Frågor ställda efter undervisningen#

Det här ordet “jetser hará”, kommer det från att “skapa”, eller någon annan rot?#

Det är samma ord i “jetser” som i “jatsar” och “jatsar” betyder inte att “skapa” på samma sätt som ordet “bará”. “Bará” är att skapa någonting som inte finns, göra så att något kommer till existens, men “jatsar” är att “forma”, eller “omforma” något av det som redan finns. Till exempel, vi kan jämföra 1 Mosebok 1:1, där det står: “I begynnelsen [skapade]{.underline} Gud/Elohim himlarna och jorden” och det är ordet “bará”. Alltså fanns det över huvud taget inget material innan, det fanns varken tid, energi, rum eller materia. Allt detta kom till existens och det är vad ordet “bará” innebär.

När det gäller ordet “jatsar”, så finner vi det i 1 Mosebok kapitel 2, när Gud “formade” en kropp utav ett material som redan fanns, det vill säga, stoft från jorden. Det är alltså ordet “jatsar” som används när man omformar nånting. Så det är inte ordet “skapa” i dess strikta bemärkelse, men man kan också säger “skapa” i svenskan, eftersom ordet även har en annan betydelse, man “skapar” en staty. När man talar om “skaparförmågan” som människan har, så kan den ju inte göra någonting annat än att använda och omforma material som redan finns.

Och när det gäller tankarna, så kan man också skapa nya saker, men då finns det ju ett tankesystem där man utgår från vissa idéer och vissa grundförutsättningar man har i sinnet, och kan då “skapa fram” någonting och det är det som är betydelsen av ordet “jetser” i 1 Mosebok 6:5. I sin förklaring av ordet “jatsar” eller “jetser”, menar rabbi Hirsch att det inte i första hand är fråga om en ond “drift”, utan att det är människornas tankar som själva “skapar” det onda. “Skapelsen” eller rättare sagt “formandet” – “jetser” – av deras tankar, var bara ont.

Samtidigt måste vi förstå det rabbinerna lär om begreppen “jetser hará” och “jetser hatov”, att det är krafter, två krafter i människan som driver oss till att vilja göra det onda eller det goda. Men enligt traditionell judisk undervisning, som grundar sig på det Torán lär, är det här är ingenting som vi är tvungna att göra utan väljer. Vi måste välja att göra det goda eller det onda, vi står alltså fria att släppa ut det onda eller det goda som finns både i oss och som kan påverka oss utifrån.

Men i grund och botten, är det samma rot i “jatsar” som i “jetser”, alltså ett “formande”. Och då är det, enligt rabbi Hirschs förståelse av ordet “jetser” som används i Torán, människan själv som formar det onda, genom sina tankar. Men med tiden fick ordet “jetser” betydelsen “drift”. Ordet “jetser” betyder ursprungligen inte “drift”, utan “formandet”, eller “det som har formats”.

Men bakom att människan formar det onda och föder fram det onda och skapar det onda, så finns det ju någonting som orsakar det här och den kraften uttrycker rabbinerna just med orden “jetser”. “Jetser hará” betyder i rabbinsk litteratur den kraft som orsakar att människan vill det onda, och “jetser hatov”, den kraft som orsakar att människan vill det goda och dom här krafterna kallas för “jetser” trots att det kanske inte är ordets ursprungliga betydelse, men det har fått den innebörden med tiden.

Människans möjlighet att stå emot synden#

En fråga: Jag fick den uppfattningen att människan är skapad av Gud till att kunna stå emot det onda. Som en annan är uppväxt förknippar man det med frälsningen, men finns den möjligheten redan i varje människa som är skapad av Gud, ändå?

Ketriel: Ja, om det inte hade vart så, så hade ju inte Gud kunnat ställa människan som ansvarig. Han kan ju inte straffa någon för en synd, om inte den människan själv har valt synden. Straffet är ju i förhållande till ett val man har tagit, och det ser vi också i budet till Kain: “att du skall råda över synden.” Du har möjlighet att säga nej till dessa onda saker som finns i dig och kommer ut ifrån dig. Och det ser vi också i 3 Mosebok 5, vers 17, den andra delen, där det talas om en människa som syndar, så måste han ta den på sig, alltså sin skuld, med andra ord, han är själv helt ansvarig för sin egen synd.

Men, om vi tittar på hela situationen med synden och dess makt och dess inflytande i människan, hela situationen, då kommer vi till Romarbrevet kapitel 7, där människan till stor del kan trycka ner detta onda, men det finns alltid kvar någonting, så du blir aldrig helt av med det onda. Det enda sättet att bli av med jetser hará, det är att dö och att få en ny kropp som inte är befläckad med denna last och därför behövs det ett under från Gud, där människan går igenom ett dop, man dör och man uppstår till en ny skapelse. Och då blir man fri från jetser hará!

Men i den här världen så finns det möjlighet att till väldigt, väldigt, stor del trycka ner och hindra jetser hará och syndens inflytande över våra själar och i vårt samhälle, men det är inte fullkomligt. Därför kan inte Torán ta bort synden, den kan inte ta bort jetser hará, utan den kan bara hjälpa människan att få reda på vad som är rätt och trycka ner och i stor mån få makt över syndens kraft, som finns inom en.

Så, det bästa man kan göra som vanlig människa, om vi nu talar om en människa som inte har fått del av Guds Ande, det är att man låter orden av Guds Torá gå in i hjärtat och låter dessa ord vara det som formar om själen och ger kraft till själen, att kunna stå emot och hindra det onda från att ta kontroll över en själv. Så lösningen finns i att fylla sig med Guds Ord, då får man kraft att stå emot det onda.

En fråga: Jag funderar på något som står i början i sidúren, det här med: “Min Gud, den själ du gav mig är ren.” Är den helt ren? Vi har ju fortfarande förmågan att synda.

Ketriel: Ja, vi går tillbaka till det jag sa tidigare här att, den lägre delen av själen som är kopplad till kroppen, den är inte ren, den är befläckad av synden, men den övre högre delen av själen, som är neshamá och även ännu högre delar av själen, det som finns inom Gud, det är rent. Därför säger man i bönen som finns i bönboken “Neshama she natata li tehorá” – Den själ, den övre själ, den neshamá som du har gett mig, den är ren, men vi säger inte den del av själen som är nefesh, den kan vi inte säga att den är ren. Vi kan inte säga att nefesh är ren, den är oren, den är nedsmutsad, den har smutsats ner av synden, så därför är det viktigt att man förstår att bakom det här svenska ordet “själ” är det den övre delen av själen det handlar om, inte den lägre.

Men det måste ändå innebära att jetser hará ursprungligen finns i människan, men att den förstärks i och med syndafallet.#

Ketriel: Ja, det är så jag också uppfattar det, att jetser hará fanns från början i människan och att den låg latent där. Men den blev inte aktiverad och fick makten över människan förrän hon valde att inte längre vara underställd Gud, och gå sina egna vägar och ta frukten från trädet med kunskap om gott och ont.

Men ändå hade den på något sätt haft inflytande på#

människan genom att kunskapens träd ändå tedde sig lockande.

Ketriel: Ja, där kom ju frestelsen utifrån. Dom ord som ormen sa till kvinnan penetrerade utifrån in i hennes själ och där fick hon ett begär och en lust, och på något sätt aktiverades jetser hará i henne, så att det som kom utifrån, gav näring till något som låg som latent, som en potential kraft inom henne och när hon då lydde det yttre, fick det inre liv, som det står: “synden fick liv” (Rom 7:9). Synden väcktes upp av att hon lydde ormen, istället för att lyda HaShem.

Om vi nu talar om den skapelse som skedde när Jeshua blev till i Mirjams livmoder, så förstår jag det som att han skapades precis som Adam, innan syndafallet, att han hade inte sin onda böjelse aktiverad. Därför befann sig Jeshua i samma situation som Adam innan han syndade och fick på så sätt möjlighet att representera hela mänskligheten och rätta till det som Adam gjorde fel, när han tog från frukten av ett träd och syndade mot Gud. På samma sätt som det förste Adam stod nu “den siste Adam” som han kallas (1 Kor 15:45), inför ett annat träd, och fick välja mellan att lyda Gud, eller att gå sin egen väg. Han valde då att lyda Gud och bli upphängd på trä, och på så sätt böjde han sin vilja, sin varelse – och inkluderade alla människor – under Guds vilja, och lät inte olydnaden ta över – som Adam hade gjort – och på så sätt lade han till rätta, det som den förste Adam gjorde fel. Därför var han tvungen att skapas exakt likadan som Adam, och stå i en situation som liknade den som Adam hade innan han syndade. Därför står det skrivet att: “Han var utan synd.” (Heb 4:15; 1 Joh 3:5). Det vill säga, han hade inte jetser hará aktiverat i sitt inre, och på så sätt, så hade han exakt samma situation som Adam innan syndafallet.

En fråga: Men det måste ändå innebära att han i någon mån hade frestelser, så att säga.

Ketriel: Som jag förstår det kom frestelserna för Jeshua bara utifrån, inte inifrån.

En fråga: Men det gör ju också då Eden och Getsemane till historiens två viktigaste platser för människan.

Ketriel: Ja, absolut.

Övre och undre själ#

En fråga: Den här tanken med själen, i svenskan finns ju bara ordet “själ”, begreppen “övre” och “undre” finns inte, och det där är ju lite olyckligt om dom är så pass skilda åt – den övre själen och den undre – och ordet “själ” på svenska är ju bara själ.

Ketriel: Ja, tyvärr så har vi för få ord på svenska för att uttrycka verkligheten.

I Ordspråksboken 20 och 27 står det skrivet: “Ner HaShem nishmat adam”

Ett HaShems ljus är människans neshamá, och det har man översatt: "Anden i människan är en Herrens lykta." I hebreiskan står inte ordet “ruach” där, utan ordet “neshamá” och det är alltså den övre delen av själen i den här världen, som är ett ljus, ett livsljus, HaShems ljus, och då är det den övre själen som är lågan, det är alltså livslågan inom människan.

Det är viktigt för oss att förstå att det inte finns några direkta gränser. Det är som regnbågen, vi har sju olika färger, men var finns skillnaden mellan grönt och gult. Det är väldigt svårt att bedöma skillnaden, det går in i varandra. På samma sätt är det med människans själ.

Därför har inte själen olika “delar”, du kan inte sätta en markant skillnad mellan dem, utan den har olika “nivåer”, “uttryck” för samma själ, som har ett övre uttryck och ett lägre uttryck och i den lägre delen finns ondskan som avtar längre upp, och till slut, på något sätt, är det någonstans där det tar slut, när det går upp mot neshamán. Det är som en kil som går in i kroppen och har en spets som är bredast där kroppen är och sen blir den smalare och smalare och avtar till slut och kommer aldrig upp till neshamán.

En fråga: Men vi har ju lärt oss att människan är “ande, själ och kropp”. Kan man då säga att den övre själen egentligen är anden i oss?

Ketriel: Ja, om man tittar på den uppdelning som rabbi Shaul gör i Tessalonikerbrevet 5:23 “ande, själ och kropp”, så är anden både den ruach som finns i röret och den neshamá som liknas vid den luft som går ut precis vid läpparna från glasblåsaren. Det kallas för “ande”, men det är inte nefesh.

Så du kan ofta sätta ett likhetstecken mellan “ande” i rabbi Shauls undervisning och “neshamá”. Men, det finns en ytterligare Ande som kommer från Gud när man föds av Anden – när man föds på nytt – som kommer in i vår neshamá och går ner ända ner i kroppen

En fråga: Men då är det ju Guds Ande som liksom kommer utifrån när vi blir födda på nytt

Ketriel: Ja, från hans mun, från det han blåser, kommer det ytterligare en Ande in i oss. Det finns en annan dimension av Guds närvaro i den människans liv som har fötts av Guds Ande

En fråga: Det är ju inte livsanden, den har ju alla människor

Ketriel: Nej det är inte livsanden, utan uppståndelse-Anden som getts till oss som ett resultat av Jeshuas uppståndelse. Men Guds Ande gavs ju även under gamla tider till profeterna och till Israel, men jag tror inte dom fick uppleva det vi kallar för “pånyttfödelse”. Trots det kom Guds Ande väldigt stark över dom, och tog över deras neshamá och förmedlade budskap genom deras kroppar, till världen. Här finns många dimensioner som vi inte kan nämna, det är väldigt komplicerat och väldigt svårt att förstå.

Vi stannar här för idag.

Tack så mycket för att ni har vart med, må Herren välsigna var och en.