han bekänner Israels folks synd så är det som om hela folkets synd läggs på denna bock. Bocken tar bort synden från folket och tar ut den i öknen. Där dör bocken och synden utplånas. Uttrycket syndabock kommer härifrån. Översteprästen hade alltså makt att föra över synderna genom handpåläggning. De fördes över till ett djur genom handpåläggning och bekännelse.
Hädelse av YHWH
I 3 Mos 24 finner vi en man som hädar "Namnet". Detta är ett mycket allvarligt brott och det får ett mycket allvarligt straff. Det är dödsstraff på hädelse enligt Guds rättfärdiga lagar. De för fram mannen, och de vittnen som hört honom häda får i uppdrag att lägga sina händer på honom. Vers 14: "För ut hädaren utanför lägret. Sedan skall alla som hörde hädelsen lägga sina händer på hans huvud, och hela menigheten skall stena honom. Till Israels barn skall du säga: "Om någon hädar sin Gud, kommer han att bära på synd."
Här ser vi att vittnena som hade hört honom häda fick i uppdrag att lägga sina händer på honom. Varför skulle de lägga händerna på honom? Jo, detta har med dom att göra. Illustrerat bibellexikon nämner om detta som en domshandling. Det är samma sak som när Gud dömer. Han lägger sin hand på egyptierna så att Egypten döms för sina synder. Samma sak händer här vittnena lägger sina händer på honom och dömer honom för de synder han har begått. Därefter blir han stenad eftersom han har hädat Herren.
Naturligtvis finns det alltid omvändelse när man omvänder sig och ber om förlåtelse. Men det fanns inget bevis i skrifterna på att denne man hade omvänt sig. Och när man inte omvänder sig från sin synd måste man ta syndens konsekvenser. I detta fall är det dödsstraff. Handpåläggning kan ha med dom att göra, det ser vi i detta fall.
Leviternas invigning
4 Mos 8:10 "När du har fört fram leviterna inför den Eviges ansikte, skall Israels barn lägga sina händer på dem, och Aron skall föra fram leviterna inför Herrens ansikte som ett viftoffer från Israels barn, så att de kan förrätta Herrens tjänst."
Här ser vi att leviterna blev installerade i sin tjänst genom handpåläggning. Israels församling skall lägga sina händer på leviterna. Leviterna var representanter för folket, och denna uppgift att tjäna i templet fick de genom att folket lade sina händer på dem. Här ser vi att alla Israels medlemmar medverkar i handpåläggning. I detta fall gjorde man det på leviterna, så att dessa sedan kunde var i tjänst inför den Evige.
Handpåläggning på Josua
4 Mos 27:18:"Herren svarade Mose: Tag Josua, Nuns son, en man med ande, och lägg din hand på honom. Du skall ställa honom inför prästen Eleasar och hela menigheten, och insätta honom i hans tjänst inför deras ögon. Ge honom något av din auktoritet, så att hela Israels menighet lyder honom. Han skall stå inför prästen Eleasar, som genom urims dom skall hämta svar åt honom inför Herrens ansikte. Efter hans ord skall de dra ut och efter hans ord vända åter, han själv och alla Israels barn med honom, hela menigheten. Mose gjorde som Herren hade befallt honom. Han tog Josua och förde honom fram inför prästen Eleasar och hela menigheten, och Eleasar lade sina händer på honom och insatte honom i hans tjänst, så som Herren hade sagt genom Mose."
Vem var det som lade händerna på honom? Mose skulle lägga sin hand på honom. Naturligtvis lade han sin högra hand på Josua. Denna hand är välsignelsehanden i första hand. Gud sade till honom att lägga sin hand på honom. Vers 22: "Eleasar lade sina händer på honom och insatte honom i hans tjänst." Den spanska översättningen säger att han ställde honom inför prästen Eleasar inför hela menigheten och sedan lade han sina händer på honom. Det verkar som att det kan betyda båda delarna här. Enligt den hebreiska texten var det Mose som lade sina händer på honom. Han ställde honom inför Eleasar och lade sina händer på honom. Så står det i den hebreiska texten. Det viktiga var att han fick handpåläggning för att insättas i tjänst.
Eleasar var ju översteprästen Arons efterföljare, och när Aron hade dött trädde hans förstfödde son Eleasar in i sin faders ställe. I detta fall ställdes Joshua inför folket och inför Eleasar. Anledningen till att folket skulle vara med vid handpåläggningen var den att folket skulle se att Mose hade lagt sina händer på Joshua. Varför behövde de se detta? Jo, för då såg allt folket att han blev insatt i tjänsten och han fick auktoritet. Men i detta fallet var det inte tillräckligt med att bara se att han var deras ledare. Joshua behövde en speciell utrustning ifrån himmelen för att kunna göra det arbete som skulle göras. Det var inte en enkel uppgift att ta över efter Mose.
Vi läser i 5 Mos 34:9: "Joshua Nuns son var fylld av vishetens ande, ty Mose hade lagt sina händer på honom. Och Israels barn lydde honom och gjorde som Herren hade befallt Mose."
Resultatet av att Mose lade sina händer på honom var att han blev fylld med vishetens ande. Den ande som var över Mose kom nu också över Joshua.
En profetisk ande hade tidigare kommit över de sjuttio äldste. Gud tog då lite av den ande som fanns över Mose och fördelade den över dessa sjuttio äldste. Även de som inte var närvarnade fick del av denna ande.
Så när vi genom handpåläggning insätter någon i tjänst så bör det finnas med en ingrediens av utrustning för tjänsten också. Inte bara det att folket skall se att han är ledaren. Det måste också finnas en andlig utrustning en överföring av auktoritet och visdomens ande för att kunna vara en ledare.
Elisas kroppspåläggning
2 Kung 4:34 är en intressant text. Det står inte så mycket om handpåläggning till helade i Gamla testamentet. Men det finns någon text som kan tolkas som det. Kommer ni ihåg den lille pojken som dog? 2 Kon 4:32: "När Elisa kom in i huset, fick han se att pojken var död på hans säng. Då gick han in och stängde igen dörren om dem båda och bad till Herren. Han steg upp i sängen och lade sig över pojken, så att han hade sin mun på hans mun, sina ögon på hans ögon, och sina händer på hans händer. När han så lutade sig över honom blev pojkens kropp varm. Därefter gick han fram och tillbaka i rummet och steg sedan åter upp i sängen och lutade sig över honom. Då nös pojken sju gånger, och sedan slog han upp ögonen."
Här ser vi att "kroppspåläggning" medverkade till att den här pojken fick livet tillbaka. Var det för att hans kropp skulle bli varm? Jag tror inte det. Det var en överföring av himmelsk energi. Detta kan man göra med olika delar av kroppen, men vanligtvis använder man händerna. Jag har varit med om att kroppen för över helande kraft, gudomlig energi ifrån himlen. Genom att krama om en människa kan man föra över någonting till någon annan. Detta kan givetvis vara både positivt och negativt. Här behövs det vaksamhet så att vi inte omfamnar vem som helst. Jag är personligen emot att alla tar varann i hand i ett möte. Man vet inte alltid vilka människor som finns med. Om det däremot är bara kända människor går det bra. Men andemakter kan överföras genom kroppskontakt. Var försiktiga med att ta varann i hand och ställa sig i ringar.
Det kan vara bra att känna till det här. Kan man föra över synd till en bock, kan man också föra över andra andliga saker vid beröring. Nu är det så här att när man är full av Guds Ande har man ett "övertryck". Det är svårt att föra in en bommullstuss i en ballong som är uppblåst. Är du full av Guds Ande så har du övertryck, och det är svårt för onda andar att komma in. Men om du är tom, om du är ledig och inte full av Guds Ande, om du har synd i ditt liv, då är du mottaglig för andra makters inflytande. Därför praktiserar även ockultister och satanister handpåläggning.
Vi ser att Elisa förde över Guds kraft till pojken så att han fick liv. Vi ser också i kap 5:11 att Naaman, som hade spetälska, hade tänkt att profeten skulle lägga sin hand på honom. Denna tanke att händer kan föra över helande fanns även på Gamla testamentets tid. I 2 Kon 13:16 ser vi att Elisa lägger sina händer på den unge kung Joabs händer, sedan säger han till honom skjut med pilen åt öster. "Och han sade till Israels kung: Fatta bågen i din hand. När han hade gjort detta, lade Elisa sina händer på kungens händer. Sedan sade han: Öppna fönstret mot öster! När han hade öppnat det, sade Elisa: Skjut! Och han sköt". Här ser vi att profeten lade sina händer på kungens händer. Detta var något av en profetisk handling så att kungen kunde skjuta en pil mot öster, och att den pilen gav makt i andevärlden så att han skulle kunna vinna seger mot araméerna. Detta på grund av att han hade gjort denna profetiska handling under Elisas auktoritet. Det fördes över något av Elisas kraft genom handpåläggning till kungens händer. Vi ser att alltid när det talas om handpåläggning så finner vi detta med identifikation. Detta ord sammanfattar hela begreppet handpåläggning. Identifikation! Man identifierar sig med den man lägger handen på, det blir en koppling. Vi skall sammanfatta det vi sagt och dra några slutsatser. Vi har alltså tre huvudpunkter. Handpåläggning kan kanaliseras inom tre olika områden.
Överföring av synd, eller dom.
När prästerna lade sina händer på bocken, syndabocken, så var detta en profetisk förebild på Messias. Det står också om påskalammet i Egypten att hela Israels menighet skulle slakta det mellan de två aftnarna, klockan tre på eftermiddagen. Hela Israel skulle slakta påskalammet. Israel representeras av ledarskapet. När översteprästerna med flera stod och ropade att Jeshua skulle korsfästas, så var det en prästtjänst som offrade lammet. Det var en form av "handpåläggning" och då fördes Israels synd över till Jeshua, men även hela världens synd eftersom Israel representerar alla nationer. Så hela världens synd fördes över till Jeshua, som är uppfyllelsen av både påskalammet och syndabocken. På så sätt blev synden överförd till honom genom att han blev spikad upp på trä. Han blev vår ställföreträdare och sonade vår synd.
Överföring av välsignelser
Vi ska se på några skriftställen som kan vara intressanta i Kungliga koden (NT). Matt 19:13: "Sedan bar man fram barn till Jeshua för att han skulle lägga händerna på dem och be."
Det är intressant att denna tradition fanns i Israel. Man kom alltså fram med barnen till Rabbinen för att han skulle lägga sina händer på dem och välsigna dem. Vissa kanske trodde att han var Messias eller att han var en stor Rabbin, därför kom de till honom med barnen. Det fanns olika uppfattningar om vem han var. Det var inte så många som trodde att han var Messias, men att han var en stor profet det förstod man. Man gick alltså till en gudsman för att få handpåläggning för sina barn. Det fanns något där som överfördes till barnen.
"Lärjungarna visade bort dem, men Jeshua sade: Låt barnen komma till mig, och hindra dem inte för himmelriket tillhör sådana som de. Och han lade händerna på dem och gick sedan därifrån."
Om man jämför texten i Markus evangelium ser vi att det står: "Han lade händerna på dem och välsignade dem". I Matteus stod det att han bara lade händerna på dem. Vi läser vers 13, det är alltså från Petrus synvinkel. Han hade ofta ögonen med sig och såg detaljerna. Det kan man läsa om i Markus evangelium. Markus är ju Petrus sekreterare. Så Markus evangelium är Petrus evangelium. Petrus såg detaljer och då skrev han sådant som inte de andra lagt märke till. Mark 10:13: "Man bar fram små barn för att han skulle röra vid dem." Här står det bara att han skulle röra vid dem, inte lägga händerna på dem. Det är inte bara händerna som kan välsigna det kan också vara bara beröring. En man eller kvinna som är fylld av Guds ande har möjlighet att föra över Guds kraft till människor som rör vid deras kroppar. Det kan ibland vara så starkt att man inte ens behöver röra vid dem, utan bara utstrålningen förmedlar Guds kraft. Ett exempel på detta har vi i Petrus när hans skugga föll eller när han kom gående med den utstrålning som han hade, blev människor friska på sidan av vägen. De försökte komma nära Jeshua så att han fick röra vid dem. "Men lärjungarna visade bort dem, då blev han upprörd och sade till dem: Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, ty Guds rike hör till sådana. Amen, säger jag er! Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, kommer aldrig dit in. Och han tog upp dem i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem."
Det var ingen religiös handling, utan en stund av gemenskap med Jeshua och barnen. Närhet, glädje och en familjestämning. Jeshua sade något till dem, han kanske läste välsignelsen över barnen: "Må Den Evige välsigna dig och bevara dig, må han låta sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig, Den Evige vände sitt ansikte till er och give er frid." Eller kanske han sa: "Herren skall göra dig som Efraim och Manasse som Sara osv."
Vi vet inte vad han sade, men eftersom han följde de judiska traditionerna gjorde han det säkert här också. Om det hade varit något annorlunda hade det säker blivit skrivit. När han välsignade dem talade han ut ord av kraft. Vad är egentligen en välsignelse? Ord av kraft kan göra så att två människor förvandlas till 6 miljarder. Gud välsignade Adam och Eva, och de hade kapacitet att förökas så oerhört. Det är intressant att se att välsignelse har sådan kraft i sig. Abraham blev välsignad. Isak och Jakob blev välsignade. Israels folk blev välsignat. Kraften i välsignelsen har gjort att det judiska folket finns kvar. Det finns inget annat folk på jorden som har överlevt sådana saker som det judiska folket har gjort. Och det är på grund av välsignelsen som vilar över detta folk som gör att de överhuvudtaget finns kvar. Så välsignelseord som talas ut över en människa har en oerhörd kraft. Död och liv har tungan i sitt våld, och den som brukar den får äta dess frukt. Det är likadant med förbannelse. Den kan förstöra en människas liv.
Så när Jeshua välsignade barnen undrar jag vad som hände? Vad blev det för resultat i deras liv. Kanske blev de framtidens ledare eller nyckelpersoner i den messianska väckelsen som vi läser om i Apostlagärningarna. Det är inte bara lite fina, gulliga religiösa ord man uttalar. Utan det är något verkligt som händer när en välsignelse uttalas över en människa. När föräldrar välsignar sina barn och lägger händerna på dem händer det någonting speciellt. Ibland kommer det mammor som säger: Kom och hjälp mig att be för min son! Nej, säger jag! Du är mycket bättre på att be för din egen son än vad jag är. Du är mamma till ditt barn och Gud har gett dig kapacitet att be på ett sätt för dina barn som inte jag kan. Du har mycket större hjärta för dina barn än vad jag har. Därför är du den bästa förebedjaren. Föräldrarna har en mycket stor uppgift angående barnen och deras framtid. När vi lägger händerna på våra barn så kan vi föra över kraft så att de får en ljus framtid. Vi kan också föra över helande genom handpåläggning.
Handpåläggning förmedlar helandeunder
Matt 9:18: "Medan Jeshua talade till dem, kom en synagogsföreståndare och föll ner för honom och sade: Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen."
Han kände till den makt som fanns genom handpåläggning, även på en död människa.
Mark 16:18:"Dessa tecken skall åtfölja dem som tror. På de sjuka skall de lägga sina händer och de skall bli friska."
Luk 4:40: "Vid solnedgången kom alla till honom med dem som led av olika sjukdomar ,och han lade händerna på var och en av dem, och botade dem.
Vers 41: "Onda andar for även ut ur många, och de ropade: Du är Guds son."
Här ser vi att genom handpåläggning manifesterades onda andar i dessa människor. Så den kraft som fördes över från deras kroppar gjorde att andarna blev utmanade och reagerade och började skrika.
I Apg 28:8 ser vi att Paulus, eller Shaul som var hans hebreiska namn - judar har för det mesta två namn, ett namn som används för utomstående och ett som används inom det egna folket. Så Paulus hette Shaul hela sitt liv bland judar. Vi kan kalla honom för Paulus eller Shaul. "Publius far låg just då sjuk i hög feber och svår diarré. Paulus gick in till honom, bad och lade händerna på honom och botade honom. Efter den händelsen kom också andra sjuka till honom på ön och blev botade."
Det är intressant att se att först bad han, sedan lade han händerna på de sjuka. Jag tror inte det är riktigt bibliskt att be till Gud under tiden man lägger händerna på någon. Utan först ber man sedan när man fått grönt ljus ifrån himmelen lägger vi händerna på de sjuka och botar dem. Detta tror jag är mer bibliskt. Vi skall se lite mera på olika skriftställen om detta. Exempelvis Petrus när han skulle väcka upp Dorkas från de döda: "han bad och sedan vände han sig mot den döde: Tabita stå upp."
Du kan aldrig ge någonting du inte har fått. Du måste först ta emot helandets gåva eller kraftgärningarnas gåva för att sedan kunna förmedla vidare. När du har det kan du ge det vidare. Det står här att det var Paulus som botade honom. Vers 8: "han bad och lade händerna på honom och botade honom.
Det står inte att Gud botade honom. Genom bönen fick han detta från Gud och förmedlade sedan vidare det som han fått. Av nåd får vi och av nåd ger vi vidare. "Efter den händelsen kom också andra sjuka på ön till honom och blev botade.
Handpåläggning
förmedlar Andedop
Jag har sett många människor bli botade genom handpåläggning, men även genom att bara tala ut ord över en människa. Apg 8:14: "Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord."
Vad gör man när man tar emot Guds ord? Man börjar tro. De hade fått tro i sina hjärtan och tagit emot Jeshua och blivit frälsta. De hade fått upplevelsen att få Guds Ande i sig. Den som inte har Guds Ande är inte född på nytt, eller frälst. Så de hade redan upplevt pånyttfödelsen, de hade fått Guds Ande i sig. Annars fanns det ingen anledning att döpa dem. Trots att de hade Guds Ande i sig, hade de inte haft upplevelsen av att Anden hade kommit över dem.
Men när de trodde på Filippos förkunnelse om Guds rike och tro på Jeshua Messias lät de döpa sig, både män och kvinnor. De trodde accepterade att Jeshua är Herre och trodde att han hade blivit uppväckt från de döda.
"Också Simon kom till tro, och när han hade blivit döpt höll han sig till Filippos. Han blev mycket häpen, när han såg de stora tecken och kraftgärningar som utfördes. ...sände de dit Petrus och Johannes. Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, eftersom Anden inte hade fallit på någon av dem. De var endast döpta i Herren Jesu namn. Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande. När Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar och sade: Ge också mig denna kraft, så att den jag lägger händerna på får den helige Ande. Petrus sade till honom: Till fördärvet med dig och dina pengar, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för pengar." Apg 8:13-20
Vad var det för Guds gåva? Vad var det han ville ha? Han ville ha gåvan att lägga händerna på andra så att de fick den helige Ande. Han ville ha makt! Det är trolldomen i ett nötskal, inflytande över människor. Det var det som Petrus genomskådade och fördömde så hårt.
"Du har inte någon del eller lott i den här saken, eftersom ditt hjärta inte är uppriktigt inför Gud. Vänd dig därför bort från din ondska och be till Herren. Kanske skall han förlåta dig vad du tänker i ditt hjärta. Jag ser att du är förgiftad av bitter galla och bunden med orättfärdighetens band. Simon svarade: Be ni för mig till Herren, så att inget av det ni har sagt kommer över mig." Apg 8:21-24
Det verkade som att han inte omvände sig utan föll tillbaka i sin ockultism, och var ett mycket starkt hot mot den messianska rörelsen. Herrens tjänare hade här gåvan att lägga händerna på människor så att Anden föll över dem.
Apg 9:12: "I en syn har han sett en man som heter Ananias komma in och lägga händerna på honom för att han skall se igen."
Här är det en vanlig lärjunge som lade sina händer på Shaul och han fick sin syn åter. Det står inte att han var någon speciell lärare eller apostel eller någon stor ledare. En lärjunge vilken som helst kan lägga händerna på en annan för att han skall bli frisk.
Vers 17: "Då gick Ananias och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: Shaul min broder, Herren Jeshua som visade sig för dig på vägen hit, han har sänt mig för att du skall kunna se och uppfyllas av den Helige Ande. Genast var det som om fjäll föll från hans ögon och han fick sin syn igen och blev döpt. Sedan åt han och fick ny kraft."
Både helande och profetiskt budskap och den helige Ande, eller helighetens Ande blev överförd till Shaul genom handpåläggning. Så Shaul blev fylld med den helige Ande när Ananias kom och lade händerna på honom. Praxisen med handpåläggning för att bli uppfylld av den helige Ande, ser vi också på andra ställen i Apostlagärningarna.
Jag håller fast vid den karismatiska förkunnelsen att Anden kan komma över en människa vid ett tillfälle som är skilt ifrån pånyttfödelsen. Man föds av Guds Ande och efter det, eller i samma ögonblick, kan man också bli beklädd med kraft ifrån höjden. Detta kallas för Andedop
Dopet till Johannes
Ni kommer ihåg att det var många som följde Johannes i hans rörelse. Väckelsen som gick fram i Israel under denna tid var mycket stark. Det var omkring 300.000 som omvände sig och blev lärjungar till Johannes döparen. Många hade trott på hans budskap från himmelen, men man hade inte gått hela vägen till Messias. De hade stannat för de hade inte hört något mer. En del av dem bodde inte i Israel, men hade blivit påverkade när de kom till Israel under någon av högtiderna. De hade blivit påverkade av Johannes tjänst och sedan farit hem till sina respektive länder, i detta fall Efesos.
Apg 19:1-7: "Medan Apollos var i Korint kom Paulus ned till Efesus, sedan han rest genom höglandet. Där träffade han några lärjungar,och han frågade dem: "Vilket dop blev ni döpta med"? De svarade: "Med Johannes dop". Paulus sade: "Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus". När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn. Och när Paulus lade händerna på dem så kom Den Helige Ande över dem, och de talade nya tungor och profeterade, tillsammans var de omkring tolv män."
Idag döper man vanligtvis i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn, men det finns ingen skildring av dop i Bibeln som visar på en sådan doppraxis!
När kyrkofadern och historikern Eusebius läste den välkända texten från Matt 28:19 under kyrkomötet i Nicaea år 325, läste han: "...döp dem i mitt namn".
Detta verifieras av två kristna teologer, Hans Kosmola och David Flusser.
Det ser ut som om Matt 28:19 blivit manipulerad och att man senare har fört in "Faderns, Sonen och den helige Andes namn" i texten.
Apostlagärningarnas alla doptexter visar att man döper i Jeshuas (Jesu) namn. Och när Shaul lade händerna på dem, efter dopet, så kom den helige Ande över dem. De hade redan Anden i sig eftersom den som inte har Messias Ande inte tillhör honom. Dopet till Messias är en bekräftelse på att man är frälst, att man har gett sitt hjärta till Honom.
Men nu var det något som kom över dem, som fyllde dem. Andedopet är en andlig prästtjänst. Lukas kap 24 talar om detta. "Vänta i Jerusalem tills ni blir beklädda med kraft ifrån höjden", sa Jeshua. Det har att göra med invigning till prästtjänst i det himmelska tabernaklet som man är insatt i när man är född på nytt.
Vi ser här att den helige Ande kom över dem och de talade i tungor. Också i Apg 2 står det att de talade "allt efter som Anden ingav dem att tala".
Anden kommer över dig och ger dig en inspiration, men du måste ta ett steg i tro och börja tala i tungor eller att profetera allt eftersom Anden inger dig att tala. Så låt dig ledas av Anden i dessa olika gåvor av uppenbarelser som Anden ger. Det är alltså att förmedla Anden genom handpåläggning som vi ser här.
Handpåläggning förmedlar kraftgärningar
Vi kan också se att man kan förmedla kraftgärningar genom handpåläggning.
Vi ser att Jeshua lade handen på alla sjuka, och från många for det ut onda andar. Att befria en människa från en ond ande är en kraftgärning enligt Skrifterna. Det är en kraftgärning, inte helande. Det behövs mycket kraft för att befria en människa från en ond ande, det ser vi i Luk 13:10. Jeshua befriade en kvinna som hade en sjukdomsande. "En sabbat undervisade Jeshua i synagogan där fanns en kvinna som hade haft en sjukdomsande i 18 år. Hon var krokryggig."
Här ser vi att en ande producerat en krokig kropp. Och lösningen för denna människa är inte bara ett helande utan här måste anden som orsakar denna åkomma fara ut först. Och sedan kan man be för kroppen så att den blir helad. Hade nu Jeshua endast helat kvinnan så att hennes rygg blivit rak, skulle den onda anden fortsatt sitt arbete i kroppen. Det kanske hade blivit reumatism eller migrän eller värre saker som andemakter kan producera. För henne var lösningen att bli av med denna sjukdomsande. Sedan står det: "Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. När Jeshua såg henne kallade han henne till sig och sade till henne: Kvinna du är fri från din sjukdom."
Vilka ord av makt kvinnan fick höra. "Så lade han händerna på henne" .
Här ser vi att en judisk man lägger sin hand på en judisk kvinna. Det är inte vanligt i judiska sammanhang att en man berör en främmande kvinna, men här handlar det om att rädda en människa i en nödsituation. Då får man göra så. Jeshua var ute efter att uppsöka och frälsa det som var förlorat och hjälpa människor i nöd. Naturligtvis får han då röra vid henne, men går det att undvika kan det vara bra för en man att inte lägga sina händer på en kvinna och tvärtom. Kvinnor lägger sina händer på kvinnor och män på män. Men i detta fallet var det en sjukdomsdemon, och det fanns ingen med samma auktoritet som Jeshua, därför gjorde han detta. Lärjungarna var inte tillräckligt utrustade för denna uppgift ännu. Så förstår jag denna text.
"Kvinna du är fri från din sjukdom"! Han lade sina händer på henne och genast rätade hon på sig och prisade Gud.
Jag har ett exempel från Spanien. En kvinna som hade sysslat med ockultism kallade det för andligt arbete. Hon var uppe på nätterna och sysslade med dessa saker. Hon var också krokryggig och hade en puckel på ryggen. Herrens hand kom över mig och jag fick en sådan kärlek och medlidande med denna kvinna som ville så rätt, men var så förvirrad. Jag fick en ingivelse från Gud att jag skulle lägga mina händer på henne. Och samma sak hände med henne, hon bara rätade upp sig och så drevs den onda makten ut ur henne som hade producerat detta i hennes kropp. Det är underbart att se detta. Här ser vi att kraftgärningar kan bli förlösta genom handpåläggning.
Insättning i tjänst
Vi har talat om överföring av synd, överföring av välsignelser. Och nu skall vi ta den tredje delen som är insättning i tjänst. 1 Tim 4:14 visar att andliga nådegåvor kan förmedlas genom handpåläggning. Vi såg ju hur Joshua hade blivit uppfylld av vishetens Ande, eftersom Mose hade lagt sina händer på honom. Och i 1 Tim 4:14 läser vi: "Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord när de äldste lade händerna på dig." De äldste, som är ledare i församlingen, har makt att kunna förmedla profetord och nådegåvor genom handpåläggning. Det är insättning i tjänst som det handlar om här. Paulus fanns också med bland dem som genom handpåläggning insatte i tjänst.
I 2 Tim 1:6 ser vi att Paulus uppmuntrar Timoteus att inte försumma den nådegåva som finns i honom. "Därför påminner jag dig om att låta den Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig genom min handpåläggning."
De äldste fanns med men kanske det var i första hand genom Paulus denna gåva blev förmedlad vid detta tillfälle. Men Timoteus var lite blyg. I vers 7 ser vi detta: "Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande."
Så om du är full av Guds Ande har du kraft, kärlek och självbehärskning.
"Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre Jeshua och inte heller för mig" . På något sätt var han lite tillbakadragen men blev uppmuntrad att använda det som han fått. Blås liv i det du har. Du har kraft, du har kärlek och du har också självbehärskning. Skäms inte!
I Apg 6:1-7 hittar vi texten om väckelsen i Jerusalem. Och jag längtar efter att få se samma sak igen. "Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen. Då kallade de tolv till sig alla lärjungar och sade: Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden."
Ordet "borden" finns bara på ett ställe till och det är i Lukas berättelse där det talas om en bank, eftersom bord och bank är samma ord på grekiska. Bank är en judisk uppfinning, det har man tagit ifrån Torán när man lånar ut pengar. Om du lånar pengar ifrån tiondet så är det 20 % ränta på det. Därifrån kom iden att kunna låna ut pengar och ta ränta. Här talas det alltså om ett pengabord som de satt vid och delade ut pengar så att var och en kunde köpa sin mat eftersom de hade sålt sina egendomar. De väntade på att Jerusalem skulle förstöras, de visste att det skulle ske på grund av Jeshuas ord. Det var ingen idé att ha kvar sina ägodelar. Det fanns alltså en ekonomi som hjälpte de som behövde pengar. Och nu behövde de några administratörer som skulle jobba med detta i församlingen för att apostlarna skulle få mer tid för Guds ord och bönen: "Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda med Ande och vishet."
Alltså kassören i församlingen måste vara uppfylld med Guds Ande och Guds vishet och ha gott anseende. "Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst. Alla de församlade tyckte att förslaget var gott, och de valde Stefanos, en man uppfylld av tro och den helige Ande, vidare Filippos, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia." Dessa sju har alla grekiska namn, de var judar men de var uppvuxna i den hellenistiska världen. Det var dessa som skulle hjälpa de judar som inte var födda i Israel. Dessa fick då uppdraget att hjälpa sina likasinnade.
"Dessa förde de fram inför apostlarna, som bad och lade händerna på dem. Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar ökade kraftigt.
Varför? Jo, därför att ledarna fick ta tid med ordet och bönen. Då förökades lärjungarna kraftigt. Och nu fungerade ekonomin och administrationen i församlingen. "Även en stor skara präster blev lydiga mot tron." Vi ser här hur man installeras till tjänst genom handpåläggning, tjänsten att administrera pengar i församlingen.
Apg 13:1-3 talar också om en installation i samband med handpåläggning:"I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare, Barnabas, Simeon som kallades Niger, Lucius från Cyrene, Manaen, fosterbror till landsfursten Herodes, samt Saulus. När de tjänade Herren och fastade, sade den helige Ande: Avskilj åt mej Barnabas och Saulus för den uppgift som jag har kallat dem till."
Här ser vi att Paulus blev av Guds Ande kallad för Shaul, hans hebreiska namn. Han ändrade inte sitt namn och blev inte kristen, utan var jude hela sitt liv.
"Då fastade de och bad och lade händerna på dem och sände ut dem. Sedan de hade blivit utsända av den helige Ande..." Här ser vi att de blev avskilda för ett alldeles speciellt uppdrag. Det var ledarna, profeterna och lärarna i församlingen i Antiokia som fastade och bad. Varför de gjorde detta var för att få den kapacitet som behövdes för att förmedla till dessa tjänare den utrustning som de behövde för sin tjänst. Den uppfattningen får jag när jag läser den här texten. De hade en normal fastetradition i församlingen som ledare. Jag tror att de fastade två dagar i veckan. Det är normalt att en församlingsledare fastar två dagar i veckan, enligt normerna som Guds ord ger. Man kan läsa detta i gamla skrifter att under den första tiden efter Jeshua så hade man två fastedagar per vecka. Fariséerna sade att de fastade två dagar i veckan. Detta är ett normalt beteende bland ledare. Och under denna normala fastetjänst talade Anden till dem och då fick de order att avskilja dessa två, och då fastade de igen. Och i den andra fastan så tror jag de ropade till Gud om att kunna få förmedla det som de behövde innan de åkte ut. Sedan lade de sina händer på dem och förde över till dem det som de behövde. Och på så sätt installerades de i sin tjänst.
1 Tim 5:22 säger att vi inte skall förhasta oss med handpåläggning. Det är då viktigt att veta vilken typ av handpåläggning det menas. "Ha inte för bråttom med att lägga händerna på någon och gör dig inte delaktig i andras synder."
Ofta får jag denna fråga: Om jag lägger händerna på någon som har syndat, kan jag bli syndig då? Jag tror inte att detta sammanhang har med detta att göra. Timoteusbreven och Titusbreven handlar om ledarskap. Det är inte fråga om den typ av handpåläggning som skall föra över välsignelser, utan den
handpåläggning som installerar till tjänst. Paulus menar alltså: Installera inte en ledare för snabbt.
Vers 24: "Vissa människors synder ligger i öppen dag och får sin dom i förväg. Andras synder kommer först senare i dagen. På samma sätt ligger de goda gärningarna i öppen dag, och de som inte gör det kan ändå inte förbli gömda."
Tit 1:5: "När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste efter mina anvisningar. En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man..."
Vers 7: "Församlingsledaren skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig."
Det talas om att få fram ledare för Guds församling. Den som genom handpåläggning installerar en ledare är ansvarig för den ledarens liv. Och på detta sätt kunde Timoteus bli besmittad genom en förhastad insättning av en ledare. Om han sätter in en ledare och denne faller i synd blir Timoteus ansvarig för den ledaren. Var därför försiktig med att installera ledare, säger Paulus till honom.
1 Tim 5:22: "Ha inte för bråttom med att lägga händerna på någon och gör dig inte delaktig i andras synder. Håll dig själv ren."
Handpåläggning kan alltså förgrenas till tre olika områden:
Överföring av synd eller dom
Överföring av välsignelse
Och insättning i tjänst
Må Herren hjälpa oss att använda detta på rätt sätt, så att det kan bli till välsignelse. Amen!
