Lektion 4: En delad värld#

Av Ketriel Blad

Läsning: 1 Mosebok 6; Psalm 37; Romarbrevet 7

Tillhörande ljudinspelning#

Repetition av själens beståndsdelar#

Idag ska vi först repetera lite grann om av det vi sade förra gången i lektion nr. 3 och det viktigaste där, var att lyfta fram själen i människan, och vi såg på fem olika nivåer av själen och den lägsta nivån är den som finns i kroppen, som påverkar kroppen direkt och det är det som kallas “nefesh”, som man också kan höra i ordet nefesh som är som andedräkt, där man andas ut och andas in, som låter “ne-fesh”.

Sedan har vi en högre dimension av själen som i hebreiska kallas för “ruach”, som översätts som ande eller vind och sen har vi en ännu högre dimension av själen som kallas för neshamá och den är den som ligger närmast den Evige. Och dom här tre delarna, eller dom här tre nivåerna av själen, är det som Torán nämner och den använder alla tre, om människan.

När det gäller djuren, så används inte dom här tre, utav bara två av dom. Djuren har ju formats av stoft från marken och har fått en själ. I tidigare lektioner såg vi att Gud har tre skapelsehandlingar, för att skapa den värld som vi har idag.

Vi hittade ordet “bará”, som betyder att skapa, i bemärkelsen, ge existens till något som inte har existerat tidigare. Och det var först himlarna och jorden som skapades och sedan var det djurens själ skulle jag vilja säga. Inte bara det fysiska i djuren utan det finns en högre dimension i ett djur, som inte bara är fysisk, kan man väl säga, på något sätt måste vi uttrycka det här. Och sen har vi ytterligare, en skaparhandling, när det gäller människan och då är det alltså olika saker som kommer till, som inte har funnits tidigare, och där ser vi att det är en förändring, en skillnad, ska vi säga, mellan djuren och människan.

Torán och dom hebreiska Skrifterna nämner att djuren har nefesh och även ruach, ande, och då är det inte en form av ande som man tänker, i den andliga världen, utan det är ett sätt att beskriva de liv som finns i djuren och det kan vi se i berättelsen om Noach – Noa, när alla djur ska lämna arken, så säger den Evige att alla varelser som har i sig sin själ, ska lämna arken och i det sammanhanget så nämns även ordet “ruach” i förhållande till djuren (1 Mos 7:15).

Men det finns ett ord, som aldrig någonsin är kopplat med djurens själ och det är ordet “neshamá”.

Det ordet förekommer första gången när Herren skapar människan i 1 Mosebok 2:7. Och där står det att Gud blåste in “livsande” så att människan blev en levande varelse och där finner man ordet “neshamá” och det är en högre dimension av själ som djuren inte har.

Nu har vi sett på dom tre lägre uttrycken av själen, som finns i den här världen och som har olika nivåer. Men vi såg också att det finns två övre nivåer av själen, som, så att säga, ligger utanför människan, dom finns i Skaparen, och vi såg den här bilden av en glasblåsare, som då är Skaparen som uttrycks som en glasblåsare. Det står ju att han blåste livsande i den lerklump som han hade skapat, den kropp som han hade skapat och så blev människan en levande själ.

Så glasblåsaren i den här bilden är Skaparen och då såg vi att i honom fanns det ju luft i lungorna och det är ju inte det som finns i själva röret eller i glaset som nu håller på att formas. Så inom den Evige, inom Skaparen finns också ande, som är det som ger liv till människan, det finns alltså en del av människans själ som befinner sig på något sätt inom Skaparen och den delen kallas för “chajá”. Och sen har vi ytterligare en nivå av själen, som är transcendent, det vill säga utanför skapelsen på något sätt, och den finns i Skaparens sinne, i hans hjärna om vi nu får tala som hjärna som vi tänker, i hans sinne, i hans tanke och där finns den högsta delen av själen som kallas för “jechidá”, som betyder enhet. “Chajá” betyder “liv”.

Det var det vi pratade om förra gången och det här är dom fem uttrycken av människans själ.

Om man nu lägger ihop fem, som motsvarar själen, plus kroppen som är en, så får vi numret 6, och 6 är ju just människans tal och det var på den sjätte dagen som människan skapades. Så 6 har väldigt mycket med människan att göra, så den här bilden med glasblåsaren är ett sätt att förklara människans själ och dess olika nivåer, i förhållande till Skaparen.

Skapelsens dualism#

Vi går vidare när det gäller förståelsen av vad Torán lär och kommer nu in på ett försök att förstå den situation som människan lever i.

Om vi tittar på 1 Mosebok kapitel 1 vers 1, så ser vi att det står: “I begynnelsen skapade Gud himmel och jord,” ordagrant himlarna och jorden. Och det här lilla ordet i på svenska, det är det hebreiska ordet “be” som är bara en enda bokstav, bet. Och det betyder samma sak som det svenska ordet “i”.

Om ni ser på den hebreiska texten, så ser ni att den första bokstaven är bet, som är den andra bokstaven i hebreiska alfabetet.

I hebreiskan sätter man ofta ihop flera ord till ett ord. I det här fallet är ordet “be” som betyder “i” på svenska, sammansatt med ordet “reshit”, så därför blir “bereshit”, ett sammansatt ord som betyder “i begynnelsen av” ordagrant. Och “be”, första bokstaven, är ju den andra bokstaven i alfabetet, alef, bet, gimel, dalet, det är dom fyra första bokstäverna i det hebreiska alfabetet. Och då ser vi att i själva skapelsen, så använder Skaparen, bokstaven bet, för att skapa hela världen. Det börjar med två. Och det här är en princip i hela skapelsen. Denna värld är skapad med principen två, bet.

Det gör att vi måste förstå att den här världen är full av dualism, den är dubbel och vi ser det när vi fortsätter läser i 1 Mosebok, så ser vi att Gud skilde mellan mörker och ljus. Där har vi två olika, sen skilde han mellan vatten och vatten och han skilde också mellan det torra och haven. Och så ser vi att han fortsätter att skapa och gör manligt och kvinnligt och så fortsätter den här principen hela tiden.

Och om vi nu tittar på människan, så ser vi att vi också är dubbla. Vi har två ögon, vi har två öron, vi har två näsborrar, vi har två händer, två fötter och hjärnan är delar i två. Så den här dualismen är en del av den här lägre skapelsen, det blir dubbelt.

Om man går upp i andevärlden, i dom osynliga världarna som Gud har skapat, så blir den här skillnaden mindre markant, och ju längre upp man kommer, ju närmare Gud man kommer, desto mer enhet blir det och det blir till slut ett, för han är bara ett och en. Så den här splittrade världen finns i dom lägre rymderna, den lägre världen som vi lever i, och då måste vi lära oss att leva i den här situationen.

Människans frihet att välja#

Ett exempel på den här splittrade världen, den här splittrade miljön som vi måste leva i, är just att den Evige satte människan i en lustgård, i ett paradis och samtidigt skapade, eller hade skapat ett träd, som kallas för kunskapens träd om gott och ont. Här ser vi alltså en dubbelhet att det finns något gott och det finns något ont och människan fick inte äta av det här trädet, för att hon inte skulle dö. Nu fick människan på så sätt, en fri vilja. Så fri att hon till och med kunde välja att gå emot Guds bud. Om du inte har frihet att välja synden, det vill säga olydnaden, så är du inte en fri varelse, du är en robot. Nu gav Gud människan frihet, att till och med säga nej, till hans herradöme. “Jag vill inte längre lyda dig, jag vill göra vad jag själv vill, vad jag själv tycker!” Det var nödvändigt för att människan skulle välja det rätta, och på så sätt visar hon med sitt val, att hon vill tjäna Gud, att hon väljer att älska Gud, en kärlek som inte har något annat val, är ingen djup kärlek. Nu väljer människan att lyda Gud. Nu väljer människan att följa hans bud och det blir nånting väldigt starkt, något väldigt högt. Människan får också möjlighet att inte följa Gud.

Synden kom in i människan#

Från början fanns inte det onda inne i människan, men när människan åt av det här trädet, som inte är ett träd med ondska, utan det är ett träd av kunskap, det träd som förmedlar eller som utrustar människan med en förmåga att urskilja skillnaden mellan det goda och det onda. Det var alltså ett träd som ger kunskap, och du kan med den kunskapen själv bedöma om något är gott eller ont, och det var precis det som var det viktiga här.

Frestelsen för människan, var just att inte längre vara beroende av Gud, för att förstå saker och ting, utan man valde att koppla bort ifrån uppenbarelsen och gemenskapen, för att själva ta beslut, utifrån den kunskap och insikt man hade, eller skulle få, av trädets frukt. Det här är alltså begynnelsen till synden som kom in i världen genom en människa som rabbi Shaul skriver om i Romarbrevet 5:12.

Själva kärnan till vad som hände när Adam och Chavá, Adam och Eva, tog beslut om att äta av det här förbjudna trädets frukt, så var det just att man ville koppla bort ifrån Gud.

Man ville få möjlighet att ta egna beslut! Att bli Gud själv, inte så att man blev Skaparen, utan att man fick förmågan att bedöma och regera sitt eget liv, utan att underordna sig Skaparen. Så frestelsen var att bli oberoende.

Ormen sa, ni kommer att bli som Elohim, att kunna skilja mellan gott och ont och förstå och få insikt att veta skillnaden mellan det goda och det onda. Med andra ord. Ni kommer själva att kunna bestämma hur ni ska leva och kunna ta dom beslut som ni själva vill, utan att rådfråga Gud.

Det här är syndens kärna, att tänka att jag själv vill bestämma!

Människan skapades inte att vara sådan. Människan skapades för att underordna sig Guds bud, att göra vad HAN ville, tjäna Honom, uppfylla Hans syften, men nu väljer man att leva för sig själv, att koppla bort ifrån Skaparen. Det här trädet gav kunskap, den gav en förmåga åt människan att utan Guds inspiration, utan Guds uppenbarelse, utan Guds ledning, utan Guds direkta inflytande över hjärnan, kunna ta beslut och förstå saker och ting på ett själsligt sätt. Människan gjorde sig själv till Gud.

Jag brukar uttrycka det så att det finns en stol i ditt hjärta, en tron, och frågan är: Vem sitter på tronen i ditt hjärta? Vem är det som bestämmer över ditt liv? Är det Skaparen, eller är det du själv?

Det som hände med Adam och Eva, med Adam och Chavá som det heter på hebreiska, var att dom “kickade” Gud från sitt hjärtats tron, och satte sig själva på den tronen och från och med nu, genom den förmåga som dom fick av trädet, som Gud hade skapat, så kunde dom i sin själ ha en djupare förståelse för den värld som dom levde i, men det var bortkopplat från Gud.

Därför, när Gud kommer till dom och vandrar i lustgården och frågar: “Adam var är du?” Så säger han: “Jag sprang och gömde mig för jag var rädd för dig för att jag var naken.” Och då frågar Gud: “Vem har lärt dig att du är naken.”

Med andra ord, du har en kunskap, du har en insikt, du har ett förstånd som du kan använda bortkopplat från vad jag säger till dig och vad jag informerar dig om. Nu har du blivit separerad från mig, nu är vi inte längre ett, du och jag, nu tar du beslut av dig själv. Nu har du fått en insikt, och utifrån den insikten handlar du, och frågar inte mig om råd.

Det är ju inte fel att ha kunskap. Felet är att söka en kunskap för att själv kunna regera sitt liv utan Guds gemenskap, där är felet!

I 1 Mosebok 1:31 står det att “Gud såg på allt han hade gjort och se det var mycket gott.” Gud såg, att allt som han hade gjort, var mycket gott, och samtidigt så står det ju att det fanns ett träd som var i Eden med kunskap om gott och ont och det här trädet var alltså gott, det var gott att äta, trädet fanns i lustgården. Allt vad Gud har skapat har ett gott syfte.

Vad var det för gott att ha ett träd där, som kunde orsaka att människan föll i synd och kunde dö? Jo, det är just att människan får frihet att välja. Om man går ännu längre, så kan man säga att Gud visste att människan skulle ta av det här trädet, det hade han ju redan sagt från början. “Den dag som du äter av detta träd, kommer du att döden dö.”

Han hade planerat detta, inte så att han ville att människan skulle synda, om vi nu talar från den synvinkeln, utan han sammanbetar med människans val. Han ger människan frihet att välja och utifrån det valet så skapar Gud någonting, för att visa sin godhet. Och när människan väljer synden, har Gud redan skapat en väg, att bli av med synden. En väg att få förlåtelse för synden.

När människan tog den förbjudna frukten, kom döden in, både i skapelsen, på ett mer konkret sätt och i människan själv. En dödsprocess började den dag Adam och Eva tog av den förbjudna frukten och det blev också en andlig död, det blev en skilsmässa ifrån Skaparen, människan är skild ifrån Gud, har en dödssituation, på grund av att synden kom in i människan. Synden är en kraft, som finns i människan. Genom den här syndens kraft som finns i oss, kommer kroppen att dö. Men Gud har redan innan världen skapades, skapat en lösning för detta problem! Så det finns ingenting som händer, som ligger utanför Guds plan.

“Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.” (1 Mos 1:31a)

Här står det att allt var gott, även det som uttrycks som ont, trädet med kunskap om gott och ont. Så det onda fanns redan i den värld som kallas för att det var gott. Det betyder inte att det onda är gott, men det onda skapades med ett gott syfte.

Vi ska läsa i Jesaja 45 vers 7. Bibel 2000 har översatt det så här: “Jag ger ljus och skapar mörker, jag bringar lycka och skapar ofärd Jag, Herren gör allt detta.”

I Folkbibeln 2015 står det så här: “Jag formar ljuset och skapar mörkret, jag ger lycka och skapar olycka. Jag Herren, gör allt detta.”

Om man ser på den hebreiska texten där står det “Jotser or u-voré choshech, osé shalom u-voré rá” - “Han som formar ljus och skapar mörker, gör frid och skapar ont.” Man kan också säga: “det onda”. Han skapar det onda. Så allt som finns, har skapats, även det onda, och det har ett gott syfte. Vi måste förstå att det finns ett gott syfte med att skapa en dualistisk värld och syftet är att allting ska förhärliga Gud. “Allting tjänar dig.” (Psalm 119:91b B2000)

I människan, finns det två krafter, det finns någonting i oss som vill det goda och det finns någonting i oss, som vill det onda, vi är dubbla. På hebreiska kallas dom här två krafterna för “jetser hatov” som betyder “längtan efter det goda” och “jetser hará” kan översättas som “längtan efter det onda”.

Jetser hará har sitt säte i kroppen, i den fysiska materiella kroppen, längan efter det onda har sitt säte i kroppen och det är någonting som finns i själen i den lägre delen av själen. Där finns längtan efter det onda, samtidigt finns en längtan efter det goda, och den ligger i den övre, högre delen av själen.

Nu har jag inte full kunskap om alla detaljer, men såvitt jag förstår det och enligt Torán och den rabbinska undervisningen jag har fått och även som jag förstår Andens ljus, så fanns jetser hará, längtan, eller böjningen, gentemot det onda inte i Adam och Chavá på samma sätt innan dom syndade, som efter dom hade syndat. På något sätt så var dom inte underställda kraften av jetser hará, längtan efter det onda. Den kraften blev förstärkt, den längtan blev aktiverad när dom tog av den förbjudna frukten.

Och som jag förstår det, hade dom inte jetser hará aktiverad, innan dom åt av frukten. När dom åt av frukten aktiverades denna otroliga kraft inom dom, och när dom sedan fick barn, så fanns den kraften redan aktiverad i deras avkomlingar, längtan att göra det onda, i bemärkelsen att inte vilja lyda.

Vi ser det här i små barn, som får ett bud, en befallning, “gör inte det”. Då verkar två krafter i det barnet, låt oss säga tre krafter.

En kraft säger så här: “Jag vill göra vad jag själv tycker, jag ska göra precis det som sas till mig att jag inte får göra, jag vill bestämma.” Det är jetser hará, som inte underordnar sig, inte lyder regler och lagar och inte heller kan göra det (Rom 8:7b).

Och det finns också en annan kraft i barnet och i alla människor, och det är upptäckarglädjen. Man vill se vad som händer och då är det också en positiv kraft att man vill göra någonting för att se, vad det blir för resultat av det. Men det är inte jetser hará.

Och så finns det den tredje kraften som säger att “jag måste lyda” och speciellt om barnet lär sig att när man är olydig, så blir det negativ konsekvens, det blir ett straff, så överväger man då om man ska va olydig, för man lär sig om jag är olydig så blir det en negativ konsekvens av olydnaden. Då kanske man tänker efter, innan man är olydig om man tycker det är värt att få det här straffet, så det finns många känslor och många tankar när det gäller dom här sakerna. Den högsta formen av lydnad är när man gör det av kärlek, inte av tvång, vilket är det ädlaste uttrycket för jetser hatov – önskan att göra det goda.

Människans valmöjlighet#

Om vi nu tittar på dom texter som vi har haft som läxa tills idag. Vi hade tidigare läxa kapitel 4 i

1 Mosebok och då såg vi ju där att konflikten mellan Kajin och Hevel, Kain och Abel var väldigt stark och det var någonting som hände i Kain, i Kajin och i kapitel 4 och vers 6 står det: Den Evige sade till Kajin: “Varför är du vred, och varför sänker du blicken? Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt, ligger synden vid dörren, dig ska den åtrå, men du ska råda över den.”

Här ser vi då att det finns en kraft inom Kajin som gör att han blir arg, han har en mörk blick, han är på något sätt slav under sina onda begär, han har avundsjuka, han har hat i sin själ och Gud talar till honom och ifrågasätter hans själiska känslor, som är onda, att han släpper ut dom. Han säger “varför är du så arg, varför säker du blicken” med andra ord, du har makt att inte släppa fram dom här sakerna i din lägre själ. Om du gör rätt, så kan du lyfta blicken, med andra ord, du har en förmåga att hindra dom här negativa krafterna i ditt inre. Om du inte hindrar dom här krafterna, om du inte handlar rätt, så kommer en ännu större kraft som kallas här synden. Synden ligger vid dörren. Med andra ord, det finns någonting som lurar, du kan göra värre saker om du inte trycker ner dom här onda känslorna i ditt inre och då blir det verkligen synd och konsekvenser, allvarliga konsekvenser av det här.

Här ser vi att synden är en makt, som inte bara finns i människan, utan också kommer utifrån och då står det så här: “till dig står dess åtrå " finns i 1917 års översättning. “Den har begär till dig” står det i Folkbibeln, “men du skall råda över den, du Kain” och då talar han alltså till en högre del i själen. Han talar att, du högre själ i Kain, har möjlighet att trycka ner och ta kontroll och bestämma över dom här låga onda känslorna och tankarna som du har i din lägre del av själen.

Så Gud instruerar Kain om att det finns en valmöjlighet, trots att du har dom här krafterna i dig, och dom kan till och med förstärkas med saker som kommer till dig utifrån, så måste du själv ta ett ansvar och om du inte trycker ner det här, om du inte hindrar detta i ditt inre, så kommer du att få mycket allvarliga konsekvenser av det. Det blir ett mycket starkt straff.

Om vi nu går till kapitel 6 i 1 Mosebok så står det i vers 5 “Och den Evige såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda.”

I Bibel 2000 står det: “Herren såg att ondskan på jorden var stor; människornas uppsåt och tankar var alltid och alltigenom onda.”

Det här är ju en väldigt negativ situation.

I hebreiskan användes för första gången ordet “jetser” i denna text. I Torán betyder “jetser” “formandet” eller “skapandet”, och i detta sammanhang handlar det om att människorna i sina tankar själva “formade” eller “skapade” onda idéer. Ordet fick senare inom rabbinsk teologi även betydelsen “böjelse”, “drift”, vilket är det vi talar om när vi idag säger “jetser hará”. Men ursprungligen betydde ordet enbart “formandet”.

De onda uppsåten hade fått sådan makt över människorna innan floden att det var det som ledde dom hela tiden. Dom tog inte kontroll över dessa krafter i sitt inre, utan handlade efter det, dom var slavar och därför så blev det så mycket synd och våld och problem och korruption i världen, så att Gud till slut sa: “Nu får det vara stopp! Nu ska jag göra slut på alla människor för dom lyder inte mig, dom väljer att följa sina onda begär och inte följer sina goda begär. Dom har valt syndens, och dödens väg, och nu kommer jag att utplåna dom från jorden.”

Vi ska leta upp en annan text. I Matteus kapitel 7, vi läser från vers 9:

“Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om bröd eller ger honom en orm när han ber om en fisk? Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte er fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom?”

Titta här vad vår mästare Jeshua lär, ni mina lärjungar är onda, men ni förstår att ge era barn goda gåvor. Här ser vi den här dualismen inom människan. I den lägre världen så är man ond, man är egoistisk, man tänker bara på sig själv, men det finns nånting i min högre själ som Jeshua kallar för “förstår”, det har alltså med förståndet att göra, och det högsta förståndet ligger i neshamán, den övre själen, ni förstår, från er övre själ, att man måste ge goda gåvor till sina barn. Här ser vi alltså en skillnad i människans själ, det finns en ond del, den lägre delen och det finns en god del som har med förståndet att göra och när man så är förälder, så finns det ju en stark känsla av att göra det goda för sina barn och det har att göra med att man förstår det som är gått och följer den delen av sitt inre.

Konsekvenser av människans val#

I Psalm 37, som vi fick som läxa till idag, ser vi att det finns två typer av människor. Dom onda och dom rättfärdiga. Dom onda eller dom orättfärdiga det är dom som släpper ut i sitt liv alla dessa onda begär som finns i den lägre delen av själen. Om man väljer att låta detta regera ens handlande och ens talande, tankar kommer alltid till oss ifrån denna del av vår själ.

Det var en människa som sa: “Jag kan inte hindra en fågel från att flyga över mitt huvud, men jag kan hindra den från att bygga ett bo, på mitt huvud,” vilket betyder att tankar, känslor, idéer, dragningar till det onda, hela tiden bombarderar våra tankar, både inifrån och utifrån, men vi, det vill säga min övre människa, har makten att inte släppa ut dessa tankar, så att det blir ord eller gärning av dom, inte ens i mitt tankeliv, bör jag sysselsätta mig med dom här tankarna, utan stå emot dom, hindra dom och ersätta dom med goda tankar.

Den människa som väljer att släppa in dessa onda tankar och leva efter dom, blir ond i Guds ögon och får ett stort straff, och det läser vi om i Psalm 37. Men den människa som väljer att strida mot jetser hará, mot den onda böjelsen, mot onda tankar, mot syndens makt, inne i sig och utanför. Den människa räknas som god och rättfärdig i Guds ögon och får en god belöning.

Budet förstärker den onda driften#

I Romarbrevet kapitel 7 ser vi dom här två krafterna som verkar i människan och nu ser vi här en situation som rabbinen presenterar som talar om en människa som upplever den här syndens makt i sig. Den makten blir förstärkt av Guds bud som kommer till oss och det ser vi också hos barn. När man säger till ett barn: “Gör inte så” så finns det någonting i barnet som säger “jag måste göra så”. Så olydnaden förstärks av ett yttre bud som säger: “förbjudet”. Om du upplever någonting som kommer till dig som säger, det är förbjudet så finns det någonting inom dig som gör uppror mot det, som vänder sig emot det här, att det är förbjudet och säger: “det struntar jag i, jag gör det ändå, för jag vill göra det, och speciellt för att det är förbjudet, så vill jag göra just det.

Det här är synden i människan som reagerar gentemot ett bud som kommer utifrån. Så Torán, budet, lagen, budordet, “mitsvá”, förstärker ondskan i människan. Det budet var ju till för att människan skulle leva, och för att det skulle gå bra för den människan. Men på grund av syndens makt, som är i människan, så använder synden budet och förstärker sig själv och på något sätt surfar på den vågen, den kraft som budet kommer med och gör uppror mot budet och då blir budet en anledning till att människan syndar ännu mer.

Det är inte så att budet i sig är någonting ont, det är gott, Guds lag är fullkomlig och god och rättfärdig. Det är synden i människan som reagerar mot Guds lag. Därför att synden är i konstant uppror mot Gud och då måste människan lära sig och välja och böja sig under Guds bud, istället för att böja sig under den kraft som finns i henne som inte vill underordna sig.

I nästa lektion, om Herren vill, med Guds hjälp, kommer vi att fortsätta och att fördjupa oss i dom här sanningarna och titta lite mer på Romarbrevet 7 och även gå in på en ny situation, som uttrycks i Romarbrevet 8 där det finns en gudomlig lösning på det här stora problemet som kapitel 7 beskriver.

Sammanfattning#

Till slut ska vi sammanfatta med att säga att den människa som följer sina onda begär, får uppleva negativa konsekvenser av det, både i den här världen och i den tillkommande världen.

Den människa som förklarar krig mot dom onda krafterna i sig själv och utanför sig själv och anstränger sig för att underordna sig Gud, söker Guds förlåtelse, be om hjälp, ta in Guds bud i sig och vill följa vad Gud säger, för att komma tillbaka till det goda tillstånd som människan hade innan synden, den människa som söker detta och längtar efter det, får hjälp av Gud och blir belönad både i denna tiden och i den tillkommande.

Tack så mycket för att ni har vart med, må Herren välsigna var och en.